Om poddavsnittet

Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap – Naturvetenskap eller teknik?"
Inspelningsdatum: 4 januari 2022

Medverkande:

• Hedda Thomson Ek, miljövetarstudent, moderator
• Johan Reimer, universitetslektor

Intro

Vad är egentligen skillnaden mellan naturvetenskapliga och tekniska utbildningar? Det får du höra mer om i det här avsnittet av plugga naturvetenskap med mig; miljövetarstudenten Hedda Thomson Ek och universitetslektorn Johan Reimer.

Om oss som deltar i podden

Hedda: Plugga naturvetenskap är ju en podd där vi har pratat om olika naturvetenskapliga program som man kan läsa här på Lunds universitet. Idag ska vi inte bara prata om olika program, utan om två ämnesområden som kanske är ganska liknande men också skiljer sig på sina sätt: naturvetenskap och teknik. Jag själv har pluggat det naturvetenskapliga kandidatprogram i miljövetenskap och du Johan du har bakgrund inom båda de här två och fälten.
 
Johan: Ja, jag jobbar på kemiska institutionen och vi finns ju på båda de båda två fakulteterna som erbjuder de här utbildningarna: både naturvetenskap och teknik. Jag började på naturvetenskapliga sidan och undervisade mycket på grundkurserna där, och så har jag varit studierektor där under sex eller sju år i kemi på naturvetenskapliga fakulteten.
Men för fem år sedan fick jag en annan uppgift och fick ansvar för en av civilingenjörsprogrammen. Så jag har fått insyn också i vad LTH ger för utbildningar.

Hur skiljer sig strukturen på programmen?

Hedda: Och nu då så ska vi försöka reda ut lite vad som skiljer de här ämnena åt. Det är ju framförallt kanske för dem som vill läsa antingen ett naturvetenskapligt program eller ett tekniskt program. Hur kände du själv när du stod inför valet och kvalet att bestämma vad du skulle rikta in dig på?

Johan: Ja, det vet jag inte riktigt om jag funderade så mycket på. Jag har varit rätt så inriktat från början att jag skulle bli lärare, så då sökte jag en lärarutbildning och då blev det ju ett antal kurser som ofta går på naturvetenskapliga fakulteten, i matte, kemi och fysik. Men skillnaderna och likheter finns det ju, och det ska vi prata om idag.

En av de första skillnaderna man ser lite grann är hur man har lagt upp utbildningarna. De naturvetenskapliga utbildningarna är ofta enligt den här Bologna metoden tre plus två, det vill säga att det är ett kandidatprogram sammanhållet på tre år där man tar ut en kandidatexamen och sedan söker man en masterutbildning på det som är två år. Och då kan man ju antingen fortsätta i samma ämne här i Lund, eller så har man ju hela världen öppen och kan söka masterprogram på andra ställen.

Civilingenjörsprogrammen är ju fem-åriga redan från början och Lunds Tekniska Högskola (LTH) har valt att hålla det här som ett sammanhållet femårigt program. Men möjligheten är ju också att ta ut sin kandidatexamen och söka tillexempel ett masterprogram ut i världen eller på naturvetenskapliga fakulteten, om man så känner att det finns något som är spännande.

Hedda: Vi kan ju börja med att bara utreda det här som vi har pratat om lite nu: LTH och LU, Lunds universitet. Är det här olika universitet? 

Johan: Nej då, det är ju alltihopa i Lunds universitet. Lunds universitet har ju organiserat sig i ett antal fakulteter där den tekniska fakulteten då kallar sig för Lunds Tekniska Högskola, så att LTH är ju en fakultet bland alla de andra fakulteterna, och den naturvetenskapliga fakulteten är en annan fakultet. Men det är ju lite grann hur man organiserar ämnen på universitetet, sedan finns det juridiska fakulteten och samhällsvetenskapliga fakulteten och så vidare.

Hur viktig är ens titel?

Hedda: Just det. Jag kan tänka tillbaka lite på när jag själv stod och valde vidareutbildning efter gymnasiet. Jag hade läst en naturvetenskaplig utbildning och jag ville hålla alla dörrar öppna, för det hade min studievägledare sagt till mig var bra att göra, så det gjorde jag. Det var många i min klass som ville läsa till läkare och civilingenjörer, naturvetenskapliga program var det inte lika många som kollade på, men jag fastnade lite för det naturvetenskapliga programmet i miljövetenskap. Men det jag baserade mycket av min information på var ju att det finns mycket fördomar om vad man gör på utbildningen och vad man blir sen. Några av dem ska vi kanske knäcka idag, men har du sett några fördomar mot naturvetenskapliga eller tekniska ämnen?

Johan: Ja, det kanske det finns, och det försöker man bryta ju alla i alla olika tillfällen, de fördomar som finns. Ibland känner man att “jag blir någonting när jag får en titel i min utbildning” och så väljer man då att läkare eller civilingenjör. Det är liksom en titel, men det har ju egentligen inte med arbetslivet sen att göra att en masterexamen eller så, det är ser ju inte arbetsgivarna annorlunda på. Men det finns kanske lite så att man söker sig till en civilingenjör för då vet man att de får en civilingenjörstitel. Men egentligen har det inte en så stor betydelse när du sen väl ska söka jobb.

Vad gör en civilingenjör?

Hedda: Men vad vad är då en civilingenjör, förutom en titel man hör väldigt mycket?

Johan: Ja det är ju en någon som har läst en femårig utbildning och utbildat sig mot teknik. Det är väl kanske en av de skillnader att det finns ju teknikkurser i alla de här civilingenjörsprogrammen. Civilingenjörerna är ju tekniskt tillämpade och inriktade, så att det är väl kanske ett fokus på att lösa problem i utbildningen. Det är mer hur än varför. Medan naturvetaren kanske går mer på djupet för att verkligen förstå vad det här är, så försöker civilingenjören hitta en lösning till problemet.

Hedda: Just det, så man kan se det som att naturvetaren försöker förstå sig på varför världen är som den är: varför är det här bordet är uppbyggt av molekyler och varför fåglarna kvittrar i skogen, medan civilingenjörerna kanske kollar mer på problem som ska lösas?
 
Johan: Ja lite grann skulle man kunna säga att det är så, liksom bara om man ska sätta någon sorts etikett skillnad på ämnena. Sen finns det naturvetare som naturligtvis är probleminriktade, och det finns civilingenjörer som verkligen vill gå på djupet och skapa sig en mer grundlig förståelse för saker och ting, så att det går ju liksom inte att dela upp världen så enkelt på det viset. Men det är väl en inriktning för civilingenjörsutbildningarna är ju att det ska vara en tillämpning, en problemlösning, medan naturvetarna kanske ofta går lite på djupet och svara på varför-frågan i stället för hur frågan.

Hur skiljer sig innehållet i de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna?

Hedda: Det finns ju lite olika program som man kan välja mellan, både på LTH och på naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet. Som jag nämnt så läser jag miljövetenskap, men det finns också kemi, geologi, biologi och så vidare. Kollar man på den tekniska sidan så finns det ju motsvarande program med ekosystemteknik och kemiteknik och så vidare. Om man kollar på de tre första åren, vad är det egentligen som skiljer de här utbildningarna?

Johan: Ja alltså, egentligen skiljer det kanske inte så mycket utan man skaffar ju sig en naturvetenskaplig grund även på de tekniska utbildningarna. Så är det ju på många av de här programmen att det finns ett antal grundkurser som de läser. På ekosystemteknik läser de lite fysik, lite geologi och de läser flera grundkurser för att skaffa sig en bredd under de tre första åren.

Det som kanske är gemensamt för alla civilingenjörerna är också att det ingår matematik. Det är minst 27 poäng i alla civilingenjörsprogrammen. Det är ett av examenskraven som finns, så det är alltså ungefär en halv termin av den femåriga utbildningen som är matematik. Sen finns det några av programmen som är mer matematikinriktade och som läser ytterligare matematik förutom det. Men de här 27 poängen, de ska alla civilingenjörer läsa och det finns det ju en del av de naturvetenskapliga programmen där det inte är ett krav. Matematiken det är ju inte ett krav i miljövetenskapliga utbildningen som du läser tillexempel, medan man i andra utbildningar som kemi och fysik till exempel måste läsa matematik. 

Hedda: Och vad är det som är viktigt med att man får in matematiken i den tekniska utbildningen?

Johan: Ja det är handlar nog också lite grann om man tittar på tillämpningen att kunna göra beräkningar kring saker och ting, alltså att man inte bara ska förstå hur kemin fungerar tillexempel, utan också kunna göra beräkningar på de processerna. Man använder matematiken som ett verktyg för att göra beräkningar, och där kommer vi in påvårt inledande samtal om programmering, det är ju också någonting som många civilingenjörer. Inte alla, det är inget obligatorium som det är med matematiken, men många program har valt att lägga in en programmeringskurs också just för att kunna göra lite mer avancerade beräkningar kring processlösningar.

Hedda: Så i miljövetenskap tillexempel som jag har läst så läste vi en kurs i kemi där vi, som ju som du pratat om, har fokuserat mer på hur det fungerar. Medan i de tekniska utbildningarna så kanske man också involverar matematik för att kunna modellera och programmera?

Johan: Ja och man kanske tittar på processer och hur styr en kemisk process i en kemisk industri till exempel, eller framställande av ett läkemedel eller så. Då använder man beräkningstekniken där för att bereda läkemedlet och kollar inte bara hur den verksamma substansen fungerar utan också hur man kan tillverka den och hur den processen ser ut. 
De här kandidatutbildningarna som naturvetenskapliga fakulteten ger har ju ofta under de tre första åren åtminstone en termin där man kan välja helt fritt vilka kurser man vill läsa. Och man ska ju faktiskt ha en bredd, att man måste välja ett annat ämne också, så om man inriktar sig på biologi så måste du läsa någon annan kurs utanför biologi ämnet. Du har i alla fall en termin där du kan välja lite kurser. 

Under de tre grundläggande åren på civilingenjörsprogrammen är oftast inte så mycket som är valbart, utan där är rätt styrt i ett kurspaket som som man ska ta sig igenom, och som då är meningen att ge den grunden och som man behöver. Eller bredden skulle man kunna säga också för att det ofta ger en ordentlig bredd i de tre åren också. På naturvetenskap får man själv välja den bredden då, i och med den här valfriheten som man har. 

Hedda: Så för min del så var det nästan ett år som vi hade valbara kurser. Jag valde att läga mina valbara kurser på journalistik, så det kan vara tvärvetenskapligt också. Det som jag såg positivt med det var att det var väldigt enkelt att söka utbytesstudier, eller läsa kurser på en annan fakultet. Hur fungerar det med tekniska utbildningar om man vill göra utbytesstudier?

Johan: Ja, det fungerar också, men oftast kanske då inte under de första tre åren utan utbytesstudierna sker ju oftast då under fjärde eller femte året. Men vi har många studenter som reser ut och läser sina kurser där som en del av civilingenjörsprogrammet. Och på det programmet som jag koordinerar (ekosystemteknik) så tror jag att det är 20 eller så som är antagna för utbytesstudier under nästa år, så att det är många som utnyttjar det. Det finns avtal, dels som den Tekniska Högskolan har med andra tekniska utbildningar ute i Europa och världen, men sen har vi ju också en del i de avtalen som Lunds universitet har, och det har man också möjlighet att söka, så att det finns goda möjligheter. Där är det ju faktiskt ingen skillnad med mellan att läsa på naturvetenskaplig och teknisk utbildning, utan det finns goda möjligheter på båda de här fakulteten och de utbildningarna att läsa en eller två terminer utomlands.

Hedda: Om jag som gymnasiestudent, eller som någon som vill byta inriktning i arbetslivet, börja kolla på de här utbildningarna, ta som exempel att jag är väldigt intresserad av kemi, vad vore bäst för mig att gå att läsa: en kemiutbildning på naturvetenskapliga fakulteten eller kemiteknik på LTH? 

Johan: Jag vet faktiskt inte om det skulle vara det ena eller det andra jag som jag skulle råda till. Det finns goda möjligheter att nå det man vill med båda de utbildningarna. Det går ju som eventuellt vidareutbildning också. Om man är gymnasiestudent som kommer direkt från gymnasiet så kanske man är inriktad på att läsa några år, och det behövs ju om det nu är kemi faktiskt. Det behövs några år, så även om det finns en möjlighet att gå ut i arbetslivet efter en kandidatexamen och hitta jobb där så får man ju lite mer kvalificerade jobb om man läser även masterutbildning, det vill säga fem år. Och då tror jag att man konkurrerar lika väl. Tittar man ute på en arbetsplats och så står det ju personer med bakgrund både ifrån naturvetenskap och teknik, och har kanske samma uppgifter och arbetar på samma ställe. Kanske att något av de som läser naturvetenskap med den här fördjupningen som man då har när man läser lite djupare. Att man inom kemiområdet specialiseras med en ordentlig fördjupning inom organisk kemi, oorganisk kemi eller analytisk kemi eller någon gren av det. Det kanske inte är riktigt samma fördjupning, men på den tekniska delen som finns i civilingenjörsutbildningen, så det är lite tillbaks till den här “hur eller varför”-frågan. 

Kan man byta studieinriktning under studierna?

Hedda: Säga att jag nu vill läsa det naturvetenskapliga programmet i kemi, men kommer på sen att jag vill kanske jobba lite mer med tekniska tillämpningar, kan jag då byta till att läsa ett tekniskt program?

Johan: Det går ju, men du får nog oftast söka in från början, och frågan är hur mycket du då kan tillgodoräkna dig. Då är det kanske ett antal kemiteknikkurser som du saknar, och du saknar lite matematik och kanske några av de andra breda kurserna. Så det är en del du kan tillgodoräkna dig, men en del måste du faktiskt läsa om från början, så det sen finns det ju även på LTH ett antal masterprogram, så har du läst tre år och tagit ut ett kandidatprogram i kemi så finns det masterprogram som är inriktade på läkemedelsprocesser eller bioteknik till exempel, som du skulle kunna vara behöriga till. Så det finns ju masterprogram. Du blir inte civilingenjör om du inte har bytt över, men du har läst en master som finns på den tekniska fakulteten. 

Var finns det mest jobb?

Hedda: Om vi hoppar över till någonting som ligger lite närmare mig som har läst miljövetenskap och dig som undervisar i ekosystemteknik. Om jag nu kanske väljer att lägga på en mastersutbildning inom sig klimatstrategi som finns att läsa på naturvetenskapliga fakulteten, och jämfört med en ekosystemingenjör. Vem har bäst möjligheter av oss att få jobb?

Johan: Jag tror att ni har lika goda möjligheter. Det gäller liksom att försöka sälja sig där, och visa på de kunskaperna som man har fått med sig från sin utbildning. Det ska ju vara om man har oturen att det sitter en civilingenjör som inte har någon aning om vad en klimatstrateg gör, men jag tror inte att det är så idag, utan att man mycket väl kan konkurrerar väl med varandra. Och detta är ju första jobbet, sen är det ju faktiskt andra meriter som man konkurrerar med, det vill säga de erfarenheterna som man har med sig från tidigare jobb.

Skiljer sig kursupplägg och mängden praktiska moment?

Johan: Det som kan skilja sig lite grann, är att på naturvetenskapliga program så läser man en kurs i taget, så man tar sig an en kurs i ett ämne och läser det ungefär nio, veckor och sen kommer det någon typ av examination på det. Ofta på de tekniska utbildningarna har två parallella kurser. Man kanske läser en mattekurs och en kemi kurs parallellt. Så man får hushålla lite grann på sin tid så man kan inte lägga allt krut på den ena kursen utan måste få dem att fungera båda två tillsammans.

En del av naturvetenskapliga utbildningarna har ju också parallella kurser, det är exempelvis upplagt så inom fysiken. Men det är betydligt vanligare på den tekniska kvaliteten att man  ska försöka hålla två ämnen igång samtidigt, och ibland kan det till och med bli tre. 
På ekosystemteknikprogrammet, så läser man till exempel hydrologi och akvatisk ekologi samtidigt som man läser matematiken. Då får man ju dels ta på sig stövlarna och ge sig ut i våtmarkerna, och samtidigt får man läsa matematiken som ständiga grunden för tillkommande kunder.

Hedda: Det är ett bra exempel med att ta på sig stövlarna, för det är ju en sak som som jag har uppskattat att vi får göra i många olika naturvetenskapliga program. I kemin har vi fått labba mycket i laboratorium. I biologi som vi också läste så fick vi också är det också mycket fält momenten och praktiska laborationer. Skiljer det sig någonting mellan inriktningarna tror du?

Johan: Nej, det tror jag inte riktigt, i alla fall inte i grundkurserna. Vi hade ju egentligen önskat att det skulle vara mer praktiska moment i utbildningarna än vad det riktigt finns. 
Men om jag tittar på kemikurserna så skiljer det sig inte mycket. Man är på laboratoriet både om man läser på naturvetenskapliga fakulteten eller den tekniska fakulteten. Det kan vara lite annorlunda tekniska eller praktiska moment kanske på en del utbildning, men jag tror inte att det skiljer sig heller i fysiken till exempel. 

Sen finns det till exempel ingen riktig biologisk utbildning på LTH utan är man intresserad av biologi så är det naturligtvis naturvetenskapliga program på naturvetenskapliga fakulteten som har utbildningar. På tekniska fakulteten är det närmaste kanske bioteknik, men det går ju lite mer mot molekylärkemi eller molekylärbiologi som gäller med dem tillämpningarna. Men just biologi eller geologi till exempel finns kanske som ett bas ämne som man kan läsa en kurs eller så på LTH, men man blir ju inte geolog genom att läsa på LTH, även om man kan läsa lite kurser i tekniskgeologi.

Vad kan man göra efter utbildningarna?

Hedda: Som du nämnde så finns det många olika specialiseringar, både inom det tekniska och inom det naturvetenskapliga. Skiljer det sig i var studenterna brukar ta vägen efter att ha läst antingen ett naturvetenskapligt program eller ett tekniskt program?

Johan: Det kanske beror lite grann på vilken inriktning man har valt, men jag tror att många ändå hamnar på ganska liknande ställen. Många av ekosystemteknik-studenterna blir ju konsulter, och där tror jag även att studenter med din utbildning också skulle kunna göra sig väl. Även om man kanske inte är lika van vid att skriva en teknisk rapport så kan man snabbt lära sig det och klara av att göra det. Så jag tror att man skulle kunna fungera väl som i konsultbranschen tillexempel. En hel del hamnar ju också på länsstyrelser och kommuner som miljöstrategiker eller någonting sådant där. Och det är ju jobb som miljövetarna också hamnar på, så att det finns möjligheter med båda utbildningarna att hamna där tror jag.

Hedda: För mig är det ganska skönt att höra att oavsett om jag valde ekosystemteknik eller miljövetenskap i mitt fall, eller kanske det är fysik eller teknisk fysik i någon annans fall, så finns ändå möjligheter att ta samma karriärväg.

Johan: Ja, det gör det ju. Det är ju framförallt vid det första jobbet där den tuffa konkurrensen är, och som man måste fundera lite grann, inte bara på vad man har läst för utbildning utan vad vill jag nu göra med detta då? Men jag tror att man under de här fem åren också har fått en uppfattning om vad man tycker är skoj och vill specialisera sig i. Att man kan utnyttja den här valfriheten, som både de sammanhållna civilingenjörsprogrammen har i det fjärde och femte året att du kan välja ganska mycket i vilka kurser som du vill ha med i din utbildning. Och den friheten finns ju i både olika inriktningarna på masterprogrammen, och även inom de masterprogrammen att välja det så jag tror att då har man liksom också hittat vad det är man skulle vilja jobba med, och hur jag skulle vilja se att mitt jobb och min karriär ska se ut i alla fall i början.

Sen händer livet, det dyker upp andra saker som blir intressanta och ämnesområden som kanske dyker upp. Jag menar, det finns ju de som jobbar med avfallsfrågor. Jag tror inte det kanske var det första man hade tänkt sig när man gick på gymnasiet att man ska läsa till civilingenjör för att bli duktig på avfallsfrågor, men finner tjusningen i de frågeställningarna och problemen som dyker upp där, och kanske då nischar in sig mot det området. Eller avloppsvatten, eller någonting annat som ju är jätteviktigt för vårt samhälle idag, för vi ska ta hand om vårt vatten och få vattnet att räcka till. Och då måste vi ha någon där som funderar på dem frågorna.

Och det finns ju lite här och var i de utbildningarna, och sen dyker det upp saker och ting, olika ämnesområden. Vi pratade om geologi, som ju inte finns som ämne på gymnasiet överhuvudtaget. Har man läst lite naturkunskap så kanske man har sett något stoff eller sten någon gång men man har inte funderat på att det finns en hel utbildning som bara handlar om det här och de frågeställningarna. Eller vad var naturgeografi är för någonting, det är ju jättespännande!

Och kemi har man stött på, och man har stött på fysik och så på naturvetenskapligt gymnasium, men där finns ju andra saker också som är jättespännande!

Vilket program är svårast?

Hedda: Vilket på program, eller vilken utbildning, är egentligen svårast? 

Johan: Alltså, det svåraste måste ju vara att läsa någonting som du inte alls är intresserad av, det måste ju vara jättesvårt. Så rådet är ju att söka en utbildning som du har ett intresse i, för det klarar du sedan av eftersom du har intresse för driver dig att sätta dig in i de frågeställningarna och göra de kurserna som ingår där. Så att det är nog det viktigaste: att inte stirra sig blind på någon annan statistik, någon lönestatistik eller någon poäng för att komma in på programmen eller så utan att välja utifrån ditt intresse. För det här ska du då syssla med i tre till fem år och sen ett helt yrkesliv.

10 000-kronorsfrågan: Vad ska man välja?

Hedda: Jag ska göra ett litet snabbtest med dig nu för att se åt vilket håll du är lagd inom naturvetenskap och tekniken. Vi börjar med: labbrock eller overall?

Johan: Labbrock. 

Hedda: Modellering eller inventering? 

Johan: Modellering

Hedda: Experimentera eller programmera?

Johan: Experimentera.

Hedda: Du ligger lite mittemellan alltså, det är inte en självklar teknisk eller naturvetenskaplig inriktning.

Johan: Ja, men det kan ju passa mig rätt så bra, jag är lite mittemellan. Jag tycker det finns fördelar med båda utbildningarna, och så att det kanske finns någon nackdel också, det vet jag inte, men det finns många möjligheter att göra saker på vägen också och forma din utbildning som du vill.

Hedda: Så det är bara att välja?

Johan: Det är bara att välja, och det blir bra det här valet. Man ska inte stirra sig alltför långt fram i tiden. Jag tror att om man frågar sina föräldrar, eller föräldrarnas bekanta, så tror jag att många av dem inte arbetar med det de tänkte se när de var 20, utan livet har hänt på vägen. Det har öppnats en möjlighet, och det har stängts dörrar på något annat ställe. Och så hittar man de arbetsuppgifterna som man har gjort. Det är klart att det finns någon som vetat att man ska bli läkare från början och nu är läkare, men många har faktiskt hamnat kanske någon annanstans.

Hedda: För att summera det här lite då, vad skulle du säga är den största likheten mellan naturvetenskap och tekniska utbildningar?

Johan: Att det ger bra möjligheter på arbetsmarknaden. 

Hedda: Och vad är den största skillnaden? 

Johan: Det är väl kanske matematiken, och tillämpningarna i de tekniska utbildningarna. 

Hedda: Och om man nu, trots alla dessa kloka ord från oss båda, inte riktigt känner att man vet vilken väg man ska gå. Hos vem, eller var, skulle du tipsa att man letar efter mer information?

Johan: Prata med studievägledare och karriärcoacher och sådant som bland annat finns på universitetet. Men framför: allt prata med andra som har läst eller läser på den utbildningen du är intresserad av, och försöka hitta folk som har varit inne och provat på, eller läst en termin eller två. Det tror jag är ett bra tips.

Hedda: Och slutligen, har du något slutgiltigt tips till den som funderar på att läsa någonting inom de här spåren, men inte riktigt vet vad?

Johan: Gå på ditt intresse. Det är intresset som ska styra. Det här är ju liksom både den utbildningen som du ska ge dig på i tre eller fem år i framtiden, och som du ska trivas med.
Och sen är det kanske det som är grunden för de ditt yrkesval och då ska du jobba resten det i hela livet och då måste det vara intresset som styr.

Hedda: Tack så jättemycket för att du ville dela med dig av allt! 

Johan: Ja hoppas att det kan hjälpa någon på vägen och det var jätteskoj och sitta här med dig Hedda.

Hedda: Tack detsamma! Jättekul att höra vad som hade hänt om jag hade valt ekosystemteknik istället.

Johan: Då hade du haft en turkos och overall på dig!