Textversion av poddavsnittet om Naturvetenskapliga kandidatprogrammet i geologi

Om poddavsnittet

Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap - Geologi"
Inspelningsdatum: 4 mars 2021

Medverkande:

• Hedda Thomson Ek, moderator och miljövetarstudent
• Karl Ljung, forskare och studievägledare vid geologiska institutionen
• Beatrix Cordes, geologistudent

Intro

Hur kan geologi hjälpa oss att förstå klimatförändringarna? Och varför finns så många geologiska sevärdheter i Skåne? De här frågorna och många fler får du svar på i detta poddavsnitt om geologiutbildningen på Lunds universitet.

Om oss som deltar i podden

Hedda: Idag sitter jag, Hedda som är student här, i studion med två geologer: forskare och studievägledare Karl Ljung, och studenten Beatrix Cordes, välkomna. Jag känner er lite sedan innan, dig Karl har jag haft som föreläsare, och Beatrix vi har i princip gått i samma klass, innan du övergav oss för ett nytt spännande ämne som vi ska prata om idag, nämligen geologi. Men alla känner inte er lika väl som jag, så först får ni presentera er.

Karl: Jag är lärare och forskare inom geologi, och jobbar på geologiska institutionen på Lunds universitet. Jag undervisar, handleder även doktorander och forskar om hur klimat och miljö varierar på långa tidsskalor. En sak jag har jobbat mycket med är hur Atlantens havsströmmar har påverkat klimatet under en övergång från istid till mellanistid, så från den kalla istiden för ungefär 20 000 år sedan, till värmeperioden som vi befinner oss i idag. Sedan jobbar jag också med miljöpåverkan och spridning av föroreningar i kustområden i Sverige, och lite med kolcykel också.

Hedda: Det var en hel del du arbetar med.

Karl: Precis, och det visar lite på hur ämnet fungerar och att geologer kan jobba med ganska varierande saker, med en holistisk och samlad bild av jorden och de processer som sker på jorden. Det som sammanför oss är ett långt tidsperspektiv. När jag pratar om ett långt tidsperspektiv så är det de senaste 30 000 åren ungefär, så det är kanske inte så långt för andra geologer som jobbar med miljontals eller miljarder år.

Hedda: Det finns mycket att gräva sig in i inom geologin, och vi ska komma in på det efter att Beatrix har fått presentera sig.

Beatrix: Jag är som sagt student på kandidatprogrammet i geologi och läser mitt tredje år. Jag har fått lära mig massor än så länge – om hur stor världen är och om hur lite jag egentligen vet. Det är nog något alla studenter stöter på förr eller senare i sin utbildning. Det har varit en spännande resa, man börjar inse att hur roligt programmet än har varit så finns det ännu mer roliga grejer att lära sig, så jag ser fram emot att fortsätta med min utbildning.

Varför valde ni att studera geologi?

Hedda: Beatrix, du och jag började i princip i samma klass, jag läser miljövetenskap och du läste miljö- och hälsoskydd. Hur kom du in på att börja läsa geologi?

Beatrix: Mina två toppval var faktiskt miljö- och hälsoskydd och geologi, och jag satt länge och velade mellan vilken utbildning som skulle vara överst. Det blev av en slump så att geologi hamnade som andra plats, eftersom jag kollade lite extra på miljö- och hälsoskyddsprogrammet någon dag, som blev mitt första val och som jag kom in på. I programmet var den andra kursen en geologikurs och det var då jag insåg att det var mer likt det jag kan se mig själv arbeta med i framtiden. Geologin väckte min passion för att plugga och jag njöt mer av mina studier, så jag ville ge det en större chans och bytte därför program. När jag berättade det för min mamma tyckte hon jag var tokig som inte hade sökt till geologiutbildningen från början. Hon har sagt åt mig att jag borde bli geolog sen jag var fem år gammal. Jag har alltid varit lite av en skogsnisse som samlat på allt, och när vi var på stränder samlade jag på stenar och undrade vad de bestod av.

Hedda: Kan du det nu, hur alla stenar är uppbyggda?

Beatrix: Om det ändå vore så. Det är det roliga med programmet – att det verkligen har öppnat en helt ny värld för mig. Jag ser verkligen allt med nya ögon, men det har ju också blivit väldigt mycket information. Just när jag läste kursen i bergartsidentifikation så kunde jag klassificera bergarter väldigt bra, men tråkigt nog så har det glidit undan lite.

Hedda: Det är kanske lite mycket att kräva att man ska kunna allting.

Beatrix: Jag kan de grundläggande systemen för bergartsklassificering, så det försöker jag repetera när jag går på promenad.

Hedda: Du kan få repetera det med mig, för det försöker jag också göra efter min enda kurs i geologi. Karl, du har ju också studerat geologi på Lunds universitet. Hur kom du in på det?

Karl: När jag gick på gymnasiet så trodde jag nog inte att jag skulle plugga alls. Jag visste inte vad jag skulle göra och var ganska skoltrött. Jag klättrade och var ute i bergen, och trodde nog att jag skulle bli en hippie som skulle bo i en grotta. Sen läste jag om någon som jobbade i de svenska fjällen med att kartera berggrund, och kände att det faktiskt var ett jobb som jag skulle kunna tänka mig att göra. Så då började jag läsa programmet och insåg att det passade mig ganska bra. Jag tyckte både att det var intresset att samla stenar och att få ett nytt perspektiv på hur saker hänger ihop. Jag känner så väl igen det som du säger Beatrix, att det öppnar ett nytt perspektiv. Helt plötsligt när man börjar läsa geologi så var de här grushögarna och vallarna inte bara någonting slumpvis, utan man kunde förstå varför de fanns där, hur de har bildats och hur det hänger ihop med jordens utveckling och klimatutveckling. För mig var det en ganska stor upplevelse att plötsligt röra sig där landskapet har en betydelse och en historia.

Beatrix: Det är ett mysterium bakom varje grushög, och varje berg är ännu en gåta att lösa.

Karl: Jo men det är så, och med geologi kan man försöka lösa några av de gåtorna.

Vad är geologi?

Hedda: Många tror nog att geologi huvudsakligen handlar om att kolla på stenar. Finns det några andra fördomar tror ni om vad en geolog gör?

Karl: Jag tror att fördomen om en geolog är att det är en gubbe, med grått hår och skägg, som är ute med en hammare och knackar någonstans. Så är det ju inte, men det är nog det många tror – att geologi handlar om dinosaurier och vulkaner, och den här gamla gubben som håller på med något mossigt, och gräver i en grushög och letar efter ben. De här typerna finns ju såklart, men de är inte så många, och ämnet är så mycket större. Vi jobbar med mycket mer processorienterade frågor som: hur klimatsystemet eller jordsystemet hänger ihop, och hur människor interagerar med naturen och marken på långa tidsskalor. Geologi handlar om allt det, men den delen tänker man nog inte så ofta på. En geolog kan jobba med hur havsströmmen runt Antarktis kan påverka atmosfären, som är en naturlig process, men som är driven av människors förändringar med klimatet. Det är en av de stora osäkerheterna i klimatet som vi sannolikt kommer att se i framöver.

Beatrix: Det är en av de större sakerna jag har lärt mig under utbildningen. Många verkar tänka att människan inte är en del av naturen. Man pratar om det som att de skulle vara helt separerade, och att vi kan leka gudar och göra vad vi vill eftersom vi ändå dör inom ett spann av hundra år och inte behöver leva med konsekvenserna. Men allt eftersom man får lära sig mer om geologi har jag också fått lära mig mer om hur stor del av allt människan har, inte bara på grund av att vi är många, utan även vad vi kan göra teknologiskt. Genom att studera spåren över hur miljön och planeten har utvecklats, kan vi få en bättre förståelse över hur stor inverkan människan faktiskt har på sin omgivning. Jag tycker det är synd att inte fler får den möjligheten, att få det perspektivet.

Karl: Jag håller verkligen med dig där. Det mänskliga perspektivet på den geologiska utvecklingen är superviktigt. Vi kan lära oss om en hel del saker som är extremt viktiga här, exempelvis hur stor våran påverkan är i förhållande till de naturliga processerna. Människan påverkar atmosfärens kemi mer än någon naturlig process, det finns ingen tidsperiod där det har gått lika fort som vi känner till. En fascinerande sak med geologi är att kunna koppla ihop de här sakerna. Det kan också handla om andra saker än klimatet, exempelvis om framtida havsnivåförändringar och hur förändrade geologiska förutsättningar kommer att ändra risker.

Beatrix: Finns det inte en hel del geologer som jobbar med jordskalv också, och analyserar när nästa stora jordskalv ska komma?

Karl: Det gör det, det finns geologer som jobbar med att försöka förstå vad som kan hända och konsekvenserna av det.

Beatrix: Vem hade inte uppskattat att få en varning om att en stad kan massakreras på grund av en jordbävning?

Hedda: Precis, och hur många filmer har man inte sett där det har hänt, och tänkt “om vi bara hade en geolog”.

Vad kan man arbeta med som geolog?

Hedda: Som vi har sagt nu så är geologi ett väldigt brett ämne och det finns många olika användningsområden. Vad kan man arbeta med efter utbildningen?

Karl: Många studenter jobbar på konsultfirmor, huvudsakligen inom två spår. Det är med miljörelaterade frågor: om spridningen av föroreningar i naturen, framför allt i marken. Alla föroreningar som kommer ut i marken kommer ner i de geologiska materialen och då behövs det geologiska kunskaper för att förstå var föroreningarna tar vägen och hur långlivade de blir. Man kan göra geologiska modeller av marken för att förutse hur spridningen av föroreningar kommer att utvecklas om ett år eller tio år. Många av våra geologer jobbar på konsultfirmor med den här typen av uppdrag. Det finns också jobb som handlar om att avgöra hur stabil marken är när man bygger och var man kan bygga.

Sen finns den stora frågan om grundvatten och vattenförsörjning. Allt grundvatten finns ju i geologiska formationer. Vi har ju haft några torra somrar, år 2018 exempelvis, där det har varit vattenbrist på Öland och Gotland, vilket har lett till att vi måste hitta nya grundvattenförekomster på Gotland exempelvis. Där är det geologer som arbetar både på konsultfirmor och på Sveriges geologiska undersökning, som är ett statligt verk som jobbar med att tillgodose våra geologiska behov i samhället. En mindre del jobbar med prospektering och gruvnäring med malm och mineraler.

Beatrix: Det har skett en hel del prospektering efter vanadin på Österlen, vilket har varit en stor fråga de senaste åren.

Hedda: Visst kan det användas till bilbatterier bland annat? Det finns en ganska stor tillgång i norra Sverige har jag förstått.

Beatrix: Det finns jättestor järn- och koppartillgång där uppe.

Karl: Sverige har en ganska stor tillgång till olika typer av malm. Efterfrågan på vissa metaller kommer sannolikt att öka väldigt mycket eftersom vi försöker göra en omställning till elektrifierade fordon och behöver metaller för att exempelvis bygga batterier. Sedan finns det en politisk aspekt av det här. Hur mycket man letar i Sverige kommer att bero på världsmarknadspriset och vad andra länder gör. Om andra stora producerande länder vill behålla sina metaller i större utsträckning själva, och EU vill bli självförsörjande eller öka tillgången på metall inom EU, så kommer det sannolikt finnas en stark tillväxt i branschen. Det finns så klart mycket pengar i det här. Sedan kommer inte det här utan en miljömässig och social kostnad för att bryta malm. Man kommer hamna i konflikter som på Österlen med lokalbefolkningen, och det finns stora miljöaspekter av de här brytningarna. Nu kanske inte det är fokus på kurserna att problematisera det, utan vi lär oss huvudsakligen om geologin i första hand. Däremot lär vi oss om hur det här går till, hur lagstiftningen fungerar och hur det regleras. Man måste lära sig att ta ställning till de här frågorna.

Beatrix: Det har vi en hel kurs för: Geologi i samhället, där vi får lära oss om hur stor betydelse geologi har i samhället. Vi lär oss om prospektering och brytning, och om hur stor påverkan brytning av malmer har på naturen, samhället och miljön.

Hur är programmet upplagt?

Hedda: Det är mycket man ska få in i ett program. Hur är programmet upplagt?

Beatrix: Till och börja med har vi en introduktionskurs, där man får ett litet hum av vad geologi innebär. Det är mycket grundläggande om det geologiska tidsspannet och en del om dinosaurier. Sen kommer vi in en fossil- och klimatkurs som alla kallar den. Man får lära sig mycket om fossiler och djurs utveckling, men även om klimat. Vad reglerar klimatet och hur fungerar det? Varför blåser det och varför regnar det? Efter den kursen kommer vi in på en berggrundskurs där vi får lära oss mer om att identifiera bergarter och mineral, och om hur de är uppbyggda.

Hedda: Man får äntligen nörda ned sig i stenar, bergarter och mineraler. Är det någon kurs du tycker har varit extra rolig?

Beatrix: Den första berggrundskursen, där man får lära sig mycket om mineraler. Det är en rätt så krävande kurs eftersom det är mycket nytt. Det är många nya termer och mineraler man ska lära sig. Men kursen är väldigt rolig för den öppnar upp för allt annat efteråt. Man får lära sig grunderna i hur geologi fungerar, på den minsta skalan.

Hedda: Är det någon kurs du har tyckt varit extra rolig att undervisa på, Karl?

Karl: Jag undervisar mycket på grundnivå, i den första kursen för nya miljövetare och geologer. Det är något speciellt med att undervisa på första kursen i ett program när alla studenter kommer in och inte vet så mycket om vad ämnet handlar om, och vad vi jobbar med. Det är stimulerande att arbeta med. Sedan undervisar jag också på masternivå där studenter har kommit längre. Där undervisar jag mer om det som är min egen forskning på klimat- och miljöförändringar, och hur man kan rekonstruera det. Det är roligt när man kan göra mer avancerade saker. Det är också roligt att undervisa utomhus, i fält, där man kan titta på geologin på riktigt. Vi har dessa moment på alla kurser, där man är ute i naturen och tittar på formationerna och geologiska avsättningar. Man kan letar efter fossiler att nörda ner sig i, eller bestämma bergarter i fält och göra karteringar. Det är när man är ute som man får den riktiga bilden av hur allt hänger ihop.

Beatrix: Det är en sak att lära sig något teoretiskt och att läsa det i en bok, och en annan sak att faktiskt applicera den kunskapen på verkligheten. Att läsa om och förstå vad de olika lagren i berget består av, jämfört med att faktiskt se det själv och kunna klämma och känna på naturen. Det har varit en av mina favoritgrejer med utbildningen än så länge. Man får ett annat perspektiv på verkligheten.

Karl: Det är häftigt att komma till ett nytt ställe och förstå landskapet och hur det har bildats. Att vara ute är ju en del av geologin, men i det man jobbar med sen kan man gå andra vägar. Man kan jobba mer teoretiskt med att göra datasimulering eller modeller av grundvattenflöden, bergarter, klimatet eller andra saker. Man kan också göra mer labborienterat arbete, där man gör mätningar av grundämnen i bergarter eller isotoper i bergarter. Vägarna efter utbildningen kan styras av vad man är mest intresserad av. Alla behöver inte åka på expeditioner till Antarktis, det finns geologer som gör det, men det finns även andra saker man kan jobba med som geolog.

Hedda: Vad vill du fortsätta med sedan Beatrix, du som snart är klar med din kandidatutbildning?

Beatrix: Planen är att jag ska fortsätta till nästa nivå i utbildningsstegen och påbörja en masterutbildning. Så vitt jag vet har vi tre olika utbildningar: en som är berggrundsorienterad, en som är fossilorienterad, och en som handlar om kvartärgeologi som har att göra med allt geologiskt som har skett sedan förra istiden.

Karl: Efter masterutbildningen kan man fortsätta med en forskarutbildningen, vilket är första steget till en akademisk karriär. Då jobbar man mitt emellan att vara student och forskare, med ett projekt i fyra år som avslutas med att man skriver en doktorsavhandling och disputerar.

En vanlig dag i skolan

Hedda: Hur brukar en vanlig kurs vara upplagd?

Karl: På kandidatnivå är vi ofta 20–30 studenter på en kurs. Det är en ganska undervisningstät utbildning så det är mycket tid på plats med föreläsningar eller övningar.

Beatrix: En vanlig dag kunde se ut som så att man började vid nio och hade föreläsningar hela förmiddagen. Efter lunch fortsatte vi med föreläsning eller en övning. Ibland var man på exkursioner en hel dag, och vissa exkursioner gjorde vi i flera dagar.

Hedda: Så det är helt enkelt en mix av att sitta i föreläsningssalen och egen tid att studera, men även att komma ut i naturen och kolla på saker.

Beatrix: Och hittar jag något riktigt intressant på kursen så har det hänt att jag har suttit på biblioteket till tio eller elva på kvällen, utan att förstå att klockan var så mycket.

Hedda: Så kul är det alltså att plugga geologi. Jag tror vi skulle kunna prata i timmar om det här men jag tänker att vi ska ta några avslutande frågor. För det första undrar jag vilket mineral som är det bästa mineralet.

Beatrix: Jag kan på rak arm säga att diamant är bäst – det varar längst. Annars tycker jag mycket om kvarts eftersom det förekommer i väldigt många olika former, färger och strukturer. Det finns i flinta, ametist, rosenkvarts, mjölkkvarts och bergskristall. Allt det är olika former av kvarts.

Karl: Jag håller med om kvarts. Mitt favoritmineral är flinta. Det har haft en sådan betydelse för människans utveckling, man kan hitta 7000 år gamla verktyg som man kan se hur de har använt.

Hedda: Flinta, kvarts och diamant är bra alltså. Men det är också viktigt att veta var den mest sevärda geologiska formationen i Skåne finns. Vilket ställe tycker ni är mest värt att upptäcka i Skåne?

Beatrix: Det finns så mycket att se i Skåne, och jag har inte sett allt.

Karl: Det är ju det, för geologiska sevärdheter är Skåne det bästa stället i Sverige. I Skåne har vi avsättningar från nästan alla geologiska tidsperioder och det är unikt. Det finns mycket att se här.

Beatrix: Eftersom jag är mer intresserad av hydrogeologi så måste jag säga att Hallandsåsen är väldigt spännande. Både horsten i sig, och hela processen när de försökte borra igenom horsten, vilket gick sådär. Då insåg man att det behövs mer geologer i samhället, och att man borde lyssna på dem vi har.

Hedda: Det är alltså både ett fint ställe, och ett ställe där man kan dra lärdomar av dess historia.

Karl: Det finns så mycket dramatiskt man skulle kunna titta på. Man skulle kunna åka till Söderåsen och kolla på aktiva processer i sluttningarna och branterna i ravinen. Man kan titta på spåren efter istiden i Odensjön, som är en rest av en gammal glaciär som har legat där under slutet av istiden. Det ser verkligen ut som en glaciärnisch som idag är fylld av en sjö. Det finns även gamla vulkaner man kan titta på vid Söderåsen.

Vombsjön är fascinerande eftersom den är bildad under slutet av den senaste istiden, med ett isblock som har legat kvar där. När det fyllts igen med sand runt omkring isblocket, så har sjön blivit kvar där. Sanden som ligger där är en av våra viktigaste naturresurser i Skåne på grund av grundvattnet. Det finns ett stort vattenverk där som förser Malmö med grundvatten, där vattnet filtreras genom sanden. Om vattnet där blir förstört så blir det svårt. Sen finns det också flinta där. Om man går längs östra kanten av Vombsjön och tittar noga vid stranden så spolas det upp flintverktyg som är cirka 7000 år gamla. De kommer från stenåldersbosättningar som har funnits kring Vombsjön.

Hedda: Och några av de här platserna får man besöka under exkursionerna. Är det något sista ni vill tillägga?

Karl: Geologi är så mycket mer än vulkaner och dinosaurier, det handlar om att förstå jorden. Sedan finns det en väldigt stor arbetsmarknad för geologer. Efterfrågan på geologisk kunskap i samhället kommer att öka i framtiden.

Beatrix: Jag tänkte också nämna det om arbetsmöjligheter efteråt. Om man är intresserad av penga-spåret så är geologi en bra satsning för sin egen del och för samhällets skull.

Hedda: Så läs geologi för samhällets skull, för din egen skull, och för att uppskatta naturen runt omkring dig.

Karl: Och har man fler frågor om det så kan man kontakta mig som är studievägledare på geologiska institutionen, eller en student.

Hedda: Tack Beatrix och Karl för att ni ville dela med er av geologiprogrammet.