Textversion av poddavsnittet om Naturvetenskapliga kandidatprogrammet i naturgeografi och ekosystemvetenskap
Här följer textversionen av poddavsnittet Plugga naturvetenskap - Naturgeografi och ekosystemvetenskap.
Om poddavsnittet
Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap – Naturgeografi och ekosystemvetenskap
Inspelningsdatum: 20 november 2020
Medverkande:
- Hedda Thomson Ek, moderator samt student i miljövetenskap och journalistik
- Pamela Huskin, examinerad student i naturgeografi och ekosystemvetenskap
- Ulrik Mårtensson, studierektor vid institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap
Intro
Hur är det att studera i en internationell miljö? Vad kan man använda informationsprogrammet GIS (geografiskt informationssystem) till? Och vad gör egentligen en naturgeograf? I det här avsnittet av Plugga naturvetenskap dyker vi in i hur det är att studera naturgeografi vid Lunds universitet.
Om oss som deltar i podden
Hedda: I dagens program ska vi prata om kandidatprogrammet i naturgeografi och ekosystemvetenskap. Jag heter Hedda och är student här på Lunds universitet, och med mig i studion sitter studierektorn Ulrik och studenten Pamela som båda har studerat naturgeografi. Vilka är ni?
Pamela: Jag heter Pamela och är 21 år. Jag gick naturvetenskapliga programmet på ett gymnasium i Göteborg, där jag fick upp ett större intresse för naturen och miljövetenskap. Jag letade efter program med miljöinriktnin, och hittade då någonting som kallas för GIS, Geografiska informationssystem, som verkade kul och intressant. Det var bara naturgeografi-programmet som hade GIS i utbildningen så därför sökte jag hit.
Hedda: Och nu har du gått klart kandidatutbildningen?
Pamela: Ja nu har jag gått klart kandidatutbildningen och läser vidare på masterutbildning till landskapsarkitekt, och här använder man fortfarande GIS så det är väldigt användbart.
Hedda: Och Ulrik hur har du hittat hit?
Ulrik: Det är lite av en slump faktiskt. Det grundar sig såklart i ett allmänt naturintresse, men att jag skulle börja plugga naturgeografi hade jag ingen aning om förrens jag sökte in lite spontant 1980. Sen har jag i princip haft naturgeografi som min hemmabas även om jag inte varit knuten till institutionen under hela min karriär. Jag har jobbat mycket åt andra organisationer som världsbanken, Sida och stora internationella konsultföretag i tredje världen med inriktning på bland annat utveckling och miljöförbättring. Nu har jag landat som studierektor på institutionen. Jag har inte jobbat så mycket i Sverige. Många av våra studenter hamnar på länsstyrelser eller kommuner och jobbar mycket i svenska miljöer. Jag har min yrkeserfarenhet i framförallt Nordafrika, söder om Sahara och i Asien.
Vad är naturgeografi?
Hedda: Och arbetsmarknaden ska vi komma tillbaka till lite senare, men för alla som inte har så bra koll på vad naturgeografi är för någonting, vill ni förklara kortfattat vad det är?
Pamela: Man kan säga att det handlar om att studera jordytan och växtligheten, och hur vi kan skydda naturresurser som vatten bland annat.
Ulrik: Jag har också funderat vad det egentligen är för någonting, det har nog alla naturgeografer och de som kommit i kontakt med naturgeografi. Allmänt så har alla en uppfattning om vad ämnen som biologi, geologi, meteorologi och vad miljövetenskap är, men få vet vad naturgeografi är. Och det är ett konstigt namn: naturens geografi, men det är egentligen en kombination av dem här fyra ämnena. Vi sysslar med biologiska aspekter av miljön, med geologiska aspekter, med klimat och atmosfär, och även med konsekvensanalys som miljövetare mycket håller på med.
Hedda: Har det funnits länge som forskningsfält?
Ulrik: Jag har för mig att man gjorde en reform i Svenska utbildningsväsendet 1967. Tidigare hette det bara geografi, som är ett gymnasie-och grundskoleämne, men sen kom man på att man skulle dela in geografin i; kulturgeografi, som gick till den samhällsvetenskaplig fakulteten, och naturgeografi som gick till den naturvetenskapliga fakulteten. Internationellt har de flesta länder i världen haft geografi som ett sammanhållet ämne där både naturgeografi och kulturgeografi ingår, och man forskar parallellt inom båda inriktningar, men som i Sverige är helt skilda. Det lite synd eftersom geografin ger ett ännu större helhetsgrepp över miljön med människan, ekonomin, sociala aspekter och traditioner, så det har blivit lite konstigt.
Pamela: Jag tror också att det handlar om hur människan påverkar naturen, men också hur naturen påverkar människan.
Hedda: Du Pamela som har sökt dig till utbildningen mer nyligen, kände du att du visste tillräckligt mycket om det från skolan innan?
Pamela: Nej inte riktigt. Gymnasieskolor i Sverige lär inte ut geografi som ämne som i många andra länder. Man visste mer om biologi och geologi och andra naturvetenskapliga ämnen, men naturgeografin kändes som att sammanfatta allting.
Hedda: Vad är din favoritdel, går det att välja ut?
Pamela: Det är lite svårt att välja ut en del eftersom allting hänger ihop, men jag tycker om att forska, speciellt om koldioxid och klimatförändringar, så det är nog min favoritdel inom naturgeografin.
Ulrik: Jag tycker egentligen att bredden är min favoritdel, att man kan lite om allt och allt om inget. Man blir väldigt bra på att sammanfatta. När man arbetar professionellt i naturvetenskapen arbetar man väldigt ofta i arbetslag där det kommer in specialister som har väldigt smala områden. Naturgeografer sitter någonstans i mitten och kan kommunicera med dem här specialisterna. Jag brukar säga till studenterna att det gör att man passar väldigt bra som chef.
Hur är utbildningen upplagd?
Hedda: Om vi kollar lite på hur utbildningen är upplagd, vad finns det för olika kursmoment i utbildningen?
Pamela: Det är lite av en trattmodell, man börjar övergripande och blir mer och mer specifikt. Första kursen är en introduktion till geografi, som förklarar vad är för något. Sen kommer lite mer om statistik, om vatten och jorden, om klimatet och om GIS och fjärranalys.
Ulrik: Utbildningarna är egentligen inte så specialiserade, det är möjligtvis inom GIS, geografiska informationssystem, alltså digital karthantering. Där får våra studenter en hel termin vilket tar dem ohyggligt långt och dem blir väldigt vassa i att använda GIS. Vi strävar snarare efter att visa på bredden och mångfalden inom ämnet och tänker oss att man går vidare sen på att specialisera sig på nästa nivå, på masternivå.
Hedda: Vad kan man då specialisera sig inom?
Ulrik: Då kan man specialisera sig inom huvudspåret GIS och geografisk informationshantering. Man kan också specialisera sig inom klimatforskning eller mot ekosystemanalys eller ekosystemvetenskap.
Hedda: Och bara för att förtydliga för de som inte är bekanta med GIS, vad är GIS?
Ulrik: Det står för geografisk informationssystem och är egentligen digitala levande kartor, exempelvis google maps som du har i din mobiltelefon. En papperskarta är inte mer än en karta, men här kan man knyta in information till objekten i kartan.
Hedda: Och Pamela du har gått vidare och specialiserat dig redan, hur tänkte du när du valde masterutbildning?
Pamela: I kandidatprogrammet så har jag lärt mig om geografiska informationssystem, vilket är användbart inom stadsplanering. Jag är intresserad av att jobba med stadsplanering för att integrera människor och naturen, och därför valde jag mig att specialisera mig som landskapsarkitekt.
Hedda: Var det någon kurs du kände var extra intressant?
Pamela: Ekosystemanalys tycker jag var intressant. Då hade vi fältarbete på Öland i en vecka vilket var väldigt imponerande. Vi fick prova på att forska på riktigt i fält, och lära oss om ekosystemet.
Hedda: Det låter som att ni har mycket praktiska moment?
Pamela: Ja, vi har mycket praktiska moment och det är jag tacksam över. Då kan man faktiskt applicera det man har lärt sig i skolan.
Hedda: Varför är det viktigt att man har praktiska moment och inte bara läser teoretiskt?
Ulrik: Precis som Pamela tycker jag det är viktigt att ha sett saker live och ha känt på saker. Sen handlar det mycket om att man måste kunna mäta och kvantifiera processer när man undersöker olika saker. Då krävs det att man har lite erfarenhet i att exempelvis sätta upp fältutrustning och se så att allt funkar för att kunna samla in och bearbeta data. Det är ju inte heller bara fältarbete, utan vi har mycket praktiska moment med grupparbeten och datorövningar. En sektion på institutionen arbetar med modellering där man försöker förutsäga klimatförändringar och dess konsekvenser i olika typer av ekosystem. Datorn är ett viktigt arbetsredskap idag och jag skulle säga att våra studenter får väldigt bra datorvana.
Hur är programmet upplagt?
Hedda: Ni gick in på att programmet har många olika moment, hur brukar de examinerande momenten se ut?
Pamela: Ibland har vi projektarbeten, eller grupparbeten där vi skriver rapporter, och ibland har vi vanliga tentamen.
Hedda: Hur brukar du göra när du studerar inför tentamen?
Pamela: Det varierar lite inför olika kurser, men så länge man börjar läsa på i god tid och ställer frågor under föreläsningar så tycker jag att det går bra.
Hedda: Ulrik vet du hur den här utbildningen skiljer sig från liknande inriktningar på andra universitet?
Ulrik: Jag tror att de universitet som fortfarande har kvar naturgeografi-utbildningar ofta har dem sammanslagna med geologi. Varje större universitet i Sverige har sin inriktning, vissa är mer riktade mot arktiska klimat, och andra tittar på andra saker. I Lund är den stora skillnaden den internationella aspekten. Vi är så ohyggligt internationella med lärare från mer än 30 olika länder och vi har studenter från säkert minst lika många länder. Alla program på institutionen är på engelska, vi har ingen undervisning på svenska längre. Vi ser att vi har ett stort intresse från en internationell publik, och vi tycker att det är väldigt bra att ha internationella studenter på våra olika program.
Pamela: Precis, och när man forskar så gör man ofta det utomlands också och man har olika perspektiv, så det är bra att vi har internationella studenter.
Ulrik: Vi avslutar vårt kandidatprogram med att näst sista kursen göra en utomnordisk exkursion med fältarbete, som syftar till att studenterna ska få en känsla för andra miljöer. Vi har förlagt den i utvecklingsländer, ganska många år i Tunisien, där jag själv har bott och jobbat. Vi har också varit i Kenya, Iran, Irak, Sri Lanka och de senaste åren har fältkursen gått till Uganda. Det har varit en enormt spännande upplevelse, och för vissa även en omtumlande upplevelse att få komma ut och se en så annorlunda miljö. Både naturmiljö, men också allt som händer i samhället, hur det ser ut och är organiserat och allt som händer omkring.
Hedda: Samlar ni in data eller vad gör ni på plats?
Ulrik: Studenterna utför mindre forskningsuppgifter, där de samlar in data i fält under halva kursen. Under andra halvan av kursen åker vi mer runt och kollar på både natur och kultur. Vi brukar besöka några skolor och såklart också åka ut i någon nationalpark och titta på djurliv och diskutera det.
Hedda: Häftigt, fick du då åka ut på denna kurs Pamela?
Pamela: Ja, jag fick åka till Uganda där vi fick jobba med andra studenter från Uganda. Det var coolt att kunna träna på att jobba i en internationell miljö.
Hedda: Hur kändes det då att samarbeta med en grupp studenter från en annan nationalitet?
Pamela: Det var spännande och det underlättade lite att vi är en så internationell klass, så det gick smidigt och bra.
Pamela: Vi har en termin där man kan söka utbyte eller praktik också, och det är viktigt för många, vissa program har ju inte det. Jag gjorde faktiskt ett sommarutbyte, en praktik utomlands och en praktik här i Lund. Jag började med ett sommarutbyte i Hong Kong, och gjorde sen en praktik i Colombia och gjorde sen praktik här i Lund på ICOS, som står för Integrated Carbon Observation System. Det är en forskningsstation som tillhör Lunds universitet, där man gör koldioxidmätningar.
Hedda: Och vad gjorde du i Hong Kong och i Colombia?
Pamela: I Hong Kong läste jag kurser på Hong Kong University of Science and Technology om luftföroreningar, vilket var väldigt spännande och kul. Där läste studenter från hela världen, från USA, Kina och andra ställen.
I Colombia forskade jag i Bogota, i Amazonas, om koldioxidutsläpp med Bogota universitet.
Hedda: Wow vilka erfarenheter! Var det många i klassen som gjorde utbyten?
Pamela: Ja nästan alla tror jag, allt från Australien och Nya Zeeland till Indonesien, Argentina och Svalbard.
Vad kan man göra när man har läst klart?
Hedda: Okej, man kan alltså få en väldigt stor internationell erfarenhet, både i programmet men också som vi pratat om tidigare, efter programmet. Vad kan man arbeta med som naturgeograf?
Pamela: Det kan vara allt möjligt, man kan så mycket. Några i min klass är intresserade av vatten och har gått vidare med att läsa en masters inom marinvetenskap. Sen är det några som är intresserade av GIS, som har gått och läst vidare om geomatik. Så man kan jobba med allt från vatten, till atmosfären, biosfären, biologi och geologi. Alla kan i princip bli vad som helst.
Hedda: Ulrik vilka har varit din mest spännande jobb inom naturgeografin?
Ulrik: Huvudetiketten har alltid varit naturgeografi, sen har arbetsuppgifterna varierat väldigt mycket. I början av min internationella karriär jobbade jag mycket med markförstöring och erosion, såsom vattenerosion och vinderosion. Det handlade om mark- och vattenvård och hur man skulle hantera miljön för att förhindra erosion så mycket som möjligt. Sen har jag också jobbat med mer annorlunda saker, som hur man inför avancerat datorstöd i komplicerade organisationer. Jag jobbade exempelvis med olika miljödepartement i länder söder om Sahara och med det motsvarande boverket i Egypten för att införa digitalt karthanteringsstöd och stadsplaneringsstöd. Mina arbetsuppgifter har egentligen spänt över hela ämnet naturgeografi. Det jag känner att jag egentligen inte har jobbat så mycket mer inom är ämnet klimat och klimatförändringar. De svenska studenterna som inte är intresserade av en internationell karriär hamnar ofta på kommunens miljöenhet eller naturvårdsenheten hos länsstyrelsen, eller på konsultfirmor som har miljöenhet och arbetar mycket med miljökonsekvensbeskrivningar och byggnationer.
Hedda: Tror ni att det finns några fördomar mot vad naturgeografer gör?
Ulrik: Jag tror egentligen tvärtom, att om man går ut och frågar hundra slumpvist utvalda personer på stan så är det nog väldigt få som säger att de vet vad naturgeografi är och har fördomar. Jag tror snarare att det är många som inte vet vad det är för något. Som Pamela var inne på, så har man oftast inte läst geografi om man går en naturvetenskaplig gymnasielinje. Geografin ligger i den samhällsvetenskapliga gymnasielinjen, och där kommer man oftast inte upp i dem förkunskapskraven som vi har för att ta in studenter när det gäller att man ska ha läst matte, biologi, fysik och kemi. Man kommer in i något slags moment-22. De studenter som vet vilka vi är, dem är inte behöriga, och dem studenter som inte vet vilka vi är, är behöriga.
Hedda: Och det är ju problematiskt. Precis som du Pamela så ville jag också läsa något med miljöinriktning efter gymnasiet. Jag läser nu miljövetenskap som jag också tycker är en jättebra utbildning, men jag visste faktiskt inte att naturgeografi fanns, eller att den täcker miljö så mycket som den faktiskt gör. Vad skulle ni säga, passar den här utbildningen alla eller ska man ha något visst intresse för att läsa den?
Pamela: Den passar alla som är intresserade av att forska om miljövetenskap, men även alla som vill se en förändring i framtiden med klimatet, skydda våra naturresurser och ta hand om jorden.
Ulrik: Jag håller med, den passar alla som har något intresse för vad som händer med jorden i framtiden.
Vad har varit det roligaste och det mest utmanande med utbildningen?
Hedda: Det finns helt klart många roliga moment i den här utbildningen med exkursioner och fältarbeten både i Sverige och utomlands, praktik och utbytesstudier. Vad har ni tyckt varit mest utmanande med utbildningen?
Pamela: Det kan vara lite här och där eftersom allting var väldigt nytt från början. I den svenska gymnasieskolan har vi inte lärt oss detaljer om hydrologi exempelvis, så det var lite utmanande. Men det gick ändå bra tillslut eftersom man får mycket hjälp i skolan, exempelvis med hjälp av SI-mentorer (samverkansinlärning), äldre studenter som hjälper en.
Hedda: Vad tyckte du var utmanande Ulrik?
Ulrik: Jag vet inte om jag tyckte att det var så utmanande eftersom jag tyckte att det var så spännande och roligt, så utmaningarna sög jag bara i mig. Jag uppfattade inte att det var någonting som var direkt supersvårt eller jobbigt att ta sig igenom, utan det vara spännande och roligt hela tiden.
Hedda: Vad var det roligaste i utbildningen då?
Ulrik: Det mest roligaste momentet var som Pamela säger när man fick jobba med egna projekt: att börja med en frågeställning, söka kunskap, och sen presentera sina resultat på ett vettigt sätt. Den processen med problemlösning som leder fram till ett ganska konkret resultat i form utav en karta eller skriva rapport var väldigt roligt och det tycker jag fortfarande.
Pamela: Ja, att man kan redovisa sina resultat i form av kartor och diagram som Ulrik har sagt, det är roligt och mycket enklare än att skriva massa texter.
Ulrik: En sak jag tyckte var väldigt spännande med mina studier var att vi använde väldigt mycket flyg- och satellitbilder. Genom dem här bilderna ser man jorden uppifrån som en målerisk version av en karta där man kan försöka identifiera olika objekt och utifrån bildmaterialet skapa egna kartor, det tycker jag var väldigt fräckt. Det är någonting som fortfarande fascinerar mig hur man kan använda verktyg som Google Earth och det fantastiska bildmaterialet som finns där. Man kan resa från hemmasoffan, det är kul.
Hedda: Det kan jag tänka mig också är ett område som bara växer med behovet att kunna modellera, mäta och kartlägga användningsområden av olika landtyper.
Pamela: Ja exakt, dataanalys är väldigt viktigt i många områden. Även medicin som nu med corona där man kan använda GIS för att exempelvis kartlägga vilka städer som drabbats värst av pandemin. Och sen även inom stadsplanering.
Ulrik: I stadsplanering idag använder man en avancerad form av flygbild som bygger på lasermätningar och sånt där. Man bygger ju virtuella 3D-modeller av stadslandskap som planerarna kan testa olika huskroppar i och rotera dem för att se dem från olika vinklar. Det är nästan science fiction. Och man kan klistra på de riktiga husväggarna från befintliga hus som man tagit foton på och anpassar till den digitala 3D-modellen.
Hur är studentlivet kopplat till utbildningen?
Hedda: Innan vi avslutar tänkte jag att vi också ska prata lite om studentlivet kopplat till naturgeografin. Naturgeografer är ju naturvetare och en del av den naturvetenskapliga kåren. Vad finns det för studentliv som kretsar kring ert program?
Pamela: Det finns ganska mycket, vi har ju dels nationer i Lund och så har vi naturvetarkåren. Även den naturvetenskapliga fakulteten har mycket fokus på naturen. I kåren har vi exempelvis en sportkommittén som jag har varit ordförande för där man kan vandra i naturen. Sen har vi en miljökommitté som fokuserar på miljöarbetet i skolan. Vi har även vissa nationer som arbetar mer för miljön exempelvis Wermlands nation som ligger i topp. Jag har varit ganska aktiv i Wemlands nations kommitté där vi har hajkat och haft aktiviteter där man kan lära sig om naturen med ett miljöperspektiv, så det finns mycket möjligheter att vara aktiv i studentlivet.
Hedda: Som du säger Pamela så finns det väldigt mycket man kan engagera sig i Lund, och du verkar ha hittat dem där guldkornen för miljöengagemang.
Några avslutande korta frågor
Hedda: Jag tänkte att vi ska avsluta med några korta frågor, och min första fråga är vilken funktion i GIS som är eran favoritfunktion?
Pamela: Jag måste nog säga klipp-funktionen. Den är väldigt bra för att klippa i saker som man inte vill ska synas. Om man gjort klart sin karta och ser att det där ser lite konstigt ut, man vill inte börja om så kan man bara klippa bort det.
Hedda: Kan man då retuschera bort en byggnad som man inte vill ska finnas med för att ändra resultatet?
Pamela: Ja precis, så slipper man göra om allt.
Hedda: Ulrik vad är din favoritfunktion?
Ulrik: Ja då får jag nog svara motsatsen, överlagrings-funktionen där man lägger olika funktioner på varandra och ökar informationsinnehållet genom att smälta ihop dem till ett. Det använder man jättemycket.
Hedda: Okej så både klipp och överlagring kan vara bra att ha med sig när man öppnar GIS-programmet. Nästa fråga är vilken kursbok ni har tyckt varit mest användbar i programmet?
Pamela: Jag tycker den första kursboken var mest användbar, man fick lära sig lite om allting. Det var en introduktion till naturgeografi och miljövetenskap.
Hedda: Håller du med Ulrik?
Ulrik: Den bästa kursboken är den första kursboken för den presenterar ämnet brett och det finns många liknande böcker. På min tid var det en författare från USA som hette Strahler som var bibeln. 18 upplagor senare hette boken Strahler och Strahler och då hade sonen blivit medförfattare och sen blev det Strahler, Strahler och Strahler och då är det barnbarnet som är med.
Hedda: Det är kanske alltså både Strahler och den första kursboken man ska ha på sin bokhylla som naturgeograf. Har ni några tips hur man kommer ihåg informationen man läser eller får genom föreläsningar?
Pamela: Att man tar anteckningar från föreläsningen är bra, då kan man gå tillbaka i anteckningarna utan att behöva läsa igenom hela föreläsningen igen. Jag brukar ta anteckningar för hand, då kommer jag ihåg mycket bättre, det sitter lite i muskelminnet.
Ulrik: Jag håller med om att man ska skriva ned, både när man läser i kursboken och det föreläsaren säger, med sina egna ord på ett sätt som man själv begriper och kan ta till sig. Det är det bästa för mig också för att komma ihåg.
Hedda: Tack för dem bra bok- och studietipsen, och tack Ulrik och Pamela för att ni har kommit hit och delat med er av era erfarenheter om hur det är att studera naturgeografi här på Lunds universitet. Mer om utbildningen kan hitta på universitets hemsida. Tack Pamela och Ulrik för att ni kommit hit, och tack till dig som har lyssnat!