Kan minnen bygga platser? Kan det som har betytt något för människor bli nya värdefulla byggstenar när bostadsområden utvecklas?
- Din identitet skapar du i relation till andra människor men också i relation till platser, därför blir det besvärligt när man river saker. Då river man bort det man hänger upp sina minnen på samtidigt som det byggs nytt som vi inte känner igen oss i, menar Elisabeth Högdahl, etnolog vid Institutionen för service management och tjänstevetenskaper på Campus Helsingborg.
Hamnområde blir bostadsområde
Helsingborgs nya växande stadsdel Oceanhamnen var tidigare en vital del av hamnområdet med båtar som lossade och lastade frukt, grönsaker och kaffe. Här gick även båtar till Oslo och om barnfamiljen skulle till Legoland i Danmark var det härifrån man smidigast åkte.
Under ett år i ett pilotprojekt mötte Elisabeth Högdahl tillsammans med Jessica Engvall från Helsingborgs stad bland andra gamla stuveriarbetare, personer som jobbade på färjorna samt kranförare - alla har de rört sig i området som tidigare kunde vara en stökig plats med mycket liv. Hur kan deras minnen återspeglas i de nya gator och hus som nu tar plats istället? Historier, minnen och rykten samlades i en interaktiv karta som går att använda i stadsplaneringen.
Vardagstrampandet och vad det betyder för människor ska synas
Ett exempel på hur man bevarar en kulturmiljö är en gammal kran i Oceanhamnen. Den väcktes till liv med hjälp av att många mindes att det var kranförare Gullberg, som gärna mumsade på rå falukorv, som satt längst upp och skötte spakarna. En sådan kunskap skapar en djupare förståelse och den gamla kranen blir mer än bara en kran.
Digital verktygslåda
Erfarenheterna från insamlandet av minnen i Oceanhamnen ledde till ett nytt forskningsprojekt, med stöd från Formas, hur man kan koppla ihop vardagsberättelser med exempelvis översikts- och detaljplaner, så att de kan fungera som verktyg i stadsplaneringen.
Gruppen förstärktes med forskarna Ola Thufvesson från Institutionen för service management och tjänstevetenskaper och Anja Persson som arbetar på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Även Järfälla kommun var aktivt involverade.
En digital verktygslåda finns nu som visar på olika sätt hur man kan översätta och tolka människors berättelser till en stadsutveckling.
- Vi har skapat en metod, en digital verktygslåda, kring hur man omvandlar människors minnen till att ta plats i nya hus, vägnät och gatunamn. Invånarna är fantastiska experter på sitt eget område, men inte experter på stadsutveckling
I projektet har man genom samverkan också testat att arbeta med olika stadsutvecklingsprocesser, exempelvis med Helsingborgs nya översiktsplan, en arkitekttävling och utvecklingen av Jakobsbergs centrum i Järfälla kommun.
Bygger underifrån
Inom stadsplanering bjuds det in till dialog och möjligheter för invånarna att tycka om det som byggs. Ofta sker detta när mycket redan är bestämt. Elisabeth Högdahl och hennes kollegor föreslår istället att invånarna ska involveras redan i början av planeringsfasen, genom att planerarna aktivt lyssnar på berättelser och vad som har varit viktigt i området. Om man bygger nytt underifrån med hjälp från med det som varit betydelsefullt för människor genom åren vidgar det synen på hur området kan se ut. Annars är det risk för att man förlorar de mjuka värdena. Vilka gatunamn, material, färger och former vi väljer kan i sin tur skapa mer personliga och unika platser.
- Vardagstrampandet och vad det betyder för människor ska synas. Genom människors perspektiv förstår vi både platsens historia och vad den betyder för oss idag.
Inte bara trender styr
Elisabeth Högdahl vill även att morgondagens platsutvecklare tänker i ett vidare perspektiv och inte bara utifrån ekonomiska och tekniska underlag. I dialogen med studenterna föds nya tankar hos dem.
- De är fascinerade över att man kan se staden även utifrån immateriella värden. Det är inte bara trender som kan styra en plats utan hur vi har rört oss och hur våra minnen avspeglas i området.
Fler kommuner och fler arkitektfirmor behöver lyfta blicken, nya diskussioner behöver födas, nya områden behöver ta in historien för att forma framtiden, säger Elisabeth Högdahl:
- Jag hoppas att vi kan luckra upp processerna och få med röster från alla generationer, även de unga. Här ser jag att stadsplanerare tidigt möter invånare. Inte som nu att man först arbetar fram en detaljplan och sen går ut och promenerar med folk. Eftersom det är människorna som skapar platsens identitet behöver vi lyssna på dem. Då lyssnar vi på platsen.