Problemet gäller främst de gamla, prestigefyllda tidskrifterna som i och med att finansiärerna börjat ställa krav på öppen tillgänglighet börjat erbjuda möjligheten att göra enskilda artiklar öppet tillgängliga mot betalning, så kallad hybrid Open Access. Dessutom tar förlaget betalt av universitetet en gång till via prenumerationer, så kallad ”double dipping”.
– För forskaren kommer kostnaden på upp till 30.000 kronor för att publicera en artikel i ett mycket sent skede. Många är inte medvetna om kravet på Open Access och att det blir dyrt om man kommer med i de prestigefyllda tidskrifterna, säger Aron Lindhagen, som arbetar med forskningsstöd på HT-biblioteken.
Alla offentliga svenska forskningsfinansiärer kräver att forskningsresultaten publiceras Open Access och även i resten av Europa och USA är Open Access ofta ett krav.
– Forskarna kläms mittemellan finansiärerna som kräver Open Access, och de vetenskapliga förlagen som tjänar stora pengar. Hög akademisk impact bygger forskarens karriär och ger de ansedda tidskrifterna en monopolställning.
Man kan söka pengar hos finansiärerna för Open Access-publiceringar, men detta ska oftast ske från början, när man ansöker om forskningsfinansiering. Då är det svårt att överblicka hur många artiklar projektet kommer ge och i vilka tidskrifter man kommer lyckas placera sig i.
Sedan tar förlagen betalt en gång till. Universiteten måste prenumerera på tidskrifterna, och en prenumeration på de mest ansedda tidningarna kan kosta upp till 350.000 kronor per år för att ge tillgång till innehållet för universitetets anställda och studenter. Lunds universitet betalar 1,4 miljoner kronor för ett årligt paket från Nature där cirka 60 tidskrifter ingår, med Nature som den absolut viktigaste och dyraste. Prenumeration på Science kostar 150.000 per år. De stora vetenskapsförlagen fungerar som vanliga företag, fast med ovanligt stora vinstmarginaler. Ett exempel är förlaget Elsevier, med tidskrifter som The Lancet och Cell. Företaget beröms i Financial Times för sin vinstmarginal på 34 procent. Det växande missnöjet med förlagen har lett till att universiteten försöker driva frågan tillsammans.
– LERU har nu gått ut med ett upprop mot att vetenskapsförlagen tjänar så mycket på universitetens bekostnad. I Europa handlar det om hundratals miljoner euro, skattepengar avsedda för att gå till forskning eller utbildning, säger Aron Lindhagen.
LU tar aktiv del i LERU som är ett europeiskt samarbete mellan forskningstunga universitet. Harvard University protesterade redan 2012 mot förlagens dyra prenumerationer och Open Access-avgifter och menade att det var en ohållbar rovdrift på universiteten.
– Det allmänna får betala dubbelt, så kallat double dipping, prenumerationerna är skyhöga, samtidigt som forskaren får betala för att göra just sin artikel Open Access.
Text: Jenny Loftrup
Foto: Gunnar Menander
