GRÖNKÅLEN – den äldsta av kålsorterna, långt före vitkålen. Den är perfekt för matsmältningen. Det är en myt att det som kokar länge förlorar sin näring. Vitaminerna försvinner, men kålens andra goda egenskaper består.
BLODKORVEN – det ligger i tiden att som förr ta tillvara hela djuret. Och det blir mycket blod när man slaktar. En bra blodkorv ska vara ganska fast och lite grynig (en sådan görs av en charkuterist i Bromölla). Grönkål och blodkorv åt man redan på vikingatiden.
KALVSYLTAN – ett absolut måste. Så god att äta i mellandagarna tillsammans med potatismos och rödbetor. Gör den själv genom att koka ett stycke kalvkött med ben. Ta upp köttet och mal det i en kvarn (finns på loppisar). Sila köttspadet och lägg tillbaka det malda köttet i spadet, tillsätt salt och vitpeppar och låt koka upp. Häll det sedan i en form och ställ i kylen.
GRÖTEN – förr var basgröten av korn eller bovete. Havren var svår att mala i de äldre kvarnarna. Med risgrynsgröten kom de exotiska kryddorna som kanel och mandeln som gjorde julmaten extra festlig. Kryddpeppar och nejlikor hörde inte heller till vardagen. Risgrynsgröten blev populär först på 1800-talet.
JULBRÖDET – kallades skådebröd och skulle pryda julbordet. Traditionen att baka ut bröd vackert har vi tagit vidare till våra lussekatter. Håkan Jönssons egen favorit bland julens bröd och kakor är dock den anspråkslösa bondkakan. Smör, mandel och socker – vad kan bli fel?
– För den som tycker att det är för lite växtbaserat på julbordet kanske det kan kännas bra att veta att både ärter och bruna bönor var uppskattade inslag på julmiddagarna, åtminstone fram till mitten av 1900-talet. Så det går bra att äta både traditionellt och grönt för den som vill göra det, säger Håkan Jönsson.
En tidigare version av texten publicerades i Lunds universitets magasin, nr 6/2019.
Uppdaterad 15 december 2023.
