– De skapar identitet och gemenskap och har sin historia i religionen och folktron, berättade han.
Mellan Fredrik Nilssons betraktelser så iscensatte skådespelarna Jens Olsson, Eva Westerling och Oskar Stenström små improvisationsstycken på temat ritualer.
Många av våra ritualer är så kallade övergångsritualer, från ett tillstånd till ett annat – dop, bröllop, begravning till exempel.
– Och promotionen är också en sådan ritual. Det räcker inte att skriva en doktorsavhandling – man ska gå uppför trappan i Domkyrkan och ta emot sin hatt eller lagerkrans och gå ner igen och därefter har man kommit in i akademin.
Fredrik Nilsson jämför detta med hur man förr i tiden gick upp på berget för att tala med gudarna och kom ner igen som en renare människa.
– När prästen går in i sakristian och byter om inför gudstjänster så kan det jämföras med hur vår rektor sätter på sig en märklig hatt vid de akademiska högtiderna.
Den som tror att vi bara dansar runt en lövad stång på midsommarafton har fel. Det är i själva verket en totempåle och det vår dans ber om är bra växtlighet och goda skördar.
Publiken ställde också frågor till Fredrik Nilsson som bland annat fick reda ut skillnaden mellan ritual och tradition.
– Tradition är det som traderas, överförs, till nästa generation – så det är snarare ett arv.
Värd för kvällen och kabarén var skådespelaren Magnus Nylander – och nästa gång, den 11 maj, handlar Kunskapskabarén om nostalgi och det är universitetslektor Per Johnsson från Institutionen för psykologi som reder ut begreppen.
Text & foto: Maria Lindh
