Mitt ute på en blåsig åker i nordvästra Skåne sitter Maria Gustavsson och spanar intensivt i den leriga jorden. Hon har frilagt en liten yta bland stråna av höstvete för att kunna undersöka förekomsten av daggmaskar i marken. Fältstudien ingår i hennes examensarbete vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap. Syftet med projektet är att ta reda på hur en viss jordbruksmetod, i detta fall så kallad strukturkalkning, påverkar daggmaskar och andra organismer i åkermarken.
– Jag har alltid tyckt att hållbart jordbruk är ett spännande ämne, säger Maria Gustavsson.
Maskarna ska räknas och vägas
Regnet hänger i luften och den envisa vinden kyler en del, men det är inget som hindrar arbetet. Sammanlagt tolv utspridda rutor ska undersökas på fältet utanför Lönhults gård. Vid varje ruta samlar Maria Gustavsson in daggmaskar i det översta markskiktet. Maskarna ska sedan räknas, vägas och artbestämmas. Stövlar och kläder bli allt lerigare i takt med att arbetet fortlöper.
Just denna dag är även handledaren Katarina Hedlund med ute i fält. Hon är professor i biologi och biträdande prefekt vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap. Hon har under cirka trettio år forskat på marklevande organismer, både deras biologiska mångfald och deras betydelse för jordens kvalitet.
Ekosystemtjänsterna
Ett centralt tema i Katarina Hedlunds forskning är de så kallade ekosystemtjänsterna i jordbruksmarken, vilket innebär att hon undersöker de funktioner som markorganismerna bidrar med och försöker sätta ett ekonomiskt värde på dessa. Det var först när Katarina Hedlund började tydliggöra sambandet mellan markorganismernas artrikedom och lantbrukarnas ekonomi som hon upplevde att intresset för markfrågorna vaknade i en vidare krets.
– Under senare år har begreppet markhälsa blivit stort. Det är jättebra, nu pratar alla om markhälsa, säger hon med ett tålmodigt leende.
Katarina Hedlund vänder försiktigt runt den översta jorden i den lilla försöksrutan ute på fältet. Hon konstaterar att det finns många olika sorters marklevande organismer som bidrar till ett fungerande ekosystem. Såväl daggmaskar som svampar och bakterier har stor betydelse för en god markmiljö.
Bättre struktur på jorden
Exempelvis bidrar daggmaskarna till bättre struktur på jorden. Maskarnas omfattande förflyttningar i marken skapar bättre syresättning, och dessutom drar de ner organiskt material i djupare marklager, vilket ökar jordens mullhalt.
– Den största arten av daggmask kan röra sig ner till två meters djup, säger Katarina Hedlund.
En högre mullhalt ökar i sin tur artrikedomen bland andra marklevande organismer, vilka ytterligare bidrar till att ge jorden bättre porstruktur. Sammantaget skapar allt detta en mer näringsrik jord som dessutom är i balans, det vill säga som både kan bevara fukten vid torka och släppa igenom vatten vid för kraftiga regn. Alla dessa markegenskaper bidrar till en ökad produktivitet vid odling.
Går inte att värdera
Daggmaskar och andra markorganismer är konkreta exempel på vad ekosystemtjänster kan handla om. Lika enkelt är det dock inte om man vill försöka sätta en prislapp på vad deras enskilda insatser i underjorden är värda. Hur mycket skulle en daggmask kosta?
– Det går inte att värdera en enskild daggmask, men man kan värdera hela funktionen i systemet, säger Katarina Hedlund.
Forskarna har tagit fram datormodeller för att tydliggöra hur det naturliga kapitalet i marken kan bidra till ekonomisk vinst för lantbrukarna. Exempelvis innebär en hög mullhalt att man kan kvävegödsla mindre och därmed spara pengar. På så sätt blir det motiverande med skötselinsatser som gynnar markens artrikedom och naturens egen valuta.
Katarina Hedlund och Maria Gustavsson reser sig nu upp från sina ihopkrupna positioner ute på vetefältet. De travar iväg mot bilen för en liten lunchpaus. Småstänket från den mulna himlen har upphört. Kvar på fältet jobbar de underjordiska hjältarna oförtrutet vidare. I myllans mörker och lä från vinden bidrar de omedvetet till en bättre markhälsa.
