Ichthyosaurier eller fisködlor var en grupp marina fyrfotadjur som levde på jorden för mellan 250 och 90 miljoner år sedan. Likt dagens valar härstammade dessa vattenlevande reptiler från landlevande djur som gradvis anpassat sig helt till ett liv i haven genom att utveckla fenor och strömlinjeformade, nästan delfinliknande kroppar.
I en ny studie i tidskriften Nature beskriver forskare fyndet av en nästan komplett framfena från en sju meter lång fisködla av släktet Temnodontosaurus.Individen levde på jorden under juraperioden för ca 183 miljoner år sedan.
Arbetet har engagerat flera internationella forskare, har pågått i ungefär sex år och har letts av Johan Lindgren, forskare i paleontologi och molekylär paleobiologi vid Lunds universitet. Undersökningarna har även inkluderat instrumentation och resurser vid ett flertal institutioner vid Lunds universitet, bland annat geologiska institutionen, Institutionen för energivetenskaper och Centrum för miljö- och klimatvetenskap.
Att dess ljuddämpande egenskaper dessutom kan inspirera till minskade ljudföroreningar från människor gör att jag, även om jag är lite partisk, anser att detta är en av de mest betydelsefulla fossilupptäckter som någonsin gjorts
– Vi har aldrig tidigare sett så avancerade evolutionära anpassningar för ljuddämpning hos ett marint djur, vare sig nutida eller utdött, säger Johan Lindgren.
– Fenans vingliknande form, tillsammans med avsaknaden av ben i dess yttre spets, ytstrukturerna och den tydligt sågtandade bakkanten, tyder sammantaget på att detta massiva djur hade utvecklat egenskaper som syftade till att minimera ljudalstring under simning. Den rörde sig således nästan ljudlöst genom vattnet på ett sätt som påminner om hur dagens ugglor, vars vingfjädrar också bildar ett liknande sicksackmönster, flyger tyst när de jagar på natten, förklarar Johan Lindgren.
Även om bevarad mjukvävnad tidigare hittats hos ichthyosaurier – och ibland till och med hela kroppsavtryck – har dessa varit begränsade till en liten grupp av små till delfinstora arter. Den nya upptäckten är således unik då det är första gången som mjukvävnad från en storvuxen fisködla påträffats. Fenan är dessutom uppbyggd på ett sätt som aldrig tidigare setts hos något vattenlevande djur, vare sig nulevande eller utdött, med en sågtandad bakkant förstärkt med stavformade mineraliseringar som forskarna valt att kalla ”kondrodermer”. Dessutom hade Temnodontosaurus de största ögonen av alla kända ryggradsdjur, vilket stärker hypotesen att denna havslevande reptil jagade i mörker, antingen nattetid eller på djupa vatten.
Dr. Dean Lomax, en världsledande expert på ichthyosaurier och forskningsstipendiat vid University of Bristol i England samt paleontolog vid University of Manchester, har ingått i gruppen som studerat fenan.
– Första gången jag såg fossilet visste jag att det var unikt. Jag har undersökt tusentals fisködlor, men aldrig sett något liknande. Denna upptäckt kommer att förändra hur vi ser på och rekonstruerar ichthyosaurier och kanske även andra forntida marina reptiler, särskilt vad det gäller mjukvävnadsstrukturer.
Den allra första ichthyosaurien som uppmärksammades av vetenskapen hittades för över 200 år sedan av paleontologpionjären Mary Anning och hennes bror Joseph. Det fossilet tillhörde också en Temnodontosaurus, dvs. samma typ av fisködla som den nya fenan.
– På ett märkligt sätt känns det som att cirkeln sluts, tillbaka till Mary Anning – det visar att även efter 200 år fortsätter vi att göra spännande och överraskande fynd som knyter an till hennes historiska upptäckter, tillägger Dean Lomax.
Det fossiliserade fenan upptäcktes av fossilletaren Georg Göltz, som också är medförfattare till den nya studien. Anmärkningsvärt nog gjordes fyndet av en slump när han letade fossil vid ett vägbygge i Dotternhausen, Tyskland. Fossilet består av både platta och motplatta (dvs. både den ena och motsatta sidan) av nästan en hel fena. Trots att Georg letade vidare hittades inga andra delar. Eftersom den övre delen av fenan saknas antar forskarna att det rörde sig om en isolerad fena, som kan ha slitits loss av en större fisködlas bett.
– Det är anmärkningsvärt att vi kan rekonstruera jaktegenskaperna hos ett sedan länge utdött djur. Eftersom mänskligt alstrat undervattensljud – från sjöfart, militär sonar, seismiska undersökningar och vindkraft till havs – har negativ inverkan på dagens marina liv, kan våra fynd till och med inspirera till bygget av nya propellrar med mera, som kan minska de biologiska skadeeffekterna av mänskligt buller i den moderna marina ljudmiljön, säger Johan Lindgren.
– Fossilet ger ny information om mjukvävnaden hos denna enorma best. Studien visar på strukturer som aldrig tidigare setts hos något djur, och avslöjar en unik jaktstrategi – vilket innebär att vi faktiskt får inblick i dess beteende. Att dess ljuddämpande egenskaper dessutom kan inspirera till minskade ljudföroreningar från människor gör att jag, även om jag är lite partisk, anser att detta är en av de mest betydelsefulla fossilupptäckter som någonsin gjorts, säger Dean Lomax.
Läs artikeln i Nature; https://www.nature.com/articles/s41586-025-09271-w
