– Var och en har sin norm, som de tycker är rätt. Men ofta finns det olika uppfattningar i gruppen som skaver, säger Calle Rosengren, arbetsmiljöforskare vid Designvetenskaper.
Tillsammans med Kristina Palm från Karolinska Institutet och Ann Bergman från Karlstads universitet driver han ett forskningsprojekt som studerar hur det flexibla arbetslivet gör att gränserna mellan fritid och arbetsliv ständigt omförhandlas. I deras studie har 50 anställda, främst tjänstemän och chefer, vid tre stora företag fört loggbok över när de låter privatlivet sippra in i arbetet och tvärtom. Och hur det får dem att känna sig när de gör det – engagerade, kreativa, frustrerade eller stressade.
– De flesta verkar må bättre av att ha en väl genomtänkt strategi och följa den, säger Calle Rosengren, som till exempel tidssepareraren som arbetar ett visst antal timmar per dag och sedan slutar – oavsett om man inte är färdig med en arbetsuppgift eller inte.
Viktigt att gruppen accepterar olikheter
Tidigare forskning har visat att något av det mest stressreducerande på arbetsplatsen är att själv kunna styra över hur man utför sina uppgifter. Men för att det ska fungera i gruppen är det viktigt att det finns en diskussion som skapar acceptans för att inte ett sätt måste passa alla.
– En totalseparerare blir frustrerad om hen tvingas lösa privatrelaterade saker på jobbet eller måste ta med jobbet hem, däremot stressas en totalintegrerare om allt arbete måste ske på arbetsplatsen, säger Calle Rosengren som ser sig själv som en inkonsekvent växlare – någon som inte bestämt sig för hur han ska ha det.
I den egna forskningsgruppen finns olika förhållningssätt, men Calle Rosengren menar att det inte är några problem eftersom man har diskuterat det. De som vill skicka mejl kvällar och helger kan göra det, men kan å andra inte räkna med att tidssepareraren i gruppen svarar utanför arbetstid.
Vanligare att sätta gränser
Deras studie visar att de som helt har låtit arbete och privatliv flyta ihop blir färre.
– Vi ser en trend att totalintegrerare byter strategi och väljer att sätta olika slags gränser, säger han och tillägger att bakgrunden ofta handlar om att man har varit stressad, eller nära utbrändhet.
Något som väckt anstöt är de siffror som har presenterats med stora rubriker i kvällspressen, som menar att anställda använder så mycket som två timmar av sin dagliga arbetstid till privat surfande. Calle Rosengren ger inte mycket för den statistiken, som de som forskare inte lyckas få tillgång till. Han menar att det ofta ligger något slags övervakningsföretag bakom studierna, som gärna vill sälja en digital produkt till arbetsgivarna.
– Här finns en viss moralpanik. Att surfa en stund eller ha ett kort privat samtal kan motsvara det som förr var en bensträckare eller kanske en cigg, säger Calle Rosengren.
Även inspirerat arbete hemma
I studien såg de också att inspirerat arbete även genomfördes hemma och på udda tidpunkter. Någon kände sig extra kreativ och engagerad en lördagskväll, då han förberedde en powerpoint. Det blev även tydligt att stress under arbetsdagen, oftare än före mobiltelefonernas tid, inte sällan hängde ihop med privata problem som krångel med hämtning på förskolan.
Calle Rosengren menar att arbetslivet har förändrats så snabbt att det idag finns två olika samexisterande kontrollsystem, som delvis har att göra med vilken generation man tillhör. I en tidigare studie som Calle Rosengren genomfört framkom att de yngre medarbetarna på arbetsplatsen upplevde en frustration över att det inte var resultatet av arbetet som främst värderas – utan att vara synlig på plats vid sitt skrivbord under långa dagar.
– Vi kan inte ha två styrsystem – ett tidskontrakt och ett resultatkontrakt samtidigt.
