Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Dödshjälp i Sverige - En redogörelse för den svenska strafflagstiftningen vid dödshjälp samt hur den förhåller sig till EKMR

In English

Författare

  • Evelina Holmqvist

Summary, in Swedish

Uppsatsen behandlar ämnet dödshjälp, och under vilka förutsättningar gärningsmannaansvar inträder enligt svensk rätt. Flertalet olika dödshjälpsformer avhandlas såsom medhjälp till självmord, barmhärtighetsmord, assisterat döende och eutanasi. Gemsamma nämnare för alla begrepp är att annan än målsägande, med dennes samtycke, direkt eller indirekt medverkar till målsägandens död. Dödshjälp i sig är inte en specifikt brottsrubricerad handling som är straffbar enligt den svenska strafflagstiftningen. Beroende på graden av medhjälparens inverkan kan handlingen antingen rubriceras som medhjälp till självmord eller medgärningsmannaskap till dråp. Medhjälp till självmord är en handling som är skuldfri då självmordet i sig inte är en brottsrubricerad gärning och medverkansansvar kan således inte dömas ut. Det samtycke som lämnats av den avlidne kan inte åberopas som rättfärdigande omständighet. Uppsatsens redogörelse för och analys av rättspraxis påvisar att domstol framförallt fokuserar på det rent objektiva handlandet vid bedömning av den avgörande från om en handling är dråp eller medhjälp till självmord. Det har dock lyfts röster inom doktrinen för att mer fokus ska läggas på målsägandens och gärningsmannen gemensamma subjektiva inställning.

Sverige har även konventionsåtagande i enlighet med EKMR där både rätten till liv enligt artikel 2 samt rätten till privatliv enligt artikel 8 fastställs. Europadomstolen har i fallet Pretty v. United Kingdom fastslagit att det i artikel 8 finns en rättighet för individen att bestämma över livets sista stund. Konventionsstaterna har dock enligt principen om margin of appriciation en möjlighet att väga andra rättigheter mot just rätten att bestämma över sitt eget liv utifrån proportionalitetsprincipen. Att Sverige har en lagstiftning som skyddar individer mot all form av objektivt handlande som leder till uppsåtligt dödande bedöms vara förenlig med EKMR. Dock kan Sverige i viss mån kritiseras bristande tydlighet i fråga om gränsdragningen mellan medhjälp till självmord och dråp, utifrån Groos v. Switzerland.

Publiceringsår

2020

Språk

Svenska

Dokumenttyp

Examensarbete för kandidatexamen

Ämne

  • Law and Political Science

Nyckelord

  • Dödshjälp
  • Eutanasi
  • Offentlig rätt
  • Straffrätt

Handledare

  • Tova Bennet