Att lita på magkänslan kan löna sig. I Timothée Parriques fall gjorde det definitivt det – i dag har hans avhandling ”The political economy of degrowth” från 2019 laddats ner tiotusentals gånger och förra året gav han ut en bok i hemlandet Frankrike på samma tema. Men om kollegornas varningar om att välja ett så kontroversiellt forskningsämne hade fått styra, hade resultatet förmodligen blivit annorlunda.
– Många tyckte att det var konstigt. En ekonom som studerar nerväxt ses ofta som en läkare som studerar tortyrtekniker. Om tillväxt är välstånd, varför skulle någon försöka hitta sätt att upphäva det? På den tiden varnade vissa kollegor mig för att det skulle innebära ett professionellt självmord att skriva en avhandling på ämnet, säger han.
Kritisk till jakten på tillväxt
Riktigt så blev det inte. I dag är han en eftertraktad föreläsare, postdoktor inom rektors excellenssatsning för hållbar utveckling samt knuten till Företagsekonomiska institutionen. Begreppet degrowth, eller nerväxt, stötte han på första gången under en sommarkurs i Barcelona 2014. Enkelt förklarat är det en kritik mot västvärldens oförtröttliga jakt på tillväxt med klimatförändringar som följd. Genom nerväxt skulle rika länders ekologiska fotavtryck minska och istället för att mäta välfärd genom BNP skulle andra värden få styra.
Begreppet har använts sedan början av 2000-talet.
– Nerväxt refererar till en nedgång i ekonomiska aktiviteter, som är planerad demokratiskt i en anda av social rättvisa och för att förbättra välbefinnande.
Katastrofen syns redan i dag
För Timothée Parrique är saken klar – om vi inte drastiskt minskar vår produktion och konsumtion kommer vi att gå under. Att fortsätta som vi gör nu ser han som uteslutet.
– Jakten på ekonomisk tillväxt i rika delar av världen sätter mänskligheten på kurs mot självmord. Det är en katastrof som redan märks av hos sårbara befolkningsgrupper vars uppehälle påverkas av den ekologiska kollapsen.
I stället för BNP, menar Timothée Parrique, borde vi lägga större vikt vid parametrar som mäter vårt välbefinnande. Han ser nerväxt som ett sätt att uppnå ett samhälle ”post-growth”, där ekonomin blomstrar utan tillväxt och i harmoni med naturen.
– Precis som en bilmotor inte kan vara större än bilen själv, kan en ekonomi inte växa sig större än dess stödjande ekosystem. I ett socialt perspektiv strävar post-growth-paradigmet efter att förbättra livskvaliteten för alla inom planetens gränser.
Avfärdar grön tillväxt
Att det skulle gå att uppnå ett hållbart samhälle genom så kallad grön tillväxt, där tillväxten är frikopplad från en negativ klimat- och miljöpåverkan, ger han inte mycket för.
– Det är omöjligt att producera något utan energi och material. Den här enkla fysiska sanningen går tvärtemot många ekonomiska teorier som antar att teknologiska framsteg kan frikoppla produktion från miljöpåverkan, säger han och fortsätter:
– Det arbete jag har gjort sedan 2019 visar tydligt att höginkomstländer inte har lyckats göra sin tillväxt ”grön” i någon betydelsefull definition av begreppet. Valet vi har är att antingen planera för en nerväxt i dag för att komma tillbaka till en hållbar ekonomi, eller möta kollaps i morgon.
Efterlyser nytänkande
Den framtidsvisionen delas inte av alla. Bland många ekonomer är marknadsekonomi och tillväxt alltjämt centralt, även under omställningen till ett mer hållbart samhälle. För Timothée Parrique är det tydligt att gamla teorier måste skrotas för att ge plats åt nya.
– Efter tjugo år anses ämnet nerväxt äntligen vara värt akademisk utforskning. De flesta ekonomer fortsätter dock att avfärda det. Om något visar det här bara vilken brist på fantasi som finns inom de flesta ekonomiska institutioner. Traditionella ekonomer upprepar samma gamla trick – skatt på kol och teknologiska framsteg – som den ultimata lösningen på alla miljöproblem och vägrar ta till sig nyare, mer sofistikerad tvärvetenskaplig litteratur som bevisar att de har fel. De försöker envist lösa dagens problem med gårdagens teorier. Det är dags att kicka in lite kreativitet i ekonomisk teori.
