På campus i Mumbai var det 30 grader varmt och klassrummet saknade fönster. Luftkonditioneringen fungerade skapligt men gav ifrån sig ett starkt surrande ljud. I den undervisningsmiljön hölls kursen om klimatanpassning, sanitet och genus.
Karin Steen blev imponerad av hur snabba studenterna var att ta till sig nya metoder och begrepp, trots att genus, sanitet och klimatanpassning var ganska nya koncept för dem, och att många av dem fick kurslitteraturen sent.
– De var verkligen duktiga på att tillämpa nya modeller, både individuellt och i grupp. Samtidigt är det tydligt att deras fokus ligger på kunskapsöverföring. De är inte vana vid att göra grupparbeten på det här sättet.
Sara Gabrielsson och Ebba Brink menar att studenternas initiala blyghet kan ses som ett exempel på en typisk hierarkisk studiemiljö, som är vanlig i många andra länder.
– Vi involverade studenterna aktivt i kursen för att skapa en inkluderande miljö. När de gavs chansen att lösa problem och ta ansvar blommade de upp och ställde frågor, säger Sara Gabrielsson.
Att undervisa utomlands ger pedagogiska meriter och ingår i universitetets internationaliseringsarbete. Men bäst utdelning, för både lärare och universitetet, blir det om undervisningen är långsiktig och strategisk menar lärarna.
– Det finns alltid för lite tid till undervisning, inte bara i nu i Indien utan generellt. Den bästa utvecklingen, för både lärare och studenter, är om kursen kan återkomma flera gånger, säger Sara Gabrielsson.
Karin Steen menar att det också måste till ett utbyte mellan lärarlagen. Engagemang från båda håll är viktigt för att bygga upp något som kan ge strategisk utdelning för både LU och det mottagande lärosätet.
Youth is the future. Studenterna förstår hur viktigt deras arbete är som arkitekter och vill bidra. Det inspirerar mig som lärare
– Nu var undervisningen i fokus och det var jättekul, men input från lärare på plats behövs för att utveckla undervisningen och få med sig kunskap tillbaka.
Ändå tar lärarna med sig många lärdomar och intryck tillbaka till LU.
– Vi skulle kunna förbättra rekryteringen till LUMES-programmet. Om studenterna ges en chans att tillämpa metoder och verktyg redan i ansökan, så kan det bli ett sätt att testa deras lämplighet bortom vad betyg kan visa, säger Karin Steen.
Ebba Brink tar med sig insikt om hur hennes ämne, risk- och klimatanpassning i städer, fungerar i en indisk kontext, eftersom studenterna relaterade hennes undervisning till lokala exempel.
– När man undervisar i tvärvetenskapliga ämnen eller grupper så ställer det ännu högre krav på läraren att göra föreläsningar interaktiva och kunna anpassa innehållet i realtid efter hur studenterna reagerar.
Andra tankar handlar om att resan har gjort det tydligare för dem vad studenter som kommer till LU har med sig hemifrån, och om vad de möter i Lund.
– Man inser begränsningarna. Studenterna som kommer till oss har med sig helt andra erfarenheter. Det är svårt att ställa om till hur vi undervisar. Det är bra för oss lärare att få en förståelse för det, säger Sara Gabrielsson.
Framförallt tar de med sig reflektioner kring sätt att tänka, och undervisa, både hemma och i Indien.
– Till exempel likställde studenterna hållbarhet med miljö när vi först träffade dem, och fokuserade på hållbara byggnader. Nu har de fått kunskap om hur risk, genus och sanitet påverkar, säger Karin Steen.
Sara Gabrielsson säger att hon lämnar Indien med både en insikt om magnituden av de problem vi står inför vad gäller sanitet, klimat och hållbarhet, och en stor förhoppning om framtiden.
– Youth is the future. Studenterna förstår hur viktigt deras arbete är som arkitekter och vill bidra. Det inspirerar mig som lärare, avslutar hon.
