Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Givande kulturkrock vid ny kurs i Indien

Slum i Bombay
I Mumbai bor cirka 58 procent av stadens 24 miljoner invånare i så kallade informella områden. Områden som Gazdar Bandh löper stor risk för översvämning eftersom kanalerna är fulla med avfall och havsvallarna är undermåliga. Foto: Noomi Egan

Lärare från Lunds universitets centrum för hållbarhetsstudier LUCSUS har för första gången hållit i en kurs för arkitektstudenter i Mumbai i Indien. ­Ambitionen är att hjälpa till att göra slumområden mer motståndskraftiga mot översvämningar och värmeböljor.
– Det var en fantastisk möjlighet att få undervisa i ett annat land och att få reflektera över skillnaderna mellan LU och andra under­visningsmiljöer, säger Karin Steen.

På campus i Mumbai var det 30 grader varmt och klassrummet saknade fönster. Luftkonditioneringen fungerade skapligt men gav ifrån sig ett starkt surrande ljud. I den undervisningsmiljön hölls kursen om klimatanpassning, sanitet och genus.

Karin Steen blev imponerad av hur snabba studenterna var att ta till sig nya metoder och begrepp, trots att genus, sanitet och klimatanpassning var ganska nya koncept för dem, och att många av dem fick kurs­litteraturen sent.

 

xx
Karin Steen var en av tre lärare som höll en kurs för arkitektstudenter i Mumbai. Foto:Noomi Egan


– De var verkligen duktiga på att tillämpa nya modeller, både individuellt och i grupp. Samtidigt är det tydligt att deras fokus ligger på kunskapsöverföring. De är inte vana vid att göra grupparbeten på det här sättet.

Sara Gabrielsson och Ebba Brink menar att studenternas initiala blyghet kan ses som ett exempel på en typisk hierarkisk studiemiljö, som är vanlig i många andra länder.

– Vi involverade studenterna aktivt i kursen för att skapa en inkluderande miljö. När de gavs chansen att lösa problem och ta ansvar blommade de upp och ställde frågor, säger Sara Gabrielsson.

Att undervisa utomlands ger pedagogiska meriter och ingår i universitetets internationaliseringsarbete. Men bäst utdelning, för både lärare och universitetet, blir det om undervisningen är långsiktig och strategisk menar lärarna.

– Det finns alltid för lite tid till undervisning, inte bara i nu i Indien utan generellt. Den bästa utvecklingen, för både lärare och studenter, är om kursen kan återkomma ­flera gånger, säger Sara Gabrielsson.

Karin Steen menar att det också måste till ett utbyte mellan lärarlagen. Engagemang från båda håll är viktigt för att bygga upp något som kan ge strategisk utdelning för både LU och det mottagande lärosätet.

Youth is the future. Studenterna förstår hur viktigt deras arbete är som arkitekter och vill bidra. Det inspirerar mig som lärare

– Nu var undervisningen i fokus och det var jättekul, men input från lärare på plats behövs för att utveckla undervisningen och få med sig kunskap tillbaka.
Ändå tar lärarna med sig många lär­domar och intryck tillbaka till LU.

– Vi skulle kunna förbättra ­rekryteringen till LUMES-programmet. Om studenterna ges en chans att tillämpa metoder och verktyg redan i ansökan, så kan det bli ett sätt att testa deras lämplighet bortom vad betyg kan visa, säger Karin Steen.

Ebba Brink tar med sig insikt om hur hennes ämne, risk- och klimatanpassning i städer, fungerar i en indisk kontext, eftersom studenterna relaterade hennes undervisning till lokala exempel.

– När man undervisar i tvärvetenskap­liga ämnen eller grupper så ställer det ännu högre krav på läraren att göra föreläsningar interaktiva och kunna anpassa innehållet i realtid efter hur studenterna reagerar.

Andra tankar handlar om att resan har gjort det tydligare för dem vad studenter som kommer till LU har med sig hemifrån, och om vad de möter i Lund.

– Man inser begränsningarna. Studenterna som kommer till oss har med sig helt andra erfarenheter. Det är svårt att ställa om till hur vi undervisar. Det är bra för oss lärare att få en förståelse för det, säger Sara Gabrielsson.

Framförallt tar de med sig reflektioner kring sätt att tänka, och undervisa, både hemma och i Indien.

– Till exempel likställde studenterna hållbarhet med miljö när vi först träffade dem, och fokuserade på hållbara byggnader. Nu har de fått kunskap om hur risk, genus och sanitet påverkar, säger Karin Steen.

Sara Gabrielsson säger att hon lämnar Indien med både en insikt om magnituden av de problem vi står inför vad gäller sanitet, klimat och hållbarhet, och en stor förhoppning om framtiden.

– Youth is the future. Studenterna förstår hur viktigt deras arbete är som arkitekter och vill bidra. Det inspirerar mig som lärare, avslutar hon.

Tre skillnader...


...mellan LU och The Kamla Raheja Vidyanidhi Institute for Architecture and Environmental Studies i Mumbai:

  • Mindre administration: studenter kunde välja valbara kurser upp till två dagar innan kursstart.
  • Mer traditionella undervisningsmetoder: fokus på kunskapsöverföring istället för grupparbeten.
  • Mer utmanande studiemiljö med trånga rum och surrande luftkonditionering – men en tekniker fanns snabbt på plats om tekniken krånglade.

Projektet BinUCom

Kursen genomfördes inom ramen för projektet Building Inclusive Urban Communities (BInUCom) som finansieras av EU-programmet Erasmus+. Projektet ska utbilda indiska studenter i arkitektur och stadsplanering med koppling till informella bostadsområden. Bland annat ska studenter och lärare få kunskap och verktyg att rusta dessa områden för att bättre kunna motstå klimatförändringarnas ­effekter till exempel översvämningar, värmeböljor och landerosion.