– 1714 skrev min förfader Andreas Wetterberg in sig vid Göteborgs nation i Lund och började läsa till präst. Möjligen ville han slippa gå ut i kriget som pågick, för studenter var befriade från krigstjänst, berättar Gunnar Wetterberg och tar ett andetag innan han fortsätter:
– Jag har inte kunnat belägga det men jag tror att Andreas svärfar, prosten Martin Kjerrulf, också studerade i Lund och att det i så fall var vid tiden för Skånska kriget på 1670-talet. Då är vi nästan tillbaka vid universitetets grundande.
Åttonde generationen
Det som går att belägga är att Andreas Wetterberg efter studierna blev komminister i Torups församling utanför Varberg och efter honom följde nya generationer Wetterberg som utbildade sig till präster i Lund innan Gunnar Wetterbergs farfar bröt traditionen och blev förstebibliotekarie vid UB och chef för handskriftssamlingen i Lund.
– Jag är den åttonde generationen i rakt nedstigande led som har läst i Lund.
Att prästyrket fascinerar honom går inte att ta miste på. Släkten har präglats av präster, inte bara på fädernet utan också på mödernet där prästdöttrar från Skåne dominerar. Ändå är det inte den egna släkten som varit i fokus när han skrivit sin nya bok ”Prästerna” som kommer i höst. Boken handlar om prästens roll i samhället och den roll prästen spelat för människors tro, från det att kristendomen kom till Sverige fram till år 2000 när kyrkan skildes från staten.
– Min släkt flimrar förbi bara. Mina förfäder har aldrig varit märkvärdiga präster. De har blivit kyrkoherdar och det är väl ett slags prästerskapets medelklass kan man säga.
Perspektiv på tiden
Att släkten gått armkrok med universitetet i minst 308 år, förmodligen längre, är inget som ger Gunnar Wetterberg svindel.
– Snarare tvärtom. Det som slår en som historiker är hur pass kort tid som universitetet faktiskt har funnits. Prästerna har funnits i Sverige i över tusen år och det är bara den sista tredjedelen av den tiden som universitetet har funnits.
Har du själv övervägt att bli präst?
– Nej. Jag har inte tron och därför saknar jag den grundläggande förutsättningen för att bli präst. Ibland när jag går i kyrkan och lyssnar på en konsert och hör och ser allt det vackra så kan jag tycka att det är synd att jag inte har tron.
Vad är det du saknar?
– Det är nog innerligheten och en förtröstan på en högre makt. Ett av mina favorit-stycken i musiken är Haydns Skapelsen. När jag lyssnar på det så är det något som lyfter. Jag förstår att de som har tron kan gripas av den.
Gunnar Wetterberg kom till Lund hösten 1971 och blev omgående en del av studentvänstern som växte fram i slutet av 1960-talet.
– Jag var med i Progressiv Studentfront, ett studentparti som hade makten på kåren under några månader. På den andra sidan politiskt i studentkåren stod Mats Svegfors och Jonas Hafström (LU:s nuvarande styrelseordförande reds. anm.) som jag har ett mycket gott förhållande till idag.
Hade du inte det på den tiden?
– Jo… det tror jag, man hade nog ganska stor respekt för klokt folk även om de inte tyckte likadant.
Gunnar Wetterberg har fortfarande kontakt med klokt folk vid Lunds universitet. Forskare i historia och ekonomisk historia tillhör bekantskapskretsen, likaså panelen i Fråga Lund. Och så är han extern ledamot i Universitetsstyrelsen.
Karriären avgjordes i barndomen
– Vi som är lekmän i styrelsen är där för att det ska finnas en samhällelig insyn i uni-versitetet och se så att det utvecklas i något så när god ordning.
Trots karriärer som både diplomat och byråkrat är det historiker Gunnar Wetterberg definierar sig som. Att det blev så avgjordes i barndomen.
– På min sjuårsdag fick jag en bredvidläsningsbok för småskolan som hette ”Förr i världen”. Den kom i tre delar och jag fick en del varje födelsedag, så när jag var nio år gammal visste jag att det var historiker jag skulle bli när jag blev stor.
