Arabiska våren är en samman­fattande term på de uppror som startades i flera länder i Nord­afrika och Mellanöstern under 2011. Det första ägde rum i Tunisien och därefter följde oroligheter i bland annat Egypten, Jemen, Bahrain och Libyen och senare i Syrien. Även i andra arabstater ägde demonstrationer och manifestationer rum.

I Egypten under militärkuppen

Maria Frederika Malmström är social­antropolog och forskare vid Centrum för Mellanösternstudier (CMES). Hon skrev sin avhandling om genus, sexualitet, identitet, global politik och kvinnlig omskärelse medan hon var på plats i Kairo.
– Sedan dess har staden varit både en kärlek och en plats för forskning för mig, säger Maria F Malmström.
Hon var i Jordanien 2011 och upplevde upproren därifrån. Sedan befann hon sig även i Egypten 2013 under militärkuppen som skedde då och framöver.
– Flera gånger hamnade jag i farliga situationer och fick fly för att undgå de militära styrkorna och kaoset på gatorna, säger hon.

Religiösa identiteter

Arabiska våren avspeglar sig starkt i hennes forskning och Maria F Malmström har nu två projekt igång som relaterar till händelserna. Det första handlar om maskulinitet och religiösa identiteter och gatans politik, och det andra om hur misstankar får konkret form och tvetydigheten i det väl­bekanta vardagslivet.
Hennes bok The Streets Are Talking to Me, Affective Fragments in Sisi’s Egypt som kom 2019, är även den ett resultat av det hon upplevde då. Boken handlar både om den officiella politiken i Egypten och den bakom kulisserna. Den handlar om krig och demonstrationer, och om hur statsfinansierat våld och militärt förtryck påverkar människorna kroppsligt och känslomässigt. Boken skildrar också vad de upplever fysiskt, genom ljud och andra sensoriska upplevelser.

– Jag beskriver till exempel den overkliga känslan av bristen på ljud och dramatisk förändring i sonisk rytm i tiomiljonerstaden Kairo efter att president Mohamed Morsi avsattes, då det rådde utegångsförbud.
Presidenten avsattes den 3 juli 2013 och i mitten av augusti skedde al-Nahda- och ­Rabaa al-Adawiya Square-massakrerna, då mer än tusen medborgare avrättades, med utegångsförbud och undantagstillstånd som följd.

Mycket uppmärksammad

Hennes bok har blivit mycket uppmärksammad och används som kurslitteratur på universitetsutbildningar världen över och just nu ger hon föreläsningar via Zoom i både USA och Australien.
I samband med händelserna runt arabiska våren gav Maria F Malmström många intervjuer för bland annat Sveriges Radio, ETC och Svenska Dagbladet. Hon medverkade även i Almedalen 2013 på länk från Kairo, i ett extra­insatt säkerhetspolitiskt seminarium.
Idag styr det militära etablissemanget och säkerhetstjänsterna åter Egypten genom hårda och brutala metoder. De samarbeten hon hade med kollegor där och då har trots allt fortsatt.
–  Men det har blivit allt farligare för dem. Många forskare, liksom journalister, antingen hotas eller fängslas. Alla som säger emot militärdiktaturen är måltavlor.

Efter arabiska våren

Vad har förändrats för dig som Mellan­östernforskare efter arabiska våren?
– Allt. Jag har både gynnats i min forskning, men även blivit rätt sliten. Jag har ständiga tankar på min och andras säkerhet både i och utanför fält. Många i min närhet har blivit skadade – både mentalt och fysiskt. De är idag ofta uppgivna och samtidigt stressade och frustrerade.   

Mark ­LeVine är professor och forskare vid CMES och University of California. Han är nära vän och samarbetspartner med ­Maria F Malmström och har även han starka band till regionen.
Hans forskning och undervisning fokuserar bland annat på politiska och kulturella förhållanden i Mellanöstern, mer specifikt  revolution och motstånd. Han forskar även om Irak, Egypten, Tunisien och Marocko och blev efterfrågad i medierna i samband med den arabiska våren. Han både skrev för Al Jazeera efter upproret 2011, medverkade i Russia Today upprepade gånger och intervjuades i Le Monde och Frankrike 24.

Har blivit svårare

Hur har dina samarbeten med forskare i de länder där den arabiska våren ägde rum påverkats?
 – Det har blivit svårare eftersom regeringarna delvis har knäckt, eller ”köpt” dem med stipendier för att hålla koll på dem. Under de senaste fem eller sex åren har jag tvingats planera och genomföra mina samarbeten mycket mer noggrant, säger Mark LeVine.