Studentbostäder är kanske inte en typisk rektorsfråga – men för Per Eriksson har den alltid varit viktig. Han anser att möjligheten till universitetsstudier inte ska handla om tur, kontakter eller pengar.
– När min äldsta dotter ville börja plugga i Lund och flytta hit från Karlskrona kunde jag köpa henne en lägenhet. Men det hade troligen inte mina föräldrar haft råd med när det gällde mig, säger han.
Dessutom, påpekar Per Eriksson, så väljer många Lund för dess rika studentliv och då blir det ännu viktigare att kunna erbjuda bostäder i anslutning till det.
Vägen från soffan till den nu gemensamma satsningen på tusen nya relativt centrala studentlägenheter – har krävt en del is i magen och många samtal med regeringen för att få till stånd ändrade direktiv såväl i Högskoleförordningen som för Akademiska hus. Det nationella och lokala stödet har också varit mycket viktigt.
– Konsten att få saker att hända är inte att jag ringer ett par samtal till finansdepartementet utan det måste också till att det finns personer som operativt driver på och genomför det hela, säger Per Eriksson och exemplifierar med Annette Stambolovski, utvecklingsexpert vid universitetsledningens stab.
– Hon har varit torped, legat på regeringskansliet, genomfört offentlig upphandling av studentbostäder och möjliggjort hela projektet, säger han.
Om vi backar till 2009, då Per Eriksson tillträdde som rektor, hyrde dåvarande LUS-ordförande Petter Forkstam ut sin soffa till en bostadslös student – och utmanade Per Eriksson att göra likadant.
– Tanken från oss på LUS var att från att vara en kritisk studentröst bli en konstruktiv sådan. Att rektor då nappade och blev den goda förebilden var oerhört värdefullt. Jag tror att det resulterade i 609 nya bostäder den hösten, säger Petter Forkstam.
I samma veva bad dåvarande Teknologkåren genom sin vice ordförande, Kristoffer Danielsson, om tillåtelse att sätta upp två stora militärtält med sovplatser i väntan på permanenta bostäder. Teknologkårens ordförande då var Christian Nilsson och han berättar:
– Vi hakade faktiskt på Per Eriksson i det läget. Vi ville hylla hans initiativ med soffan och göra något lite galet. Det var mycket praktiskt jobb med tälten men blev inte så dyrt eftersom vi kunde ordna med dusch, mat och annat i kårhuset. Akademiska hus upplät marken åt oss.
Sammanlagt var tälten uppe i cirka tre veckor och mellan 15 och 20 studenter bodde i dem.
Dessa två händelser fick ett stort massmedialt genomslag såväl lokalt som i rikspressen. Tobias Krantz, dåvarande utbildningsminister, var alltså väl insatt i problematiken vid det nästkommande rektorsmötet då Per Eriksson framförde sitt förslag. Rektorskollegorna gav genast sitt stöd och särskilt rektorn för Stockholms universitet som starkt förordade förslaget:
– Att vi som lärosäten inte bara skulle få hyra lokaler av Akademiska hus till utbildning och forskning utan även få tillåtelse att ”förhyra” lokaler för bostäder till alla studenter. Inte bara till de internationella studenterna som är här på utbytesavtal.
Ett sådant tillstånd klubbades igenom 2010 och gäller i alla fall till 2016.
– Jag hoppas och utgår från att det kommer att permanentas, säger han.
Sedan var det med stor spänning som Per Eriksson såg fram emot propositionen nu i höstas och han blev glatt överraskad när han såg den nya formuleringen i direktiven till Akademiska hus: att ”bolaget i samarbete med andra aktörer och i samförstånd med lärosätena kan medverka till att studentbostäder uppförs genom t.ex. upplåtelse eller försäljning av mark på campusområdena”.
Under årens lopp har Per Eriksson även drivit på att kommunen skulle ändra sin policy när det gäller att bygga bostäder åt studenter. Nu är även LKF, det kommunala bostadsbolaget i Lund, en aktör för studentbostäder. Att ha kommunen med i samarbetet innebär dessutom att en ibland tidsödande process som bygglov kan gå lite fortare. Om det är universitetet som hyr och man bygger nära sina egna andra lokaler så minimerar man dessutom överklaganderisken.
Universitetet har kunnat utöka sin förhyrning av studentbostäder med 500 på fem år. Vid årsskiftet 2008/2009 uppgick de till 1.000 och nu 2013/2014 handlar det om 1.500. I dessa ingår de 200 lägenheterna byggda av kinesiska moduler vid Ideon som kom till stånd genom offentlig upphandling.
Universitetet satsar nu cirka 15 miljoner per år på sina cirka 1500 studentbostäder.
– Denna kostnad måste ner så klart. Och även hyran för studenterna i de nya lägenheterna är lite hög.
Detta menar Per Eriksson beror på att det nya modulhuset endast har tillfälligt bygglov och att Akademiska hus, som äger marken, valt att inte sälja marken och inte heller upplåta den via tomträttsavtal utan man har i stället upplåtit tomten via ett arrendeavtal. Detta ökar de finansiella kostnaderna vilket drabbar studenterna och universitetet, menar rektor
Per Eriksson ser i övrigt inga risker med universitetets engagemang i bostadsfrågan. Att man skulle förbygga sig och inte lyckas hyra ut de nu planerade lägenheterna tror han inte alls på. Det finns redan en rad intressenter, som AF-bostäder, Lunds nation och Helsingkronas nation som redan är igång och bygger. Flera andra är nu också intresserade att bygga som exempelvis Blekingska, berättar han.
– Däremot finns det en omvänd risk om vi inte satsar på bostäder att studenter söker sig till andra lärosäten, säger han.
Maria Lindh
