Fredrik Liedberg har länge strävat efter att förbättra villkoren för blåscancerpatienter. Men som praktiserande läkare är det inte alltid så lätt att få tid till att forska. Likaså krävs det ekonomiska resurser.
Tack vare en donation från Sparbanksstiftelsen Öresund kunde jag under hela 2013 frikopplas från mitt kliniska arbete som urolog varannan vecka. Det gjorde det möjligt att driva fem av våra forskningsprojekt framåt med full kraft, säger Fredrik Liedberg, överläkare på urologen vid Skånes universitetssjukhus och forskare och vid Lunds universitet.
Tillsamman med Mattias Höglund, professor i funktionell genomik, leder han Lund Bladder Cancer Group. I gruppen ingår urologer, genetiker, molekylärbiologer, statistiker, biomedicinsk analytiker, onkolog och patologer. Det är alltså en translationell, tvärdisciplinär, samarbetsgrupp som arbetar både i sjukvården med patienter och i laboratoriet. I laboratoriet görs det djupdykningar i t ex molekylära processer och genetiska förändringar som kan kopplas till urinvägscancer i njurar och urinblåsa sk. urotelial cancer.
Fredrik Liedberg och Mattias Höglund har samarbetat sedan 2001 med målet göra nytta hela vägen dvs från diagnos till behandling. Bland annat har de genom åren samlat tumörprover som analyserats i laboratoriet. Det har exempelvis burit frukt i form av ett klassificeringssystem för prognostisering av blåscancer.
Klassificeringssystemet beskrivs i Gottfrid Sjödahls avhandling som lades fram i december 2013. Klassificeringssystemet innebär att vi kan dela in blåscancer i fyra subgrupper och se om tumören har en god eller dålig prognos. Utöver prognostisering, hoppas vi att systemet ska kunna utgöra en slags riskanalys för vilken typ av behandling som bör ges, t ex en mer omfattande behandling med cellgifter, kirurgi eller vaccin som sprutas in i urinblåsan, säger Fredrik Liedberg.
Forskarna har också kunnat konstatera att många av de läkemedel som testats mot blåscancer riktar sig mot molekyler som bara finns någon eller några av de fyra subgrupperna. Med subgruppsindelningen öppnas nya möjligheter för blåscancerforskningen med mer målriktad behandling.
I ett av delprojekten analyseras tumörer från blåscancerpatienter som fått cellgiftsbehandling. Syftet är att se om den molekylära taxonomin, klassificeringen, kan förutsäga vilka patienter som inte svarar på cellgiftsbehandlingen. De patienter som har just den typen av tumör kan därmed kan besparas biverkningar från cellgiftsbehandling. Ytterligare ett annat delprojekt fokuserar på värdet av ny röntgenteknik (PET-CT-undersökning) inför operation där hela urinblåsan opereras bort.
Vi har kunnat konstatera att 24 procent av de undersökta patienterna uppvisar en sjukdomsutbredning på PET-CT-röntgen som ändrar behandlingen. Exempelvis erbjuds patienter cellgift istället för operation eller ytterligare cellgift innan operationen när just den typen av tumörspridning kan påvisas. Det har också visat sig att PET-CT-röntgen kan användas för att mäta om cellgiftsbehandling har effekt vid spridd sjukdom, vilket har blivit en klinisk rutin under studieperioden utifrån de resultat som uppnåtts. Eftergranskning av röntgenbilder och sammanställning av data pågår för att presenteras i en vetenskaplig rapport under 2014.
All forskning tar tid, men Fredrik Liedberg och hans kollegor har förhoppningar om att klassificeringssystemet kommer vara till stor hjälp för framtida blåscancerbehandling och läkemedelsutveckling. Nyligen har forskargruppen startat ytterligare ett kliniskt forskningsprojekt där patienter med blod i urinen, som är det vanligaste symptomet vid blåscancer, ska kunna utredas snabbare. Via en öppen telefonlinje ”röda telefonen” kan individer som noterar blod i urinen ringa direkt till urologsjuksköterska som omgående bokar in utredning med röntgen och endoskopisk undersökning av urinblåsan.
Det som driver mig är att göra nytta för patienten. Blåscancer är en sjukdom som av olika skäl negligerats, överlevanden är oförändrad och patienterna får samma gamla behandling som för 30 år sedan. Det krävs nya metoder för att upptäcka blåscancer i ett tidigare skede och det behövs bättre behandlingar. Det finns rosa band och blå band. Det borde finnas ett röd-gult band för denna förbisedda patientgrupp för att få upp ögonen för att blodig urin är ett alarmsymptom för blåscancer, säger Fredrik Liedberg.
Text: Katrin Ståhl
Publicerad: 2014-04-29
