Ett stilla lugn råder i Uppåkra, strax utanför Lund. Det enda som hörs under den enorma tältduk som har spänts upp strax intill en gammal svinstia – som för övrigt är orsaken till att den gamla järnåldersbosättningen alls upptäcktes – är småpratet mellan arkeologerna från Lunds universitet. Utanför tältet sträcker vidderna ut sig och i kyrkan intill pågår en begravning.
Men så här rofyllt har det inte alltid varit.
– Uppåkra var under järnåldern ett mycket våldsamt samhälle. Under utgrävningen har vi upptäckt att här finns rester av människor överallt. 900 mänskliga fragment har vi hittat. Där borta finns en offerplats där vi bland annat har hittat en käke och ett lårben med gnagmärken från hund, vilket visar att benen har legat helt exponerade, säger Mats Roslund.
Gräver ut viktig hall
Han är professor i historisk arkeologi och en av två projektledare för projektet ”Hallen på höjden – dynastiers residens och domän” som pågår mellan 2022 och 2026. Syftet är att gräva ut den hall som under mer än tusen år var en av de mest betydelsefulla byggnaderna i järnålderns Uppåkra. Vid sidan av det kulthus som tidigare upptäckts här, är det hallen som vittnar om att det här var en så kallad centralplats där den politiska, krigiska och religiösa makten fanns.
Mats Roslund står mitt i utgrävningsplatsen tillsammans med Håkan Aspeborg, arkeolog och den som leder arbetet på plats. Det är en stor rektangel i jorden, full av hål och ojämnheter efter tidigare och pågående utgrävningar.
– Vi står mitt i det heligaste dit långt ifrån alla fick komma in. Här har det funnits en långhärd med sprakande brasor. Det var ingenting man kokade gröt på, utan här träffades krigarna och förhandlade och festade. Det var en samlingsplats för de allra mäktigaste, säger han.
Kulturlager av olika generationers golv
Väggarna i de djupa utgrävda hålen ser randiga ut.
– Varje rand utgör ett kulturlager, det är olika generationers husgolv. Här ser man de ljusa lergolven och så en mörk horisont av avsatt kulturlager, alltså skräp som har legat kvar på golvet. De var inte så noga med städningen, säger Håkan Aspeborg med ett skratt.
28 000 föremål hittade
Under åren har drygt 28 000 föremål grävts fram i Uppåkra, allt från dräktspännen och glaspärlor till keramikskärvor och så kallade guldgubbar. Andra fynd visar att Uppåkraborna hade en utvecklad öltillverkning och åt mycket fisk. Trots de många fynden och trots att Uppåkra upptäcktes redan 1934, då den där svinstian skulle byggas, är bara 0,2 procent av den 40 hektar stora platsen utgrävd.
– Det beror på att det kostar så mycket pengar. Det är väldigt tjocka kulturlager och det är jättedyrt att gräva igenom dem. Det vi håller på med nu är ett 50-miljonersprojekt, säger Mats Roslund.
En stor del av forskargruppens arbete går åt till dokumentation av fynd. Arkeologen Andrea Borgius har precis hittat en liten glasbit, troligtvis från en romersk bägare.
– Den är lite välvd och så har den ett mönster av inslipade ovaler. Det är jättekul, för det händer inte så ofta att vi hittar sådana här fynd, säger hon.
Dna-teknik avslöjar nya detaljer
Vid sidan av föremålen är det jorden i sig som är det största fokusområdet. Med hjälp av toppmodern dna-teknik hoppas man få fram detaljer som tidigare varit omöjliga att utröna.
– Det är en helt ny metod. Med hjälp av den har man med bara ett vattenprov kunnat avgöra vilka fiskar som levt i en viss vattenrik miljö. Frågan är om man kan få ut också mänskligt dna ur jord, säger Mats Roslund.
Om det lyckas skulle forskarnas kunskaper om människorna i Uppåkra öka avsevärt.
– Då skulle vi kunna få fram dna från den kvinna som satt på vintergillet år 420 och drack pilsner och spottade på golvet. Det är ju helt otroligt.
Förhoppningsvis kommer man också att få veta hur och varför alla människobenen har hamnat på marken.
– En hypotes är att det handlar om ett sätt att behandla de döda med vördnad. Men det kan också vara så att de här människorna har offrats, säger Mats Roslund.
