Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Frystorkning, blästring och specialbad när konservatorn tar över Uppåkrafynden

Kvinna i laboratorium. Foto.
Maria Jensen arbetar bland annat med att konservera och förpacka föremål och planera utställningar. Foto: Minna Wallén-Widung

Föremålen som grävs fram i Upp­åkra hamnar så småningom på konservator Maria Jensens bord. Det är hennes jobb att se till att fynden kan bevaras för framtiden.

I utkanten av Lund ligger Historiska museets magasin. Där inne förvaras miljontals föremål från en mängd arkeologiska utgrävningar. I samma lokaler har Maria Jensen och hennes kollegor sin arbetsplats. Som konservatorer är det de som tar emot alla fynd som grävs fram i Uppåkra. Deras uppgift är bland annat att se till att nedbrytningen av de uråldriga föremålen fördröjs så mycket som möjligt.

Varsam rengöring

Nu har den lilla gröna glasbiten som Andrea Borgius grävde upp under LUM:s besök i Uppåkra hamnat under Maria Jensens mikroskop för att varsamt rengöras.

– Jag använder bomullstops och en blandning av vatten och etanol. När det gäller glasbitar vill man få fram färgen och även om de aldrig blir lika klara som de en gång var gör det mycket att få bort smutsen, säger hon och putsar med säker hand den lilla glasbiten.

Arbete i laboratorium. Foto.
Glasbiten undersöks och blir rengjord under mikroskopet. Foto: Minna Wallén-Widung

De många metallfynden från Uppåkra kräver en annan behandling. Framför allt järnföremålen drabbas snabbt av korrosion när de kommer i kontakt med syre. I en av lokalens verkstäder står en stor kastrull på en värmeplatta och i den ligger en mängd järnföremål och badar i en vätska som ska stabilisera järnet och göra det mindre mottagligt för rost. Här finns också flera stora maskiner, som en frystork och en liten blästringsmaskin. Skalpell, borstar och trästickor hör också till verktygen som Maria Jensen använder för att få fram originalytor som kan dölja inskriptioner, dekorationer och annan värdefull information om föremålet.

– Att sitta och pilla och få fram detaljer är det roligaste med det här jobbet. Det är lite som en skattjakt, man vet aldrig vad man ska hitta, säger hon.

Mycket tid för Uppåkrafynd

Och mycket pillande lär det bli framöver. Enligt beräkningar kommer konserveringen av föremål från Uppåkra att uppta tjugo veckor per år under de fyra år som projektet ”Hallen på höjden” pågår. Men exakt hur lång tid det tar att behandla ett föremål kan ibland vara svårt att förutse.

– Hittar man en glasskål i fragment som ska limmas ihop, likt den som tidigare hittats i kulthuset, tar det lång tid medan en glaspärla blir klar snabbt.

Tar fram nya detaljer

När konserveringen är avslutad kommer de ansvariga arkeologerna och hämtar före­målen igen. Konserveringen har inte bara i uppgift att fördröja nedbrytningen, utan hjälper också arkeologerna att få fram detaljer som kan underlätta vid datering av före­målen. När alla rapporter är klara hamnar föremålet återigen hos Maria och hennes kollegor och packas in för förvaring i magasinet. En liten del av dem ställs ut. Nyligen fick Historiska museet en rekordstor donation på 8,8 miljoner kronor från Crafoordska stiftelsen för att kunna bygga en helt ny utställning med järnåldern och Uppåkra i fokus.

Donationen gläder Maria Jensen.

– Det är så bra tajming att de pengarna kommer nu, när det pågår så mycket i Uppåkra. Det hade känts trist att få in en stor mängd häftiga föremål och inte kunna ställa ut dem. Allmänheten har ett stort sug efter Uppåkra, och det känns extra kul att de föremål jag arbetar med just nu kanske hamnar på utställningen.

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.