Men skam den som ger sig. Jasmine Bray, som är 19 år, tog med sig sin pappa och sökte upp de ansvariga på Lancaster University och efter en stunds resonerande så ordnades det hela med en egen privat försäkring. Hon landade på Kastrup i slutet av augusti, precis som planerat.
– Jag ville så gärna komma hit. Och här är ju mindre smittspridning jämfört med norra England där jag kommer ifrån, konstaterar hon glatt.
Det lyser verkligen kring Jasmine Bray som är väldigt nöjd med sina två första lundaveckor. Hon ska läsa lingvistik och hade Singapore som ett alternativt möjligt val.
– Men det är så långt hemifrån. Fast nu kan det ju ändå inte bli några weekendresor hem – då får jag sitta i karantän i fjorton dagar…
Samma sak gäller för Gabriel Martignon från Florens. Han fyller 25 år i början av oktober och hade gärna velat fira sin födelsedag hemma. Men så lär det inte bli.
– Men det känns ändå bra att vara här, säger han.
Han har en jobbig vår bakom sig där han drabbades särskilt hårt av pandemin, eftersom han flyttat hemifrån, var självförsörjande med egen lägenhet och jobb på en restaurang.
– Allt stängdes ner och alla mina sparade pengar gick åt, och det var väldigt jobbigt att bara sitta hemma i karantän utan något att göra.
Då tog han upp sina studier igen och började se sig om efter möjligheter att komma iväg någonstans.
– Jag har aldrig varit här, men alltid gillat idén med Sverige, folket och kulturen och jag tycker mycket om det jag ser. Arkitekturen inte minst, och parkerna i Malmö, där jag fått boende, är väldigt vackra.
Gabriel Martignon ska läsa fem kurser i höst inom religion och politik, bland annat Holocausts historia, och det ser han fram mot.
– Jag tycker om att skriva och skulle gärna vilja bli journalist, men vet inte riktigt hur det ska gå till, säger han. Och tillägger att han också skulle kunna tänka sig att jobba extra på en restaurang i Malmö eller Lund.
