Robotar kittlar fantasin och samhällets förväntningar via media är uppskruvade. Det är inte alltid så lätt för forskarna att stå emot och ibland blir rapporteringen överdriven. Samma sak kan det vara när man söker anslag.
– Man vill ju gärna att det ska se ut som om man kommit mycket längre än när man sökte förra gången…
Likaså finns det en brådska med att publicera sig eftersom meriteringssystemet ser ut som det gör. Och det finns en tendens att överdriva betydelsen av sina forskningsresultat, menar Christian Balkenius.
Största satsningen någonsin
Han är professor i kognitionsvetenskap och föreståndare för forskarskolan inom WASP-HS-programmet (Wallenberg AI Autonomous Systems and Software Program – Humanities and Society) som kommer att sysselsätta 70 doktorander i hela landet så småningom.
Han är central för den största satsningen någonsin på humaniora och samhällsvetenskap i Sverige. Satsningen på 660 miljoner består för närvarande av 16 forskningsprojekt (varav tre i Lund) samt forskarskolan. De förenas i hur den artificiella intelligensen kommer att påverka oss människor. Det är Wallenbergstiftelserna som står bakom finansieringen och det tycker Christian Balkenius har en särskild poäng.
– De har finansierat så mycket av AI-forskningen i Sverige och därför är det roligt att de nu vill finansiera något som har med konsekvenserna av den att göra, säger han.
Så var står då robotforskningen – kommer robotarna att ta över och bli smartare än vi?
– Nej, nej, inte under min livstid i alla fall. Vi är bara i början av den utvecklingen, försäkrar Christian Balkenius.
Detta innebär dock inte att teknikutvecklingen står still. Tvärtom händer det mycket och relativt snabbt. Men det är oerhört mycket som ska till innan en robot kan uppnå en mänsklig nivå.
– Idag kan en robot fungera i en fabrik eller på ett rymligt lager – eller på ett stort kontor utan mattor eller trösklar. Den kan flytta saker och papper från en plats till en annan.
Robotar hemma
Själv har Christian Balkenius ett par robotar hemma, men han är bara nöjd med den som klipper gräset. Städroboten gör inget vidare bra jobb…
– Det krävs en hel del intelligens för att fungera i ett hem.
Robotar som sällskap för äldre avfärdar han direkt som en dålig idé. Däremot som hjälp för äldre som vill bo kvar hemma och i vården överhuvudtaget, ser han en stark framtid för robotar.
De leende robotansikten man möter i Christian Balkenius och hans kollegors laboratorium i LUX är till för forskningen och det handlar om grundforskning. Här jobbar han till vardags med sitt eget projekt ”Etiska aspekter på autonoma AI--system” som han hoppas ska bana väg för empatiska robotar.
– Vi har börjat med att ge dom ett vänligt utseende!
Det verkar betydligt enklare än att ge dem ett gott hjärta. Christian Balkenius berättar om den uppsjö av regler som finns om hur man ska agera och uppföra sig i olika situationer.
– Men robotar kan tolka reglerna på olika vis och det är inte alls säkert att konsekvenserna blir de man har tänkt sig, säger han.
Sen är det inte alltid så lätt med moralen. Han exemplifierar med självkörande bilar.
– Om en krissituation uppstår i trafiken och bilen måste välja vem eller vilka den ska rädda – de två på gatan eller personen som kör bilen?
Christian Balkenius testar olika etiska teorier på robotarna och ser hur de fungerar i praktiken. En teori kan handla om plikten – att göra rätt – och en annan om att göra gott. Det kan bli en hel del etiska dilemman.
Europa kommer ifatt
Utvecklingen av den artificiella intelligensen har kommit så långt att den inte går att bromsa och Christian Balkenius menar därför att det handlar om att göra något så bra som möjligt av den. Asien och särskilt Japan har legat lite före, men nu – tack vare stora EU-projekt – är Europa på väg att komma ifatt. Det finns dock en del kulturella skillnader i synen kring när och hur man ska använda sig av robotar. Till exempel reagerar nationer som Japan och USA olika på det växande omsorgsbehovet som den åldrande befolkningen innebär.
– För en japan är den naturligaste vägen att lösa det med robotar. Medan man i USA istället utnyttjar billig arbetskraft.
När man som Christian Balkenius och hans forskarkollegor arbetar med att få robotar att försöka förstå hur människor har det och känner – lär man sig själv mycket om människors beteende i olika situationer.
– Hur nära är det till exempel okej att gå och stå vid en annan människa för att det ska kännas bekvämt? Och hur bär man sig åt för att anpassa sig till olika grupper och känna av de sociala normerna?
Att empatisk robotutveckling kräver många vetenskaper är tydligt, och Christian Balkenius har en bakgrund inom matematik, lingvistik och datavetenskap. Sen blev det lite filosofi och psykologi.
– De flesta av oss här på kognitionsvetenskap har en brokig bakgrund. Men vi är alla intresserade av hur tänkandet fungerar.
