Ravensbrück var under andra världskriget ett koncentrationsläger för i huvudsak kvinnor och barn. Under kriget fördes drygt 130 000 fångar dit. Våren 1945 räddade Röda korset med hjälp av Folke Bernadottes Vita Bussar omkring 20 000 före detta lägerfångar som kom till Sverige och Danmark.
I arkivet finns 500 djupintervjuer med de överlevande efter att de kommit till Sverige. De flesta kom från Ravensbrück, men många hade också suttit i andra koncentrationsläger. Arkivet består också av fotografier, anteckningsböcker, personliga ägodelar och namnlistor från lägret.
Den 20 oktober 2017 öppnades webbportalen upp för både forskare och privatpersoner som söker efter information om anhöriga. Håkan Håkansson vid Universitetsbiblioteket arbetar med arkivet.
Välbesökt webbportal
De som besökt portalen – kan man säga något om dem?
– Tyvärr inte, eftersom det enda vi kan utläsa ur statistiken är hur många som besökt och använt webbportalen. Men drygt 6000 besökare har portalen haft sedan den öppnades, eller nästan 100 om dagen, vilket är oväntat många med tanke på innehållet.
Kan du ge några exempel på varifrån förfrågningarna kommer och vad de handlar om?
– Det handlar om frågor från både akademiska forskare och från privatpersoner, i det senare fallet oftast personer som har anhöriga som suttit i koncentrationsläger och som hoppas kunna hitta information om deras öde. Eftersom arkivet är så stort har vi ju bara haft möjlighet att göra vissa delar av det digitalt tillgängliga, och många undrar om det kan finnas ytterligare information i de delar som inte digitaliserats. Vilket vi ofta lyckats hjälpa dem med. Frågorna har kommit från Sverige, Norge, Polen, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, USA m.fl. länder.
Unika och oväntade frågor
Någon särskild förfrågan som sticker ut?
– Varje fråga är unik, ofta helt oväntad och ibland ganska omvälvande – som när en anhörig till en överlevande hörde av sig för några veckor sedan och undrade om vi ville få ytterligare material till arkivet: den fångdräkt som hennes mamma burit under åren i koncentrationslägret. Vi tackade naturligtvis ja, för det är viktigt att allt som speglar tillvaron i koncentrationslägren bevaras.
Hur speglar de senaste månaderna betydelsen av att arkivet nu är öppet för allmänheten?
– Vi är, ärligt talat, ganska tagna av uppmärksamheten arkivet fått. Från att ha varit i princip okänt är det nu det överlägset mest utnyttjade arkivet vi har på Universitetsbiblioteket. Det är oerhört glädjande att så många använder materialet och att vi kan bidra med att hålla kunskapen om Förintelsen levande i en tid när vi behöver den mer än någonsin.
Text: Jessica Bloem
