Kontraheringsplikt vid företagsförsäkring - En undersökning av småföretagares rätt till försäkring
A duty to contract within business insurance - A study on small businesses right to insurance
Författare
Summary, in Swedish
Kontraheringsplikt innebär en skyldighet att ingå avtal och utgör därmed ett undantag från principen om avtalsfrihet. En kontraheringsplikt finns i försäkringsavtalslagen och innebär en skyldighet för försäkringsbolag att ingå avtal med personer som vill teckna konsument- eller personförsäkring, såvida det inte finns särskilda skäl för avslag. I utredningen Ds 2005:42 fastställdes att en sådan kontraheringsplikt inte skulle införas gentemot småföretagare som vill teckna företagsförsäkring. Syftet med denna uppsats är främst att identifiera och diskutera huruvida de huvudsakliga argumenten, till varför det inte finns en kontraheringsplikt gentemot småföretagare vid företagsförsäkring, idag är hållbara. Vidare syftar denna uppsats till att undersöka om det finns andra aspekter som kan beaktas i diskussionen kring en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring. I uppsatsen används en rättsanalytisk metod och av denna anledning tillämpas ett rättskritiskt perspektiv.
Av Ds 2005:42 kan man utläsa tre huvudsakliga argument till varför det inte finns en kontraheringsplikt gentemot småföretagare som vill teckna företagsförsäkring. Det första argumentet är att lagstiftaren inte särskilt ska gynna småföretagare genom att föreskriva en rätt till försäkring som går längre än vid konsument- och personförsäkring. Enligt utredningen skulle det för småföretagare krävas en kontraheringsplikt som går längre än den som finns vid person- och konsumentförsäkring och det vore enligt utredningen särskilt markerat att gynna småföretagare på detta sätt. Genom 36 § AvtL finns det dock exempel på när småföretagare kan gynnas framför konsumenter och det första argumentet anses därför inte vara hållbart. Det andra huvudsakliga argumentet är försäkringstekniska skäl. Utredningen hänvisar till en förhöjd rån- och stöldrisk för småföretagare i vissa förorter, vilka säljer lätt omsättningsbara varor. Utifrån denna riskgrupp drar utredningen på grund av försäkringstekniska skäl slutsatsen att man inte kan införa en kontraheringsplikt gentemot småföretagare, då det bl.a. inte är tänkbart att genom lagstiftning ta bort försäkringsbolags möjligheter att bestämma premier och villkor på ett sätt som motsvarar den förhöjda risken. Utredningen utgår dock inte från hela gruppen småföretagare och det andra argumentet anses därför inte vara hållbart. Det tredje argumentet är att en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring är okänd i utländska rättssystem. I Norge föreligger det dock en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring, vilket gör att det tredje argumentet inte heller anses vara hållbart. Uppsatsen konkluderar därför att alla tre huvudsakliga argument till varför det inte finns en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring idag är ohållbara, dvs. stämmer inte överens med hur rättsläget ser ut idag eller är inte sakligt riktiga.
Uppsatsen konkluderar vidare att det finns andra aspekter som kan beaktas i diskussionen kring ett införande av en eventuell kontraheringsplikt gentemot småföretagare som vill teckna företagsförsäkring. En aspekt är att vissa generella syften med en kontraheringsplikt, talar för att även småföretagare skulle kunna komma att omfattas av en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring. Dessa syften är att skydda de i beroendeställning samt sociala hänsynstaganden. En ytterligare aspekt som kan beaktas är att en kontraheringsplikt kan anses vara förenligt med statens övriga satsningar på småföretagande. Exempelvis kan arbetssökande få statligt bidrag för att starta företag. Det vore där-för inte anmärkningsvärt om den svenska staten också satsade på att stärka småföretagarnas möjlighet att teckna försäkring. Slutligen tar uppsatsen upp hur försäkringsbolag kan komma att agera vid ett eventuellt införande av en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring. Avsaknaden av en kontraheringsplikt skulle kunna leda till att det blir försäkringsbolag som bestämmer vilken typ av verksamhet som beviljas en försäkring. Detta kan leda till att vissa typer av verksamheter inte kan bedrivas, eftersom försäkringsskydd ofta utgör ett livsvillkor för att kunna bedriva verksamhet. Samtidigt skulle ett införande av en kontraheringsplikt dock kunna leda till att försäkringsbolag väljer att inte erbjuda försäkring mot en risk när de försäkringstekniska bedömningarna anses för svårbedömda.
Av Ds 2005:42 kan man utläsa tre huvudsakliga argument till varför det inte finns en kontraheringsplikt gentemot småföretagare som vill teckna företagsförsäkring. Det första argumentet är att lagstiftaren inte särskilt ska gynna småföretagare genom att föreskriva en rätt till försäkring som går längre än vid konsument- och personförsäkring. Enligt utredningen skulle det för småföretagare krävas en kontraheringsplikt som går längre än den som finns vid person- och konsumentförsäkring och det vore enligt utredningen särskilt markerat att gynna småföretagare på detta sätt. Genom 36 § AvtL finns det dock exempel på när småföretagare kan gynnas framför konsumenter och det första argumentet anses därför inte vara hållbart. Det andra huvudsakliga argumentet är försäkringstekniska skäl. Utredningen hänvisar till en förhöjd rån- och stöldrisk för småföretagare i vissa förorter, vilka säljer lätt omsättningsbara varor. Utifrån denna riskgrupp drar utredningen på grund av försäkringstekniska skäl slutsatsen att man inte kan införa en kontraheringsplikt gentemot småföretagare, då det bl.a. inte är tänkbart att genom lagstiftning ta bort försäkringsbolags möjligheter att bestämma premier och villkor på ett sätt som motsvarar den förhöjda risken. Utredningen utgår dock inte från hela gruppen småföretagare och det andra argumentet anses därför inte vara hållbart. Det tredje argumentet är att en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring är okänd i utländska rättssystem. I Norge föreligger det dock en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring, vilket gör att det tredje argumentet inte heller anses vara hållbart. Uppsatsen konkluderar därför att alla tre huvudsakliga argument till varför det inte finns en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring idag är ohållbara, dvs. stämmer inte överens med hur rättsläget ser ut idag eller är inte sakligt riktiga.
Uppsatsen konkluderar vidare att det finns andra aspekter som kan beaktas i diskussionen kring ett införande av en eventuell kontraheringsplikt gentemot småföretagare som vill teckna företagsförsäkring. En aspekt är att vissa generella syften med en kontraheringsplikt, talar för att även småföretagare skulle kunna komma att omfattas av en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring. Dessa syften är att skydda de i beroendeställning samt sociala hänsynstaganden. En ytterligare aspekt som kan beaktas är att en kontraheringsplikt kan anses vara förenligt med statens övriga satsningar på småföretagande. Exempelvis kan arbetssökande få statligt bidrag för att starta företag. Det vore där-för inte anmärkningsvärt om den svenska staten också satsade på att stärka småföretagarnas möjlighet att teckna försäkring. Slutligen tar uppsatsen upp hur försäkringsbolag kan komma att agera vid ett eventuellt införande av en kontraheringsplikt vid företagsförsäkring. Avsaknaden av en kontraheringsplikt skulle kunna leda till att det blir försäkringsbolag som bestämmer vilken typ av verksamhet som beviljas en försäkring. Detta kan leda till att vissa typer av verksamheter inte kan bedrivas, eftersom försäkringsskydd ofta utgör ett livsvillkor för att kunna bedriva verksamhet. Samtidigt skulle ett införande av en kontraheringsplikt dock kunna leda till att försäkringsbolag väljer att inte erbjuda försäkring mot en risk när de försäkringstekniska bedömningarna anses för svårbedömda.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2018
Språk
Svenska
Fulltext
- Available as PDF - 482 kB
- Download statistics
Dokumenttyp
Examensarbete för Yrkesexamen (Avancerad nivå)
Ämne
- Law and Political Science
Nyckelord
- försäkringsrätt
- kontraheringsplikt
- småföretagare
- Ds 2005:42
- företagsförsäkring
- insurance law
- duty to contract
Handledare
- Sacharias Votinius