Varje år ökar mängden plast i världens hav med mellan fem och 13 miljoner ton. Med tiden bryts plasten ned till mikro- och nanopartiklar – osynliga för ögat. I en studie har forskare vid Lunds universitet undersökt hur dessa plastpartiklar påverkar organismer i vattenekosystem. Det visade sig att vissa arter av betande djurplankton, daphnier, som är en viktig föda för fisk, var speciellt känsliga. Även kiselalger drabbades hårt av nanoplastpartiklarna. Andra typer av alger, exempelvis blågrönalger (cyanobakterier), som bidrar till algblomning, var däremot opåverkade.
– Vi vet ännu inte varför somliga kollapsar medan andra fortsätter sina liv som vanligt. Det troliga är dock att om koncentrationerna av nanoplast ökar så kommer även de som klarar lite partiklar också att stryka på foten, säger biologiforskaren Lars-Anders Hansson.
Forskarna genomförde studien i artificiella våtmarker, som är så lika naturliga system som möjligt. Därför är resultaten sannolikt överförbara på naturliga ekosystem. Att organismer påverkas olika mycket av nanoplaster leder till omfattande förändringar i födokedjan och ekosystemprocesser, såsom färre betande djurplankton och mer omfattande algblomningar.
– De koncentrationer av nanoplast vi använde är låga, ganska nära de koncentrationer som redan idag finns i våra vatten, säger Lars-Anders Hansson.
Nya studier på gång
Forskarna kommer nu att gå vidare med sina experiment för att ta reda på hur de förrädiska nanoplastpartiklarna, som tar sig in genom cellmembran, påverkar olika arter i sjöar och vattendrag.
– I ett bredare perspektiv bidrar vår studie med kunskap och beslutsunderlag för hur vi i framtiden ska hantera de uppenbara problem som plast medför, även om det ju också är ett förträffligt material i vårt vardagliga liv, säger Lars-Anders Hansson.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Communications Earth and Environment: ”Nanoplastics rewire freshwater food webs”