Ändå sedan 80-talet har man spekulerat i hur pensionen ska bli för just 40-talisterna.
”Annat blir det när 40-talisterna blir pensionärer” har blivit ett mantra, menar Håkan Jönson som tillsammans med kollegan Anders Jönsson gått igenom artiklar om 40-talisterna i svensk press från 1995 och framåt. I motsats till tidigare äldregenerationer som enligt gängse uppfattning är tysta och tacksamt tar emot vad som ges, uppfattas 40-talisterna som mäktiga, krävande och ifrågasättande.
De är, enligt Håkan Jönson, den generation som tydligast beskrivs som en enhet med specifika karaktärsdrag. Personer födda på 20- eller 30-talet klumpas sällan ihop på samma sätt. De som inte själva tillhör gruppen beskriver den ofta som bortskämd, självcentrerad och gynnad genom hela livet. Själva lyfter de däremot gärna fram klassresor och ett långt och plikttroget arbetsliv.
Generationen beskrivs också ofta som handlingskraftig och kompetent. Så här skriver Amelia Adamo i tidningen M-Magasin:
”Vår generation uppfann tonåren för att kunna få roligt, dagis för att kunna jobba, radhus för att fler skulle få tillgång till jorden, chartern för att få resa billigt, förvandlade spa till en folkrörelse och uppfann botox för att se yngre ut”.
På senare år har dock antalet artiklar om 40-talister minskat i pressen.
– Som mest skrevs det år 2005 när de äldsta i generationen började gå i pension, säger Håkan Jönson. Därefter har intresset för dem svalnat. Man kan se det som ett slags marginalisering: De som inte arbetar och betalar skatt är inte lika intressanta längre.
Man kan också, enligt Håkan Jönson, ana en något ändrad attityd till generationen; från maktelit till några man klappar på huvudet med de lite överseende vänliga orden; ”Ja ja, ni 40-talister… ”
Än så länge har dock inte generationen nått äldreboendena eftersom väldigt få under 80 år finns inom äldreomsorgen. Men Håkan Jönson tror inte att deras intåg kommer att innebära några omvälvande förändringar. Visserligen kan man tydligt se i framför allt pensionärorganisationernas och turistnäringens kampanjer att den riktar sig till ungdomliga och moderna pensionärer med höga krav på ett gott liv, men äldreomsorgen är något annat.
– Det finns ett slags förnekelse i att tro att äldreomsorgen kommer att se annorlunda ut för 40-taliserna, säger han. Man måste ha i åtanke att 60 procent av de som bor på äldreboenden har någon form av demens och då är det kanske inte rimligt att tro att de kommer att bete sig helt annorlunda än vad dagens omsorgstagare gör.
Men vissa förändringar kan man redan nu ana. Det som var 40-talisternas ungdomskultur kommer säkert att märkas; Beatles och rockmusik på hemmen men även missbrukande 80-åringar och mer av äldrevård på fängelser.
– Droganvändningen tog fart med 68-generationen och de som fastnat i missbruk kommer snart att finnas inom äldreomsorgen, säger Håkan Jönson.
Han varnar för att förväntningarna på 40-talisternas höga krav kan få motsatt effekt.
– Det hade inte varit politiskt acceptabelt att tala om dagens omsorgstagare som bortskämda och pretentiösa gamlingar som ställer alldeles för höga krav. Men 40-talisterna är det accepterat att klumpa ihop och tala illa om.
I USA har man redan börjat protestera mot att 40-talistgenerationen ställer för höga krav på deras välfärd. ”Greedy geezers” (snåla gubbar) har blivit ett begrepp och man karikerar dem som gamlingar som slåss med golfklubbor.
I USA protesteras det, enligt Håkan Jönson, alltid vilt när man befarar att något kommer att öka de statliga utgifterna. Men även i Sverige kan det vara känsligt när det uppfattas som att pensionärer slåss mot barn och barnbarn om de gemensamma resurserna.
– Vi får se om 40-talisterna blir den första generationen som beter sig annorlunda!
Ulrika Oredsson
Mer om äldreforskning
Inget enkelt recept för att bli superhundraåring
Hur lever man "normalt" på äldreboende?
