Enligt Tidöavtalet vill regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna skapa ett vad de kallar “paradigmskifte” i synen på asylmottagande i Sverige. Skydd för den som flyr ska erbjudas tillfälligt. Det har även diskuterats att permanenta uppehållstillstånd skulle kunna dras tillbaka. Denna syn på uppehållstillstånd är helt ny. Permanenta uppehållstillstånd har tidigare varit huvudregeln.
Hårda på utsidan, mjuka på insidan, ett koncept myntat av migrationsforskaren Linda Busniak, är ett sätt att förstå hur asyl- och flyktingfrågan historiskt har hanterats.
– Vi kan kontrollera vilka som kan komma in i landet, det betyder att vi är ”hårda på utsidan”. Men historiskt har vi gjort det enklare för dem som väl är här och gjort vad vi kunnat för att underlätta integrationen, det betyder att vi varit ”mjuka på insidan”. Nu är vi ”hårda på utsidan, hårda på insidan”, säger Vladislava Stoyanova, docent i folkrätt vid Juridiska fakulteten och aktuell med en ny studie om tillfälligt flyktingskydd som ny standard, inte bara i Sverige utan i hela Europa.
Oklart med ny prövning
Redan 2021 beslutade riksdagen att uppehållstillstånd fortsättningsvis skulle vara tidsbegränsade. De nya tillfälliga uppehållstillstånden utfärdas för mellan ett och tre år beroende på skyddsbehov och flyktingstatus. När uppehållstillståndet går mot sitt slut måste den enskilde ansöka om förlängning.
Vad som ska krävas för förlängning är i dagsläget inte tydligt. Frågan är om Migrationsverket kommer göra en förnyad prövning av den enskildes skyddsbehov eller inte.
– Danmark går i den riktningen och det ligger också ett förslag i EU om att en sådan hantering ska krävas av medlemsländerna, säger Vladislava Stoyanova.
Om förslaget, som lades fram i september 2021, går igenom blir medlemsstaterna tvungna att systematiskt undersöka förändringar i situationen i ursprungslandet inför förnyelse av tillfälliga uppehållstillstånd. Kvarstår inte skyddsbehovet kan personen få avslag på förlängningen.
I dagsläget sker alltså ingen sådan ny prövning, men detta kan komma att ändras med den nya regeringen. Som det är idag grundar sig hanteringen på ett rättsligt ställningstagande från Migrationsverket som innebär att prövning endast blir gjord om det finns ny information som motiverar detta. Annars förlängs det tillfälliga uppehållstillståndet per automatik. Dock övergår inte tillståndet till att bli permanent utan särskild ansökan och då krävs också att vissa villkor är uppfyllda.
– Att förlängning sker utan ny prövning kan dock ändras när som helst, eftersom det grundar sig på ett internt dokument som inte är en rättskälla, vilket skapar en stor osäkerhet i systemet, både för enskilda och myndigheten, säger Vladislava Stoyanova.
Försvårar integration
Konceptet tillfällighet ligger varken i individens eller statens intresse, enligt Vladislava Stoyanovas analys av nationell lagstiftning och dess koppling till asylrätt och EU-rätt.
– Tanken med en välfärdsstat som Sverige är att alla bidrar och kan dra nytta av välfärdsstaten under olika faser i våra liv. Detta att personer ska komma, och gå, är udda i en välfärdsstat. Integration är en annan fråga som undermineras av tidsbundenhet. Hur ska vi kunna integrera personer i limbo, som saknar incitament att integrera sig?
Vladislava Stoyanova lyfter också vikten av att underlätta möjligheten till ett så kallat spårbyte. Det handlar om att kunna byta orsak till varför man har sökt uppehållstillstånd. Även om det inledningsvis handlade om skyddsbehov kan man i vissa fall byta ”spår”, till att söka på grundval av familj eller arbete. Ett spårbyte har potential att göra situationen mindre oförutsägbar för den enskilde, då situationen i hemlandet är utanför ens egen kontroll.
– Möjligheten till spårbyte borde undersökas mer. Det är inte lätt att förstå villkoren och kunskapen om denna möjlighet är ofta låg, säger Vladislava Stoyanova.
Tydlig miniminivå saknas
Vad gäller Tidöavtalet skulle det kunna påverka just tillfälliga uppehållstillstånd i negativ riktning, då det framgår av avtalet att regeringen och Sverigedemokraterna vill analysera vilka åtgärder som bör genomföras för att uppehållstillståndet ska dras tillbaka om ”de ursprungliga skälen för asyl inte längre föreligger, till exempel för att en konflikt tagit slut”.
– Det är nödvändigt att se hur detta tolkas. Det finns ingen reglering i lagstiftningen hur Migrationsverket ska hantera förlängning av uppehållstillstånd. Jag följer detta noga för att se om det blir någon förändring, säger Vladislava Stoyanova.
Hon lyfter också det faktum att Tidöavtalet refererar till en ”rättslig miniminivå” som asyllagstiftningen ska anpassas efter. Vladislava Stoyanova påpekar att en sådan rättslig miniminivå inte existerar:
– Vi vet inte var miniminivån ligger utan vi följer domstolarna och deras beslut. Det finns ingen tydlig linje, vilket det framstår som i avtalet.
Riskerar då regeringen och Sverigedemokraterna att kränka mänskliga rättigheter, genom dessa förändringar av migrations- och asylpolitik? Svaret på den frågan beror på varje enskilt fall. En specifik persons individuella omständigheter spelar alltid in. Om bedömningen av skyddsbehov brister i flexibilitet är därför risken överhängande att Sverige går mot att kränka mänskliga rättigheter, enligt Vladislava Stoyanova.
Hon ger exempel på ett fall i Danmark som gällde familjeåterförening i vilket flyktingars rätt till familjeliv kränktes enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Danmark krävde att flyktingar som kom till landet 2015 väntade tre år innan familjen kunde återförenas. Detta är ett exempel på brist på flexibilitet eftersom alla, oberoende av enskilda omständigheter, behövde vänta tre år.
– Att se till individen, vilket mänskliga rättigheter kräver att man gör, förutsätter en flexibel lagstiftning på nationell nivå. Vi kallar det en ”ventil” och det är vad formuleringen ”särskilt ömmande omständigheter” erbjuder. Om ventilen tas bort riskerar Sverige att kränka mänskliga rättigheter.
