- Vi är i ständig relation till djur, teknologi och andra materiella ting. Men i min studie av befintliga pedagogiska teorier upptäckte jag att dessa främst har begränsat sig till mänskliga relationer. Det gjorde mig nyfiken på att utveckla alternativ, säger Simon Ceder.

Även om Simon Ceder har bakgrund som lärare innehåller avhandlingen inte något empiriskt material från skolans verklighet, utan det är en teoretisk text med begrepp i fokus. Pedagogiska teorier blandas med så kallad posthumanistisk filosofi vilket möjliggör att inkludera relationer utöver det mellanmänskliga. Men teorierna levandegörs dock med två exempel på alternativa relationer i utbildningssituationer.

Det första exemplet är läshundar, där tränade hundar används för barn att öva högläsning för. Genom icke-verbal kommunikation och fysisk närhet till barnen öppnar hundarna upp för andra relationer. Det andra exemplet är digitala lärappar som använder sig av så kallad "augmented technology". Dessa skapar en ny verklighet genom att blanda den fysiska verkligheten med en virtuell verklighet, vilken användaren sedan kan ingå i relation till.

- Icke-mänskliga objekt används ofta på ett instrumentellt sätt för att tillfredsställa människan behov eller önskningar, med etiska problem som djurindustri eller miljöförstöring som konsekvenser. I min forskning undersöker jag istället möjligheten att istället hanterar vår omvärld som relationer, förklarar Simon Ceder.

Detta synsätt innebär att världen är något vi alla är del av och medskapare av. Ett sådant posthumanistiskt perspektiv kan användas både i pedagogiken såväl som i livet i övrigt. För pedagogiska relationer innebär det att inte hänga upp sig på lärare- och elevrollerna, utan att observera alla lärande relationer som pågår.