Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Allas skyldighet att anmäla brister i forskningen

– Det är fusk att manipulera forskningsresultat. Men det är också fusk att låta bli att genomföra experiment som testar om resultaten håller. Och alla anställda är skyldiga att anmäla misstänkt fusk, säger Göran Sandberg, LTH-professor och ordförande i Nämnden för utredning av vetenskaplig oredlighet.

Vågar vi sätta lampan på trollen? Göran Sandberg hoppas och tror att Macchiarini-affären ökar vaksamheten och viljan att anmäla forskningsfusk.

Sedan skandalen kring KI-kirurgen Paolo Macchiarini briserade i januari har Göran Sandberg och Magnus Gudmundsson, sekreterare i nämnden, haft fullt upp. Det finns ett sug efter att veta hur Lunds universitet hanterar oredlighet och fusk inom forskningen.

– Folk mejlar, ringer eller fångar en i farten. Många frågar om samma sak kan hända här. Det är tyvärr inget vi kan svära oss fria från, säger Magnus Gudmundsson.

Det akademiska systemet ska vara självsanerande. Kollegial bedömning och transparens kring hur man har gått tillväga, ska hålla forskningen fri från fusk. Men den allt tuffare konkurrensen om tjänster, anslag, anseende och viljan att göra de stora upptäckterna verkar i motsatt riktning.

Lunds universitet har ändå en fördel jämfört med t.ex. Karolinska institutet, menar Sandberg och Gudmundsson. KI saknar en fast organisation för att hantera frågor om fusk, medan Lunds universitets nämnd för utredning av vetenskaplig oredlighet har tydliga riktlinjer och en arbetsordning för att hantera anmälningar.

Universiteten definierar själva vad som ska betraktas som fusk och oredlighet. Lunds universitets definition är hyfsat bred, säger Göran Sandberg.

– Den fångar in också passivt fusk, som detta att inte kontrollera forskningsresultat. Den omfattar både forskningsrön i sig och enskilda personers insatser.

Nämnden gör dock inget eget kontrollarbete, en anmälan krävs för att en utredning ska göras, och utredningen är enbart beredande, dvs. det är rektor som bestämmer om en anmäld forskare ska frias eller fällas, såvida inte ärendet lyfts till nationell nivå, vilket är sällsynt.

Många anmälningar handlar om forskare som anklagas för att tagit åt sig äran för kollegors resultat, inte sällan kollegor som är i beroendeställning.

– Det är laddade frågor. Inom forskningen går människor in med stort engagemang, investerar sina liv. Att anklagas för oredlighet är något av det värsta som kan hända, säger Magnus Gudmundsson.

Anmälningar kan göras anonymt, ändå är det förmodligen många som avstår av rädsla att det ska slå tillbaka mot dem själva.

Men att inte anmäla är alltså också en form av oredlighet enligt regelverket, påpekar Göran Sandberg.

Ibland kan det vara större skäl att utreda rutinerna inom en hel forskningsmiljö än en enskild individ, fortsätter han.

– Det är ett val. Är det viktigast att straffa en individ som brustit eller att göra forskningen trovärdig? Vi prioriterar det senare och jobbar målmedvetet för att genom våra utredningar skärpa forskningsrutinerna.

Göran Sandberg tar chansen att informera nu när intresset är på topp och gör under våren en mindre turné bland fakulteternas prefekter.

– Enda sättet att skydda sig mot sådan oredlighet som vi ser i Macchiarini-fallet är att ha goda anställningsordningar, skarpa och väl kända regelverk och att ta referenser när vi rekryterar. Samtidigt är det mycket i den akademiska kulturen som bidrar till fusk, hierarkier föder oredlighet. Lika viktigt som att våga ifrågasätta genikulten är det att bevaka de etiska gränserna i forskningens vardagslunk, menar han.

Nämnden för utredning av vetenskaplig oredlighet har alltid något ärende på gång, men under Göran Sandbergs drygt fem år som ordförande är det inte ett enda som gått till central nationell prövning.

Forskningsfusk är inget nytt och Göran Sandberg lyfter fram flera exempel under sin fakultetsturné. Samtidigt har fusket förmodligen ökat, i takt med den skärpta konkurrensen om forskningsmedel.

– Långt före Macchiarini-affären förespråkade jag större direkta basanslag till lärosätena och därmed mindre press på forskarna att skaffa extern finansiering. Ökad trygghet skulle troligen minska fusket, säger han.

Britta Collberg

Lunds universitets nämnd för utredning av vetenskaplig oredlighet

• Har fem ledamöter, varav tre jurister, bl.a. förvaltningschefen Susanne Kristensson.

• Sammanträder en gång i månaden.

• Är beredningsorgan åt rektor som har sista ordet.

Processen:

• Anmälan om fusk kommer in. Den kan vara anonym.

• Nämnden gör en förberedande undersökning och tillsätter därefter alltid en externt sakkunnig för att utreda om det finns saklig grund för anmälan.

• Om saklig grund finns tillsätts en fullständig utredning med minst två externa sakkunniga.

•- Rektor avskriver frågan eller beslutar att oredlighet begåtts.

Ärenden kan skickas vidare till Centrala etikprövningsnämndens externa expertgrupp. Detta har inte skett de senaste fem åren.

Nytt om fusk och oredlighet 

Statlig utredning. Bör rektor avgöra om oredlighet begåtts? Bör lärosätet utreda lokal oredlighet eller ska det göras av en central instans? Frågorna prövas just nu av Uppsala-professorn Margaretha Fahlgren i en utredning som ska vara klar i november.

Etiskt råd. Ett allmänt etiskt råd inrättas vid Lunds universitet. Förslaget lades fram i höstens utredning om sektionen Forskning, samverkan och innovation. Läs mer i rektorsbloggen (från den 9 mars).

LERU-möte. Forskningsnätverket LERU – som samlar många av Europas främsta forskningsuniversitet – diskuterade preventivt arbete kring forskningsfusk i början av mars med Lunds universitet som värd.

Läs alla artiklar om forskningsfusk