Under sina år som forskningsledare för Tillitsdelegationen skaffade sig Louise Bringselius ett stort nätverk bland såväl politiker som praktiker och forskare med offentlig verksamhet som intresseområde.
– Det finns ett stort behov av att mötas och genom Institute for Public Affairs har jag velat ta tillvara och bygga vidare på de kontakter som jag skaffat genom åren, säger hon.
Louise Bringselius ser institutet som ett verktyg för forskare att bli mer aktiva i samhällsdebatten, fast på deras egna villkor.
– I dag bidrar forskare med fakta medan det ofta är andra som gör analysen, säger hon. Forskare borde vara modigare och sticka ut hakan mer, men inom akademin finns en kultur som motarbetar detta och tycker att det är oseriöst.
Man kanske är rädd att verka för politisk och att ens forskning därmed inte tas på allvar?
– Ja, det är en balansgång. Vi vill så klart inte ha någon plakatforskning men vi är heller inte betjänta av en ny ytterlighet där vi inte vågar göra analysen.
Just nu har institutet fyra olika teman: ”Byråkratens samvete” som leds av statsvetaren Niklas Altermark; ”Tillit och styrning” som leds av Louise Bringselius, föreståndare för institutet; ”Staden” som leds av Cecilia Cassinger, forskare i strategisk kommunikation; och ”Sverige och framtiden” som leds av nationalekonomen Andreas Bergh.
Niklas Altermark forskar om funktionshinderpolitik och socialförsäkringssystem. Han har ägnat sig mycket åt samverkan, särskilt efter en uppmärksammad bok ”Avslagsmaskinen” som gavs ut förra året.
– Innan hade jag en brokig korg med en rad olika samverkansuppdrag. Nu har jag lagt mycket i INSPA-korgen, säger han. Det är spännande att vi tillsammans tänker fram hur vi bedriver vår utåtriktade verksamhet.
Än så länge prövar forskarna olika koncept för att se vad som funkar bäst: webbinarier med forskare, beslutsfattare och andra sakkunniga, poddar, en rapportserie (där nationalekonomen Fredrik NG Andersson står bakom den första publikationen). Flaggskeppet är Fredagsmagasinet, en TV-inspelning där de fyra temaledarna diskuterar forskning om offentlig verksamhet.
– Vi är ofta inte överens när vi diskuterar, säger Niklas Altermark. Men precis som inom forskningen har ju processen, när vi prövar olika argument med varandra, ett värde i sig.
Hur når ni rätt målgrupp?
– Jag vill inte fastna för mycket i målgruppstänk för då kanske man missar några som är verkligt intresserade, säger Niklas Altermark. Genom att vara lättillgänglig vill jag samverka med allt från välfärdens anställda till beslutsfattare.
Det finns ju andra verksamheter vid LU som ägnar sig åt samverkan. Var det en självklarhet att starta något nytt?
– Jag tycker att det måste finnas utrymme för att starta nya centra efter behov, säger Louise Bringselius. Mängden grupperingar beror nog på universitetets organisation. Indelningen i institutioner och fakulteter lämpar sig någorlunda för undervisningen, men sämre för forskning och samverkan som till sin natur är gränsöverskridande.
Louise Bringselius hade dock gärna sett att universitetet avsatte mer resurser för samverkan och tog ett mer samlat grepp för att dra nytta av olika kompetenser och minska dubbelarbete, där det går.
– Som det är idag kan nya initiativ uppfattas som utmanare och kanske till och med motarbetas.
