Just hemkommen från höstens andra besök i Hangzhou i Zheijangprovinsen i Kina, byn med 13 miljoner invånare, granne med storstaden Shanghai. En delegation dök upp i våras och ville rekrytera mig och delar av min forskargrupp för att bygga upp syntetisk biologi med fokus på produktion av insektsferomoner. Erbjudandet från Xianghu lab kom lägligt inför min förestående pensionering.
Mina kontakter med Kina och kinesiska forskare går tillbaka till 1982. Då tog jag transsibiriska järnvägen tillsammans med min fru för att besöka Academia Sinica i Beijing, föreläsa med tolk inför ett auditorium där äldre halvan sov, och sedan resa runt i landet. Förändringen sedan 1982 är omtumlande och trots Lunds universitets klimatambitioner är tåg inget alternativ för arbetspendling till Kina. Inte ens om det hade varit frågan om höghastighetståg av den typ som kineserna nu på kort tid bundit samman Kina med och som förpassar svensk järnväg till skamvrån.
Många arbetsresor till KIna
Genom åren har det blivit många arbetsresor till Kina, kinesiska doktorander och post docs, gästforskare och gemensamma publikationer i några av de bästa internationella tidskrifterna och nu alltså en godkänd bisyssla på deltid. Lite spännande och smickrande att bli rekryterad som Chief Scientist med bättre lön och framförallt med förnämliga resurser för en grupp på tjugo personer när Lunds universitet inte nappar på mitt erbjudande att fortsätta som professor med 0 kr i lön efter pensionering. Externa anslag och publikationer kunde ha varit till nytta även i Lund? Våra bioteknologiska grödor för skadedjurskontroll är inte heller populära i EU där politikerna är allmänt negativa till GMO, så kunskapen går nu på export.
Storpolitiskt har det varit bättre tider, men Kina satsar målmedvetet på att stärka den vetenskapliga kompetensen och reformera utbildningssystemet, olika regioner och provinser övertrumfar varandra i kraftfulla satsningar och resultaten är snart i linje med detta. Språk- och kulturbarriärer ska inte förringas, men vid besök på West Lake University möts jag av en kinesisk professor som presenterar sin fotosyntesforskning på flytande svenska och en rektor som bedriver prisad strukturbiologisk forskning.
Måste förhålla oss realistiskt till Kina
Forskning är en intellektuell verksamhet men handlar också om att i konkurrens göra något nytt och något som blir till nytta. Om arbetsresor med flyg och samarbete med Kina kan man tycka mycket, men min poäng är att vi måste förhålla oss realistiskt till ”Mittens Rike” och den fenomenala utveckling som skett och fortsätter i tangentens riktning. Med anspelning på Esaias Tegnér, professor vid Lunds universitet 1812–24, och hans erfarenheter av det lantliga Lund är risken att ’’den akademiska bondbyn’’ hamnar ohjälpligt på efterkälken. Vad ska vi egentligen konkurrera med? Är vi smartare, arbetar vi hårdare, satsar vi mer? Knappast. Dessutom har vi ofta fel fokus medan kineserna är pragmatiska; i Deng Xiaopings anda spelar det ingen roll om katten är en hona eller hane så länge den fångar råttor.
Christer Löfstedt, professor vid Biologiska institutionen
