– Ja, det finns en bild av hur de som jobbar med döda människor är, vilket kanske bidrar till att mystifiera både yrket och döden. Samtidigt har fler och fler också insett hur viktiga kunskaperna om döden är för att vi ska förstå livet – hur sjukdomar utvecklar sig och vilka behandlingar som fungerar, säger Elisabet Englund.
Slump att hon blev patolog
Hon är överläkare inom neuropatologi och adjungerad professor i Lund. Men det var en ren slump som gjorde att Elisabet Englund inledde sin forskarbana på patologen och hon fick börja med att fråga den dåvarande professorn vad en patolog egentligen sysslar med.
– Jag hade väl inte varit tillräckligt uppmärksam när vi läste patologikursen! Men sedan fick jag hjälpa till att undersöka hur Alzheimers sjukdom påverkar hjärnan och det var så intressant att jag blev fast.
Hennes forskning inbegriper mestadels olika demenssjukdomar och stroke, där specialområdet är hjärnans vita vävnad som förbinder alla nervcellskroppar. Men hon har nyligen även studerat coronaviruset, som hon sett i hjärnan hos många avlidna patienter med covid-19.
– Det är otroligt spännande att försöka förstå hur hjärnan fungerar. Den är vår själ, vårt jag och ett svårbegripligt organ med elektriska signaler och mängder av substanser och hormoner. Dessutom står varje litet område i hjärnan för olika specifika funktioner. Det är mer än man kan säga om till exempel levern.
Mest analys av vävnadsprover
Men egentligen är det mindre än fem procent av patologens tid som handlar om att obducera avlidna. Större delen går åt till att analysera vävnadsprover från levande patienter. Det kan till exempel vara tumördiagnostik eller inflammatoriska tarm- eller njursjukdomar, där det ibland är bråttom med en diagnos för att kunna påbörja en behandling.
Elisabet Englund undervisar även läkarstudenterna vid obduktionsdemonstrationerna.
– Första gången är det ofta äckel och fasa. Dels ska studenterna vänja sig vid en död kropp, dels är det lukten och dessutom ska de skära i en avliden människas kropp. Det skulle behövas fler än något enstaka obduktionstillfälle, vilket är fallet idag, för att de ska förstå vad de ska leta efter och dessutom ha en möjlighet att jämföra med vad de har sett vid tidigare undersökningar.
Studentmedhjälpare
Till hjälp vid obduktionen finns amanuenserna – studenter som har några års försprång i utbildningen och som är anställda för att assistera vid demonstrationen. De blir en blandning av kompis och handledare och kan hjälpa till att stötta studenterna.
– Merparten klarar av detta mycket bra, men vi är alltid uppmärksamma på att någon kan svimma, eller behöva ta en stunds paus i vilrummet.
Elisabet Englund tycker att det roligaste med undervisningen är att få en grupp studenter som är lite bångstyriga och kanske lite rädda eller negativa från början. Att de sedan under obduktionen får en aha-upplevelse och ser nyttan av obduktionsprocessen.
– Helt enkelt att de förstår hur de kan använda döden som en lärobok för livet. När de börjar ställa relevanta frågor som visar att de tänkt framåt, känner jag en stor glädje över att de är på rätt väg och kommer att göra nytta i sina framtida yrkesroller.
