– Jag ska med hjälp av HT:s utbildningsledare Alexander Maurits kartlägga hur vi arbetar med högskolepedagogisk utveckling inom universitetet och också hur man gör på andra håll, både nationellt och internationellt. Vi ska sedan före-slå strategier och modeller för framtida högskolepedagogisk utveckling och utbildning.
Behövs det?
– Ja, om vi ska nå vårt strategiska mål att vara ett universitet i världsklass som förstår, förklarar och förbättrar världen. Det finns bra högskolepedagogiska verksamheter inom universitetet, t.ex. CED, Centre of Educational Development, och LTHs Genombrottet och medicinarnas MedCUL. Men totalt sett ligger vi lite efter – inte minst i jämförelse med de anglosaxiska länderna – när det gäller högskolepedagogisk forskning och utveckling.
Hur skiljer sig högskolepedagogik från vanlig pedagogik?
– Universitetslärare är också forskare. Lund är ett fullskaligt universitet med en hög grad av specialisering inom olika forskningsområden och det är en styrka. Målet är att fler av oss lärare ska intressera oss för den forskning som finns också om undervisning och lärande, på samma sätt som vi gör för våra ämnen.
Hur ska det gå till?
– Det handlar inte bara om att kompetensutveckla, och finna belöningssystem för den enskilda läraren, utan om att integrera utbildning, forskning och forskarhandledning – låta dessa delar samspela mer, inom universitetet som helhet, över institutions- och fakultetsgränser. Även om vi är ämnesspecialister så sysslar vi med samma sak – forskning och utbildning. I det högskolepedagogiska arbetet kan vi mötas – det ger oss fantastiska möjligheter att vara ett ”connected university” och därigenom höja undervisningens kvalitet.
Hur ska utvecklingsarbetet organiseras?
– Det är frågan! Vi kommer att jobba i nätverk eller skapa ett nytt, förstärkt högpedagogiskt utvecklingscentrum. Det gäller också att hitta en kvalitativ miniminivå för resurser till utveckling och utbildning, också för de fattigaste fakulteterna.
Det här med att satsa på utbildningen är inte nytt, men fortfarande anses det ”finare” att forska än att undervisa, eller hur?
– Det går inte ändra en kultur som sitter i väggarna och forskningskulturen är ju som sagt också vår styrka. Jag vill inte hamna i en klyfta mellan ideal och verklighet. Men vad vi bör försöka uppnå är ett vetenskapligt förhållningssätt till undervisning, en professionalisering av den delen av yrkesrollen.
I höst och vår utreds om LU ska ge MOOCs, öppna gratiskurser på nätet, och hur universitetet kan integrera e-lärande mer i undervisningen. Påverkar det din utredning?
– MOOCs och e-lärande kommer att få stor betydelse för högskolepedagogiken. Våra utredningar löper parallellt och jag samråder kontinuerligt med CED-chefen Åsa Lindberg-Sand som leder MOOCs- och e-lärandeprojektet.
BRITTA COLLBERG
