Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Hur afghaner blev andra klassens asylsökande

Afghaner protesterar vid flyktinglägret i Aten i början av februari.
Afghaner protesterar vid flyktinglägret i Aten i början av februari. Orestis Panagiotou/EPA

När man är flykting är ens nationalitet av stor betydelse. Syriska asylsökande prioriteras rutinmässigt framför afghanska i vad som har blivit en livsfarlig rangordning för afghaner som söker en fristad i väst.

Text:  Admir Skodo, forskare vid SASNET, nätverket för Sydostasienstudier

Jag har själv bevittnat detta när jag genomfört intervjuer för ett forskningsprojekt om asylpolitik. En handläggare på Migrationsverket berättade för mig att det är ”lättare” att handlägga asylansökningar från syrier än från afghaner, vilket förklarar varför processen tar mycket längre tid för afghaner än för syrier. Samme handläggare antydde att myndigheten fått ett önskemål från regeringen om att prioritera ”lätta” fall. Jag har också fått höra från en källa med insyn i amerikansk flyktingpolitik att ”USA väljer syrier och irakier framför afghaner”.

Under 2015 var 2,7 miljoner flyktingar afghaner och det gjorde dem till den näst största gruppen efter syrier. Med 62 100 asylsökande i Europa under 2016 var de också den näst största gruppen i den kategorin.

Europeiska migrationsmyndigheter tar fram rättsligt underbyggda rapporter för att bedöma säkerhetsläget i olika länder. Under det senaste dryga årtiondet har dessa rapporter beskrivit alla eller några av provinserna i Afghanistan som ”säkra”. Det är sådana bedömningar som leder till utvisningar av afghaner eftersom migration inom landet till dessa ”säkra provinser” gör att det inte längre finns något hot om våld eller förföljelse.

Den försåtliga slutsatsen blir att många afghaner inte tvingas fly från sina hem utan snarare är frivilliga migranter. Men till skillnad från migrationsmyndigheterna bedömer utrikesdepartementen i länder som Sverige och USA alla provinser i Afghanistan som osäkra. Dessa varningar ingår i reseinformationen till svenska och amerikanska medborgare som planerar att resa till Afghanistan.

Med en sådan dubbelmoral är det inte konstigt att det blir allt svårare för afghanska asylsökande att få asyl och att de allt oftare utvisas. I exempelvis Sverige var det bara en fjärdedel av de vuxna asylsökande och hälften av de ensamkommande barnen som fick asyl under det första dryga halvåret 2016. Från 2012 till 2014 var det mindre än 500 afghaner om året som fick asyl i USA.

Vad flyr afghanerna från?

Sedan 1979 har Afghanistan legat mellan 4 och 5 på den femgradiga politiska terrorskalan som utvecklats av statsvetaren Mark Gibney. Nivå 5 är den högsta och beskriver en situation där ”terror drabbar hela befolkningen”. Afghanernas massflykt från sina hem har ägt rum i samband med allomfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det har hänt mycket sedan kalla kriget då afghanska asylsökande välkomnades som hjältar i kriget mot kommunismen. Sedan 11 september har afghanernas utsikter blivit allt sämre. Antalet afghanska asylsökande till USA har minskat drastiskt som ett resultat av en politik som präglas av det krig mot terrorn som misstänkliggör flyktingar från många muslimska länder.

Men precis som under kalla kriget skiljer dagens asylpolitik ut afghaner på basis av särbehandling av vissa grupper och politiska ställningstaganden. Stater kan ge vissa nationaliteter eller folkgrupper företräde om det gynnar den egna utrikespolitiken. Under 80-talet var det lättare för afghaner än andra grupper som var lika förföljda att få asyl eftersom det misskrediterade kommunismen. I dag är det svårare för dem än för andra som flyr från liknande omständigheter eftersom de kopplas ihop med den muslimska terrorismen.

Det är en överdrift att påstå att det är amerikansk politik som lett fram till talibanstyret

En sådan behandling åsidosätter på ett oroväckande sätt 1951 års flyktingkonvention och protokollet angående flyktingars ställning från 1967. Men en utgångspunkt för konventionen är att enskilda stater alltid har sista ordet när det gäller flykting- och asylpolitik. Ställningen för afghaner som asylsökande har sjunkit från ”första klass” under kalla kriget till ”andra klass” under kriget mot terrorismen utan att det innebär ett brott mot konventionen.

Men det finns ett sammanhang att ta hänsyn till här. Det var västmakter anförda av USA och Storbritannien som spelade en avgörande roll för att skapa den situation som gör att afghaner måste fly. Historikern Robert D. Crews skriver:

Det är en överdrift att påstå att det är amerikansk politik som lett fram till talibanstyret, men man kan hävda att de mujahedinledare med familjer som fick amerikanskt stöd under kriget mot Sovjet fortfarande dominerar det politiska livet i Afghanistan.

Han hävdar att USA sedan 11 september ”bär ett stor ansvar” för skapande av ett auktoritärt och korrumperat styre i Afghanistan som enligt många afghaner inte har rätt att leda landet.

Men USA och andra västländer som sände trupper till Afghanistan har lagt över ansvaret för massflykten på den afghanska inrikespolitiken. Bland de skäl som anges finns pseudoantropologiska påståenden om att afghaner är ett stamfolk som lätt hamnar i krig. Genom att beskriva Afghanistan som ett krigshärjat land kan stater i väst hitta en undanflykt från att ta emot afghanska flyktingar.

Efter självmordsattacken i Lashkar Gah i Helmandprovisen vid mitten av februari.
Efter självmordsattacken i Lashkar Gah i Helmandprovisen vid mitten av februari. Watan Yar/EPA

De afghanska tolkarna

Den nedvärderade ställningen för afghanska asylsökande är kanske mest uppenbar i fallet med de afghanska tolkar som arbetade för västmakter. Under 2009 inrättade USA ett särskilt invandringsvisum för afghaner som arbetade för den amerikanska staten. Inte ett enda visum utfärdades före 2011. Ett faktablad från Human Rights First anger att programmet ”var utformat för att utfärda 7 500 visum under fem år. Det förlängdes 2014 och 2015 och gjorde därmed 7 000 ytterligare visum tillgängliga”. Många afghanska tolkar som arbetade för den amerikanska krigsmakten sitter fast som asylsökande i Afghanistan.

Tveksamheten att erbjuda asyl till afghaner som förföljs på grund av att de arbetat för främmande makt återfinns även i länder som Sverige, Storbritannien och Tyskland. Till exempel har det nyligen framkommit att en jurist från Migrationsverket försökte påverka en migrationsdomstol att inte erbjuda asyl till tre afghanska tolkar. Det är oklart varför juristen försökte misskreditera de asylsökande men hennes agerande bedömdes vara synnerligen olämpligt av Migrationsverket.

Afghanernas situation visar att mänskliga rättigheter såväl som nationell asylrätt kan utformas efter vissa flyktinggrupper och asylsökande. När det sker kan vi se hur motsägelsefyllda politiska agendor kan avgöra vem som erbjuds asyl. Utifrån det perspektivet kan Donald Trumps aktuella försök att utestänga alla syriska flyktingar från USA ses som extremt men inte överraskande.

 

The Conversation

Artikeln publicerades först i The Conversation, en oberoende källa för nyheter och åsikter, sprungna ur akademin och forskarvärlden.
Nyhetstjänsten är en möjlighet för forskare att nå ut internationellt med aktuell forskning och expertis.
Artiklarna skrivs av forskarna själva i samarbete med vetenskapsjournalister. Materialet är sedan fritt att använda för andra nyhetsmedier och når varje månad flera miljoner läsare i främst engelsktalande länder.

Läs mer om The Conversation
Kontaktperson vid LU är Lotte Billing, pressansvarig internationella nyheter. Hon nås på lotte [dot] billing [at] kommunikation [dot] lu [dot] se (lotte[dot]billing[at]kommunikation[dot]lu[dot]se)

Kategorier

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.