– Jag hade påbörjat ett ganska teoretiskt avhandlingsarbete med att rekonstruera vikingarnas seglingsrutter, men ville ha praktisk erfarenhet ur seglarens perspektiv, säger Greer Jarrett, doktorand vid Institutionen för arkeologi och antikens historia.

Efter att av en slump ha hittat en folkhögskola i Trøndelag i Norge med utbildningar i traditionellt sätt att bygga båtar med klinkteknik och råsegel startade han ett forskningssamarbete med skolan och kunde göra en del av avhandlingsarbetet där. Och framför allt lära sig att segla.

– Jag ville segla med de traditionella båtarna för att undersöka vilka faktorer som påverkar hur man kan föra fram dem, och hur man valde rutter i en tid då det inte fanns kartor, kompass eller sextant. Jag var också intresserad av att sätta mig in i hur de upp

fattade resorna och hur det påverkade hur de förstod världen och deras kosmologi mer allmänt.

Upptäckte troliga vikingahamnar

Sedan samarbetet med folkhögskolan inleddes har han seglat sju olika norska fiskebåtar byggda enligt traditioner från 1800-talet. Modeller och storlek har varierat men konstruktionen har liknat vikingatidens skepp och seglatserna har skett längs olika rutter och ­olika väderförhållanden. Allt för att samla in data till avhandlingen.

Tillsammans med sitt manskap seglade han bland annat till polcirkeln, från Trondheim ner till Bergen och från Stensund till Hangö i Finland. Havet längs Norges kust var en vanlig transportled för vikingarna – ungefär som våra motorvägar – och Greer Jarrett upptäckte troliga hamnar längs kusterna som ännu inte blivit utgrävda. 

– Hamnarna var väldigt viktiga, eftersom det var där man muntligen fick reda på hur man skulle segla vidare.

Dåtidens extremsportare

En sak som förvånade honom var upptäckten att det inte är farligast att segla ute på öppet hav utan nära kusterna och i vikarna. 

– Där finns starka kastvindar från bergen och oberäkneliga strömmar som är tuffa för de lätta vikingabåtarna.

– Idag kan du segla från punkt a till b. Det var svårare då. Jag brukar beskriva deras seglingssätt som ett träd med många olika grenar med fem eller sex möjliga rutter. 

Greer Jarrett liknar vikingatidens sjömän vid nutida extremsportare. De var tvungna att ta risker och hade inte vår tids väderprognoser utan måste hela tiden ta hänsyn till vädret för stunden, sjögången, manskapets erfarenhet och annat.

3D-modelleringar av båtarna

En viktig erfarenhet från resorna är att det sällan är båtarna som sätter gränser för vad som är möjligt, menar han. Ett bra teamwork är viktigare. 

Just nu analyserar han resultaten från resorna och gör 3D-modelleringar av båtarnas olika typer av skrov för att förstå hur de påverkar möjligheterna att segla.

– Jag tror att man med 3D kan komma närmare vikingarnas kartografi som skiljer sig från vår tids tvådimensionella kartografi.