Den statsfinansierade utbildningen står fortfarande för den helt överskuggande delen av verksamheten vid Lunds universitet – förra året 28.000 avgiftsbefriade helårsstudenter mot 644 avgiftsstudenter och 1000 som deltog i universitetets uppdragsutbildningar. Men ”marknadsdelen” behöver byggas ut för att universitetet ska kunna rekrytera fler utomeuropéiska studenter och också fullgöra sitt breda samverkansuppdrag. Samtidigt lyser debatten om marknadsanpassningen, om konsekvenserna och vägvalen, med sin frånvaro, enligt vissa bedömare.
De som varit mest kritiska är studenterna. Separat antagning av avgiftsstudenter, som regeringen i somras sa att man vill tillåta, syftar bl.a. till att svenska universitet ska bli mer konkurrenskraftiga när det gäller att locka till sig de duktigaste avgiftsstudenterna. Genom att kunna ge snabbt besked när man får en ansökan ökar chansen att ”de bästa” inte söker sig vidare till universitet i andra länder utan verkligen väljer Sverige.
Kritiska svenska studenter har dock lyft fram en annan aspekt, nämligen att separat antagning innebär att svenska och andra europeiska studenter med höga betyg framöver riskerar att bli utan utbildningsplats på attraktiva utbildningar, samtidigt som avgiftsstudenter med sämre meriter kommer in på sin separata kvot. Det svenska antagningssystemets rättvise- och likabehandlingsprinciper hotas av separat antagning och hotet förstärks, menar man, av att många utbildningsprogram är ekonomiskt pressade och att statsanslagen till utbildningen krympt relativt sett. Man kan inte bortse från risken att lärosäten ser mellan fingrarna och antar avgiftsstudenter med sämre meriter för intäkternas skull – avgiftsstudenter kan bli en kassako för utbildningar i kris, har studenter hävdat i den svenska debatten.
Så långt vill dock inte presidiet för Lunds Universitets Studentkårer LUS, Clara Lundblad och Edward Linderoth-Olson, gå.
– Separat antagning är orättvis och sätter det ordinarie antagningssystemet ur spel – det är allvarligt nog, kommenterar LUS-ordförande Clara Lundblad.
Vice ordförande Edward Linderoth-Olson pekar på en annan framtida risk:
– Om utbildningar dimensioneras efter avgiftsstudenternas behov, men om de sedan av något skäl inte fortsätter komma, så är risken att det blir den ordinarie utbildningen som får ta över kostnaderna. Att skilja verksamheterna åt rent ekonomiskt kommer inte vara alldeles enkelt.
Många bedömare är ändå glada för detta nya fönster som regeringen erbjuder med möjligheten till separat antagning och en egen kvot för avgiftsstudenter. Det behövs för att underlätta att få tillbaka de internationella studenter som försvann när avgifter infördes. Och bara med en bra internationell mix kan universiteten erbjuda alla studenter en miljö som rustar dem för en globaliserad värld.
– Jag har svårt att se att svenska studenter skulle ha något att förlora. Tvärtom är detta något alla vinner på, menar exempelvis Per Warfvinge, internationellt ansvarig vicerektor på LTH. Det är bra att vi kan vara tydliga med hur många platser respektive grupp konkurrerar om.
Genom den separata antagningen blir det uppenbart vilka platser som finansieras av staten och vilka som finansieras av avgifter, säger även Tarmo Haavisto, chef för sektionen Student och utbildning.
– Men det måste göras på ett sätt som främjar rättssäkerheten, betonar han.
Margareta Nordstrand, chef för sektionen Externa relationer, menar att avgifter kan bli ett sätt att finansiera dagens överproduktion, eftersom universitetet i dag utbildar fler studenter än man får ersättning för av staten. Det betyder inte att avgiftsstudenterna blir en ”kassako”, menar hon.
– Fast självklart skaver det att vi lever under två parallella ekonomiska logiker. Vi har, kan man lite förenklat säga, dels en statligt reglerad, transparent ”planekonomi”, dels en ”marknadsekonomi”, som på något vis förväntas dansa i samma takt.
”Planekonomin” handlar om rättssäkerhet, likabehandling, transparens. ”Marknadsekonomin” handlar om varumärke, ranking, att vara aktiv på sociala medier, kommunicera snabbt och fatta snabba beslut, fortsätter hon.
– Mycket ställs på sin spets när det sätts prislappar på allt. Vår moral ifrågasätts om vi tar in studenter med lägre poäng, som betalar för sig. Men så har lagstiftarna uppmanat oss att tänka, i och med möjligheten till separat antagning. Vi har fått en ny ingång och det är en viktig pusselbit, om vi ska kunna vara attraktiva på en global utbildningsmarknad. Jag förstår att studenterna protesterar, men de måste acceptera att villkoren förändrats, säger Margareta Nordstrand som också tycker att de olika systemen blir tydligare med en separat antagning.
Kristina Eneroth är universitetets vicerektor för internationalisering samt prorektor vid Ekonomihögskolan EHL. Hon leder en arbetsgrupp som ska föreslå hur universitetet administrativt ska hantera separat antagning av avgiftsstudenter. Hon tror inte marknadslogiken riskerar att ta över.
– Det är oroväckande att vi så ofta verkar utgå från att avgiftsbelagda stu-denter har undermåliga meriter. Tror någon att till exempel Stanford har undermåliga studenter för att dessa är avgiftsstudenter?
Det kan vara lockande för små högskolor att tumma på kraven, men för ett universitet med högt söktryck som Lunds är hon inte alls orolig.
– Jag skulle ibland faktiskt önska att marknadsincitament hade större inverkan, men det skulle nog ta hundra år innan ett marknadsekonomiskt tänkande slog igenom vid Lunds universitet. Det viktiga i det här sammanhanget är dock att vi inte kompromissar om kvaliteten när vi rekryterar.
Det förslag som hennes arbetsgrupp lägger fram och Utbildningsnämnden tar ställning till senare i maj innebär att meriterna ska vara likvärdiga oavsett om man antas på ”avgiftskvoten” eller vid ordinarie antagning.
Också Kristina Eneroth betonar hur viktigt det är att universitetet anpassar sig till nya villkor. Separat antagning av avgiftsstudenter är en pusselbit, ett eventuellt masterförberedande studieprogram en annan.
– Regeringens förslag att utländska studenter ska kunna stanna längre i Sverige efter examen är ytterligare en viktig signal för att vi ska vara intressanta och för att landet ska kunna tillföras välbehövlig kompetens.
Vi är ännu bara i början av de förändringar som globaliseringen – och även digitaliseringen – för med sig inom högre utbildning. Hela antagningssystemet behöver ses över, anser Kristina Eneroth.
– Det är enbart riggat för att sortera svenska gymnasister efter vad vi bedömer är ett objektivt mått, gymnasiebetyget. Men den som följt debatten kring betygsinflation i den svenska gymnasieskolan inser att ”objektivitet” är en illusion i sammanhanget. Dessutom kan ett litet land som Sverige inte begära att resten av världen ska anpassa sig till oss.
Samtidigt behöver vi kunna rekrytera utifrån annat än betyg, fortsätter hon.
– Ska vi ”plocka de bästa studenterna”, som exempelvis Stanford och Berkeley, handlar det om ett helt annat sätt att förhålla sig till vilka studenter som är lämpliga. En sådan typ av rekryteringsprocesser kräver mycket resurser och jag tror det är detta vi måste vara beredda på i framtiden. Den mest intressanta frågan är därför inte om vi har avgifter eller ej. Istället handlar det om studenternas kvalitet – och det kan bara lösas genom bredd i rekryteringsbasen.
Britta Collberg
Se övriga artiklar inom samma tema
