Det studeras nu av en forskargrupp i äldrerätt vid Juridiska fakulteten. Med stöd av stiftelseanslag arbetar fyra professorer, två doktorander och fyra disputerade forskare med rättsliga frågor kring äldre människor.
– I vissa fall gäller det lagstiftning som berör äldre på särskilda sätt, utan att lagstiftarna verkar ha tänkt på detta. Andra lagar har uttalade åldersgränser, men har ibland tillkommit för länge sedan och passar kanske inte dagens samhälle, säger professor Ann Numhauser Henning.
Hon leder forskarnätverket, som har tre inriktningar: arbetsliv, äldre som medborgare och äldre som flyttat mellan olika länder.
När det gäller arbetslivet står olika lagar mot varandra. Åldersdiskriminering är enligt lag förbjuden i Sverige, samtidigt som anställningar kan tvingas upphöra vid 67 år. Det finns också en motsättning mellan samhällets önskan att de äldre ska arbeta så länge de kan, och många arbetsgivares önskan att byta ut äldre arbetskraft mot yngre. Tas den fasta avgångsåldern bort finns risken att arbetsgivarna börjar säga upp äldre anställda med argument som senilitet och oförmåga, fruktar lundajuristerna.
När det gäller äldre som medborgare har man bland annat tittat på de mänskliga rättigheterna hos personer med demens.
– Rätten till familj är ett exempel, som min kollega Eva Ryrstedt studerar. Om två männi-skor på ett demensboende förälskar sig, kan de skilja sig från sina nuvarande makar och gifta sig? Den frågan är inte helt enkel i praktiken, säger Ann Numhauser Henning.
En annan fråga handlar om äldre som har en anhörig som god man. Detta är ganska vanligt men också problematiskt. Om den anhöriga har egna intressen vid t.ex. en husförsäljning, kan han eller hon då verkligen företräda den äldre personen på ett bra sätt?
Även doktoranden Miriam Katzin arbetar med frågor om äldre som medborgare. Hon undersöker privatiseringen inom äldrevården, och vem som i slutändan tar ansvar för att kvaliteten blir tillräcklig. Tanken med en marknadsmodell är ju att marknaden själv garanterar kvaliteten, eftersom dåliga alternativ ska försvinna när kunderna väljer bort dem. Detta fungerar dock dåligt inom äldrevården, eftersom äldre hellre vill ha kontinuitet än att ständigt behöva välja på nytt.
Äldre som flyttat, slutligen, är en fråga inte bara för Sverige utan för hela EU. Fri rörlighet är ju en av EUs grundstenar, men reglerna för socialförsäkringar och hälso- och sjukvård skrivs oftast av de enskilda länderna.
– Om en äldre svensk flyttar till ett annat EU-land för att söka arbete och behöver försörjningsstöd under tiden, kan han eller hon få det? Om någon flyttat till sitt vuxna barn i ett annat EU-land men har en låg pension och behöver extra bidrag, vad händer då? Och om äldre svenskar med hus i Spanien måste få regelbunden behandling för olika kroniska sjukdomar, är det Spanien eller Sverige som betalar? undrar Ann Numhauser Henning.
Hon inser att det inte finns några lätta svar på alla dessa frågor – eller kanske inte några bra svar överhuvudtaget – men anser ändå att frågorna måste börja ställas.
Ingela Björck
Mer om äldreforskning
Inget enkelt recept för att bli superhundraåring
Tystare om 40-talisterna sedan de blivit pensionärer
Varför så trista prylar för äldre?
