– Utopi och dystopi är två extrema motpoler. Jag tror vi behöver berättelser som både är mer realistiska och mer inkluderande än de vi har idag, säger Paul Raven, forskare vid Statsvetenskapliga institutionen.
Han förklarar: klassiska utopier, som Thomas Mores bok Utopia, som publicerades 1516, utspelar sig ofta på en ö, eller i rymden, i miljöer som inte har en historia. I en sådan framtid kan man rulla ut storskaliga tekniklösningar utan att behöva tänka på sociala aspekter som klasskillnader, orättvisor och politik. I en dystopi är världen nattsvart och nära undergång.
– Båda världsbilderna glömmer att förändring är något som sker stegvis, där vi människor och våra beteenden har en avgörande roll för hur saker och ting blir. Speciellt utopier kan göra folk misstänksamma och mindre förändringsbenägna. Idag ser många modeller av smarta städer nästan ut som datorspel.
Turista på flytande bondgårdar
Med den fiktiva reseguiden Rough Planet Notterdam 2045 ville Paul Raven och hans kollegor istället testa att skapa en framtidsberättelse som ligger närmre vår egen verklighet – för att göra det enklare för människor att ta till sig hur ett liv utan olja, gas och diesel skulle kunna se ut.
Reseguiden är baserad på dagens Rotterdam i Holland, med skillnaden att staden är helt fossilfri och att året är 2045. Vardagen karaktäriseras av återbruk, återvinning, grön teknik, nya sätt att resa och hållbar matproduktion. I Notterdam kan du äta gourmetost gjord av alger, smaka på artificiellt kött eller ta en paus för att titta på alla de djur som har flyttat in i de gamla biltunnlarna. Du kan även besöka flytande bondgårdar gjorda av plastavfall, elektrifierade med sol och bevattnade med saltvatten, handla böcker gjorda av hållbart papper och se kultur tillägnad järnet, plasten och bilen.
Notterdam fungerar trots för heta somrar
På ett sätt är staden en utopi eftersom den har lyckats nå klimatmålen och bli fossilfri, berättar Paul Raven. Samtidigt har klimatförändringarna påverkat livet för invånarna. På sommaren är det till exempel så varmt att det inte går att vara ute vid vissa tider.
– Vi ville visa att Notterdam är en stad som får saker gjorda, trots det påverkade klimatet. Istället för en utopi, som aldrig kan vara ett slutmål, har vi skrivit fram en stad där invånarna har anpassat sig. Vi har också försökt föreställa oss hur tekniska lösningar kan skapa nya sätt att bete sig.
Att berättelsen är en reseguide är ingen slump – det är ett format som de flesta kan känna igen sig i. Berättarrösten är varm, rolig och ibland lite raljerande. Paul Raven, som också är science fictionförfattare, ville gärna inkludera grepp från litteraturen. Inte minst ett enklare språkbruk utan abstrakta termer och svåra ord.
– I sig själv kan inte reseguiden göra någon skillnad för klimatet: vi vet inte ens om den kommer att bli läst. Men som ett arbetssätt och en inspiration till andra som vill utforska sätt att föreställa sig framtiden kan den vara till stor hjälp.
