Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Så fungerar Anne L'Huilliers forskning

Foto av Anne L'Huillier i labbet.
”Då kunde jag inte ana att mitt experiment skulle kunna skapa sådana korta ljuspulser” har Anne L'Huillier senare sagt om upptäckten som banade vägen för Nobelpriset. Foto: ERCEA.

Anne L'Huillier får Nobelpriset i fysik för att ha upptäckt ett sätt att skapa ofattbart korta ljuspulser som kan ”fotografera” elektroner och ge oss ny insyn i atomernas inre liv. Så här fungerar metoden.

Elektroner rör sig så otroligt snabbt att de länge ansågs vara omöjliga att observera. Trots svårigheten har många forskare på olika sätt försökt. Varför? Ren och skär nyfikenhet så klart.

Men också för att kunskapen kan omsättas till praktisk nytta. Lär vi oss mer om naturens minsta byggstenar kan vi på sikt också kontrollera dem. Eftersom elektronerna styr alla materials egenskaper – elektronerna är ju atomens kontaktyta mot omvärlden – finns en användningspotential inom i princip alla områden där man på molekyl- och atomnivå vill påverka materialegenskaper.

Framtida användningsområden

Kanske kan vi, tack vare lasermetoden som skapar attosekundpulserna, i framtiden bättre förstå fotosyntesen och hitta effektivare solcellsteknik. Eller bygga elektronik på molekylnivå. Ett antal medicinska tillämpningar har också nämnts. Några spår jobbas på redan idag medan andra fortfarande är på idé- och drömstadiet.

Tillbaka till grundforskningen. ”Se” ett elektronmoln i realtid kan man i ärlighetens namn inte, men tack vare attosekundpulser kan elektronerna studeras i och med att vissa av deras egenskaper avbildas indirekt.

Från blixt till bild: metoden i sju steg


Texten har faktagranskats av Per Eng-Johnsson, professor i atomfysik.

En elektron som skvalpar runt i ett laserfält, fångad med attosekundpulser. 
En elektron som skvalpar runt i ett laserfält, fångad med attosekundpulser.

Om attosekunder och laser

En attosekund är en miljarddels miljarddels sekund och den är så kort att det går lika många sådana på en sekund som sekunder på hela universums ålder.

Lasern uppfanns på 1960-talet och skiljer sig från vanligt ljus på två sätt: Dels går alla ljusvågor i takt och inte huller om buller som i vanligt ljus. Dels går ljuset i samma riktning och är inte spritt som annat ljus. Fördelarna blir ett ljus med hög intensitet och som går att kontrollera. Laser används idag bland annat i industrin, i sjukvården och i vissa vardagsprylar. De lasrar som Anne L’Huillier och hennes kollegor använder är betydligt kraftfullare.

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.