1. Normalisera och validera känslorna
Klimatångest är inte något som måste botas, utan snarare ett adaptivt svar på ett verkligt, existentiellt hot. Ge studenterna en chans att diskutera känslorna och var noga med att lyssna och visa respekt. Att erkänna och sätta ord på känslorna är ett första steg att ta kontroll över dem.
2. Informera om hanteringsverktyg
Det finns mer eller mindre konstruktiva sätt att hantera sina känslor. Informera studenterna om vad experter rekommenderar för att hantera klimatångest och erkänn att alla hanterar sina känslor på olika sätt.
3. Kräv tid och resurser
Lärarutbildningen måste inkludera utbildning om känslor, bortom de rent tekniska och rationella sidorna av pedagogik. Vi som lärare vid universitetet måste få resurser för att kunna lära oss de här kompetenserna.
4. Hitta något meningsfullt
”Meningsfokuserad coping” är ett begrepp som handlar om att våga vara i svåra och obekväma känslor och samtidigt kunna bygga något konstruktivt runt dem. Få studenterna att fundera på vad de kan göra som känns meningsfullt för dem och aktiverar positiva känslor, snarare än att agera impulsivt eller undvika känslorna.
5. Agera
Forskning visar att när vi blir aktiva tillsammans hjälper det oss att kanalisera ångesten. Som lärare kan vi lyfta lösningar och underlätta för studenterna att göra något konkret, men universitetet behöver också vidta åtgärder. Mycket av ångesten hos unga handlar om mäktiga aktörers handlingsförlamning. Därför borde universitetet som helhet också göra sitt för att stoppa klimatförändringarna.
