Vårt förhistoriska arv på väg att raderas ut

Arkeolog vid utgrävning
Lundaarkeologen Adam Boethius vid utgrävning i Ageröd.

I 9000 år låg boplatsen från stenåldern väl bevarad i Ageröds mosse i Skåne. Nu är den nästan utplånad. Det visar en undersökning som publiceras i den prestigefyllda tidskriften PLOS ONE. Problemet är alarmerande och sträcker sig långt utanför skånska Ageröd:
Inom 20 år kommer mycket av vår äldre kulturhistoria att vara borta på grund av klimatförändringar och annan mänsklig påverkan. Men finns det någon räddning?

Första gången man gjorde utgrävningar kring Ageröd var på 1940-talet. Då hittade Lundaarkeologer en stor boplats från jägarstenåldern, daterad till för cirka 8700–8200 år sedan.

I den syrefattiga mossen fann man mängder av välbevarat organiskt material såsom ben, horn och träredskap. Fynden blev viktiga för kunskapen om sydskandinavisk stenålder.

När nya utgrävningar, med nya frågeställningar gjordes på 70-talet noterade man att mossens lagertjocklek hade minskat. Efter avslutat arbete täcktes fyndplatsen återigen, allt i enlighet med såväl svensk som europeisk lagstiftning och praxis, som bygger på att fornminnen kan bevaras i sin ursprungliga miljö, dvs under mark.

Men nu visar forskare från Lunds och Stockholms universitet samt Statens historiska museer att så inte längre är fallet.

Senaste utgrävningen gav skrämmande resultat

Förra året gjorde de en ny begränsad utgrävning vid Ageröd för att se hur försurning, utdikning och klimatförändringar påverkat de organiska fornlämningarna.

Cirka 4000 fragment undersöktes för att forskarna skulle kunna fastställa i vilken grad och takt de vittrar bort. 

– Det har varit skrämmande att konstatera att dessa lämningar som har legat säkert och skyddat i 9000 år, på bara några decennier har gått från välbevarade till det skick de idag befinner sig i, det vill säga helt eller på god väg att utraderas, säger arkeologen Adam Boethius från Lunds universitet.

Akeologiska föremål från utgrävningar vid olika tidpunkter.
Bild publicerad i PLOS ONE föreställande några av benen från de olika grävningarna (a–d från 2019, e–i från 1940- och 1970-talsutgrävningarna).
Bild publicerad i PLOS ONE föreställande några av benen från de olika grävningarna (a–d från 2019, e–i från 1940- och 1970-talsutgrävningarna).

 

Tabell som jämför föremålens vittringsgrad vid olika utgrävningar 1940-tal, 1970-tal och 2019 och på olika platser.
Jämförelse av benens vittringsgrad mellan olika områden på boplatsen och utgrävningsår (bild publicerad i PLOS ONE).
Jämförelse av benens vittringsgrad mellan olika områden på boplatsen och utgrävningsår (bild publicerad i PLOS ONE).

Ageröd ligger ganska isolerat och forskarna menar att människans påverkan där har varit mindre än vid många andra fyndplatser som därför på goda grunder kan misstänkas vara i ett ännu sämre skick.

– Dessa ställen är inte bara viktiga för att de berättar något om vår kulturhistoria, säger Adam Boethius. De organiska lämningarna utgör också ett värdefullt klimat- och miljöarkiv där man kan utläsa och sätta förändringar över tid i relation till olika typer av mänsklig påverkan, och utifrån detta göra prognoser för framtiden.

Snabba åtgärder krävs

Forskarna beräknar att Ageröd med flera fornlämningar kommer att vara helt försvunna om ett decennium eller två.

– Det är extremt bråttom om vi ska hinna göra något för att rädda dem, säger Adam Boethius. När det väl är borta är det som gått förlorat försvunnet för alltid. Detta sker samtidigt som arkeologiska naturvetenskapliga metoder, såsom ancientDNA- och isotopanalyser gör att vi idag har helt nya möjligheter att utvinna väldigt mycket mer kunskap från arkeologiska lämningar, som exempelvis migration, släktskap, diet med mera.

Vilka åtgärder kan vidtas eller är det redan för sent?

– Ett första steg är att det måste finnas en medvetenhet om att fornlämningarna är på väg att försvinna. Sedan måste samhället ta ställning till lagar och skydd av våra fornlämningar samt vad konsekvenserna blir om dessa delar av vårt arv tillåts försvinna utan att insatser görs för att rädda dem.

Forskarna bakom studien:

  • Adam Boethius, Lunds universitet
  • Mathilda Kjällquist och Ola Magnell, Arkeologerna, Statens historiska museer
  • Jan Apel, Stockholms universitet


Se hela studien på PLOS ONE:s webb:

“Human encroachment, climate change and the loss of our archaeological organic cultural heritage: Accelerated bone deterioration at Ageröd, a revisited Scandinavian Mesolithic key-site in despair”

     

    Intresserad av forskning och samhälle?
    Prenumerera på Apropå!
    I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 4800 forskare.