– Vi får in ansökningar för betydligt högre belopp än de 20 miljoner kronor som vi har att fördela, så behoven är stora och det är inte där skon klämmer. Forskarna vid de torra fakulteterna måste få bättre information om vad som är forskningsinfrastruktur, då tror jag fler skulle söka, säger Viktor Öwall, vicerektor med ansvar för forskningsinfrastruktur, digitalisering och forskarutbildning.
Olika förutsättningar – samma spelregler
– På NMT-fakulteterna finns en upparbetad process sedan många år och det behövs kanske något liknande på de torra fakulteterna. Det är en senare fråga om det behövs en större pott att fördela, men det är viktigt att vi ser oss som ett universitet med samma spelregler utifrån våra olika förutsättningar.
Fördelningen av antalet ansökningar mellan de torra och våta fakulteterna beror sannolikt på att forskningsinfrastruktur under lång tid förknippats med naturvetenskap, medicin och teknik. Forskningsinfrastruktur har varit i stort sett synonymt med mätutrustning och analysapparatur för kemister, fysiker, medicinare och tekniker – allt från mikroskop till MAX IV.
Ny definition behövs
Viktor Öwall anser att det är en förlegad syn på vad forskningsinfrastruktur är.
– Vi vill bredda och omdefiniera synen på vad som är forskningsinfrastruktur. Arkiv, registerdatabaser och delar av bibliotek är lika mycket forskningsinfrastruktur som en masspektrometer, men vi är många, inklusive jag själv, som inte har betraktat det så.
Med tanke på den Konstnärliga fakultetens förestående flytt efterlyser han också en diskussion kring vad som är forskningsinfrastruktur inom konstnärlig verksamhet.
I årets utlysning beviljades elva av de 21 ansökningarna helt eller delvis. Den enda ansökan från de torra fakulteterna kom från Humanistlaboratoriet. Den beviljades i sin helhet.
Av de elva beviljade ansökningarna har sex kvinnliga huvudsökande, fem har manliga.
