Soil and groundwater contamination with gasoline and diesel oil : assessment of subsurface hydrocarbon contamination resulting from a fuel release from an underground storage tank in Vanstad, Skåne, Sweden

Mark och grundvattenförorening av bensin och diesel

Författare

Malgorzata Glowacka

Summary, in Swedish

Läckage och spill från cisterner utgör de vanligaste orsakerna till förorening av grundvatten med petroleumprodukter. Bensin och dieselföroreningar sprids inte enbart längs grundvattenytan utan lösta beståndsdelar kan transporteras med grundvattnet relativt långa sträckor. Flyktiga kolväten förflyttar sig i den vattenmättade zonen beroende på föroreningens utbredning och fördelning.

Flera tusen av 22 000 förorenade platser i Sverige är ett resultat av att bensinstationer bidrar till mark- och grundvattenförorening. Undersökningar som gjordes av SWECO VIAK AB år 2003 på egendomen till en tidigare bensinstation i Vanstad i Sjöbo kommun i Skåne visade på föroreningar av kolväten och bly från petroleumprodukter under markytan som ett resultat av läckage från en underjordisk tank. Efter att tanken sanerats år 2005 rekommenderades att ta vattenprov för analyser av oljeindex. Egendomen ligger inom ett område vilket föreslagits som vattenskyddsområde. Syftet med arbetet har varit gå vidare med ytterligare undersökningar i omgivningarna för att bestämma föreoreningens rumsliga utbredning och påverkan på vattenskyddsområdet.

Undersökningarna utfördes mellan april och juni år 2005 och innefattade borrningar, avvägning av grundvattenytan, provtagning av grundvatten och jordprover, analyser av oljeindex och flyktiga komponenter. Baserat på utvärderingen av fältdata, kan man anta att kolväten i gasfas företrädesvis kan förflytta sig upp genom alla enheterna i den luftfyllda zonen men sand och grusig sand utgör de lättaste transportvägarna. Eftersom grundvatten är ett medium i vilket lösta kolväten kan förflyttas, kommer föroreningarna att transporteras norrut med grundvattnet genom siltiga och leriga moräner såväl som genom siltig och grusig lerig sand. Under antagande om ett värsta scenario skulle lösningarna genom advektion kunna transporteras med en hastighet av 5.4x10-8 m/s. Vidare gjordes beräkningen att kolväten årligen kan transporteras med grundvattnet på en sträcka av 1,7 m, vilket ger 71 m på 42 år. Den s.k. ”rena linjen” avgränsandes således med avseende på detta avstånd. Laboratorieanalyser visade att grundvattnet inte är förorenat av kolväten. Värdena på oljeindex ligger under känslighetsnivån (50 μg/L) på det instrument som användes. Inte någon av BTEX komponenterna registrerades heller i den luft som fanns ovanför vattenprovet. Spår av N-heptane och MTBE måste bero på fel i mätutrustningen. Det finns ingen påverkan inom det föreslagna vattenskyddsområdet. Den totala koncentrationen av flyktiga ämnen i marken överstiger inte 20 ppm. Sådana låga koncentrationer är av ytterst marginell betydelse och marken betraktas som inte förorenad.

Slutsatsen är att långvariga utsläpp av bränsle under mark inte nödvändigtvis leder till omfattande mark och grundvattenförorening. Det faktum att en förorening inte observerats i undersökningsområdet, även om spridningsberäkningarna antyder detta, understryker den naturliga utspädningen som en begränsande faktor av kolväten från bränsle.

Avdelning/ar