The Potential for Innovation in the Swedish Food Sector

Författare

Märit Beckeman

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Innovationer är livsviktiga för de flesta företags långsiktiga tillväxt och överlevnad.

Det gäller även livsmedelssektorn i Sverige som här har undersökts med avseende på

tre grupper av aktörer: handel, livsmedelsproducenter och förpackningsleverantörer.

Målsättningen var att undersöka om det finns ett gap mellan hur dessa olika aktörer ser

på innovation och hur de genomför innovationer och att studera samspelet dem emellan.

Arbetet har styrts av två forskningsfrågor:

– Vad betyder ”innovation” för de olika aktörerna?

– Hur utförs innovationer och vad är nyckelfrågorna?

För att åstadkomma innovationer, som utveckling av nya produkter, förpackningar, tjänster,

nya sätt att arbeta etc., är det många i försörjningskedjan som kan bidra, förutom de

tre nämnda aktörerna. Men dessa tre har valts ut som de främst ansvariga för värdeskapande

i kedjan. Konsumenterna är inte med i undersökningen trots att de är de slutliga

domarna av det som utvecklats och dessutom kan bidra med problem som bör lösas.

Ökad konsumentinsikt har blivit ett mantra för kedjans aktörer, men om det har slagit

igenom i kedjan är en fråga som inte inkluderats i denna avhandling. Konsumenterna är

i ökande grad välinformerade, krävande och individualistiska och skulle dessa ha inkluderats

så skulle ett annat upplägg av studien krävts. Den tiden är förbi då konsumenterna

kunde sorteras in i målgrupper som sedan analyseras efter behov, köpfrekvens, ekonomi

etc. Som komplement till detta arbete finns andra undersökningar om hur konsumenterna

ser på livsmedelssektorn (Wikström et al, 2010; Lareke, 2007) och dessa kan ställas

i relation till denna avhandling om kedjans aktörer.

Själv har jag ett förflutet inom livsmedels- och förpackningsindustrin där jag arbetat

med utveckling och har därför viss förkunskap i branschen, vilket har underlättat i

kontakter med olika aktörer.

Som del av denna avhandling undersöktes tidigare vad som låg bakom att svensk

livsmedelssektor började växa och blomstra efter andra världskriget (mitt licentiat arbete,

Beckeman, 2006). Ett antal kunniga personer inom sektorn och med kunskap

om vad som hände och hur man arbetade efter kriget, kunde identifieras och intervjuas.

Resultatet av denna kartläggning visade klart att introduktionen av djupfrysning

och självbetjäningsbutiker var de främsta orsakerna bakom livsmedelssektorns utveckling

i Sverige efter kriget. De främsta skälen till detta undersöktes och bl.a. spelade

Djupfrysningsbyrån en stor roll som spindeln i ett nätverk av arbetande intressenter

och ett kluster som spontant uppstod i Skåne. Aktörer från odlare och växtförädlare

till slutproducenter och näringsspecialister och dessutom representanter för fackmedia

bidrog till framgångarna och kvalitet var honnörsordet. Sättet att samarbeta påminner

mycket om s.k. ”Open innovation” som myntades av Chesbrough (2003) som ett

sätt att utnyttja all kompetens som står till buds och samarbeta. Dessutom spelade ett

antal faktorer i omvärlden en stor roll; det fanns ackumulerade behov av nya bekväma

livsmedel, man kände förtroende för att industrin skulle lösa behoven, tiden var mogen,

USA inspirerade och samarbete i och utom kedjan uppstod spontant. Betydelsen

av olika individer (eldsjälar som på engelska döptes till ’Edisons’) och deras bidrag till

utveckling och framgång kunde inte nog överskattas och många var inte ens anställda

i något av de företag som deltog. Den svenska livsmedelssektorn och det omgivande

samhället då, mötte vid jämförelse många av de krav som Porter (1990) senare ställde

upp för att en nation skulle kunna vara konkurrenskraftig, ”Porter’s Diamond”.

Undersökningen av dagens situation innefattade först en utforskande (”exploratory”)

studie och därefter tre fallstudier, en för varje grupp av aktörer och fortlöpande

litteraturstudier för att kunna jämföra erfarenheter och utveckling i andra länder. Sedan

andra världskriget har stora förändringar skett i samhället och i maktfördelningen inom

försörjningskedjan för livsmedel. Där tidigare producenterna bestämde vad som skulle

produceras och hur mycket, har handeln idag makt att besluta vad som ska in på hyllorna

och har dessutom introducerat egna varumärken och deras egna handelsmärken

har blivit varumärken. Handelns egna produkter tillverkas av olika leverantörer inom

eller utom landet och konkurrerar med livsmedelsproducenternas varumärken, nationella

såväl som stora globala varumärken från utlandet. Inom handeln i Sverige följer

man i stort sett den utveckling som sker i Storbritannien med viss fördröjning.

Totalt intervjuades 47 personer i Sverige (och en inom handeln i Storbritannien)

genom att de fick halv-strukturerade frågor och utrymme att berätta. Resultaten från

denna studie av idag kan sammanfattas som:

Det finns ett gap mellan de tre grupperna beträffande hur man ser på innovationer.

Definitionerna är likartade men av de givna exemplen på innovationer på marknaden

framgår klart att de olika aktörerna skiljer i sin uppfattning av vad som är en

innovation. Detta kan bero på att man har olika roller, ingen gemensam vision och

inget övergripande kedjeperspektiv utan arbetar inom sin egen ram.

Innovationsbegreppet bör användas på nyheter som är mer än inkrementella enligt

de intervjuade och baserat på deras synpunkter och olika definitioner i litteraturen,

föreslås en ny definition som bygger i huvudsak på definitioner av OECD (2005)

och Assink (2006) och som är bättre anpassad till livsmedelsrelaterade innovationer:

“An innovation is a new or significantly improved product or process or way of handling

services, logistics, marketing and organisational issues internally and externally that has

significant value to the relevant unit of adoption”. Som en konsekvens av detta bör en

inkrementell innovation (t.ex. ny smak, ny förpackningsstorlek) kallas utveckling

(”development”), inte innovation.

Livsmedelsproducenter och handeln tycks utveckla för konsumenterna, inte med

dem och samarbetet dem emellan förefaller begränsat till handelns egna varumärken

och de säger sig heller inte lita på varandra. Producenterna utvecklar internt, inte

över gränserna som i ”Open innovation” (Chesbrough, 2003), medan handeln köper

in och lanserar nyheter från hela världen.

Förpackningsleverantörerna förlitar sig på information från sina kunder om vad som

ska utvecklas men är mer globala än övriga aktörer. För dem är det bara tillgänglighet

av egna produkter till rätt kvalité/pris som begränsar den geografiska intressesfären

och mycket av deras utveckling sker i Sverige. Detta borde vara en möjlighet för

övriga aktörer att samarbeta mer med dem än hittills. Förpackningsleverantörerna

önskar med konsumentinsikt hos sig själva för långsiktiga projekt.

Kostnad är mer i fokus än kvalité, dvs. att addera värde, och oftast möts de olika

aktörerna för att diskutera pris, inte produkter. Detta är en nyckelfråga medan exempel

på andra är: mer differentierade produkter/förpackningar för handelns egna

varumärken, olika konsumentkrav och trender (som när/lokal producerat, inga tillsatser/

rena produkter, ekologiska, högre kvalité, bekvämlighet, roligare shopping),

ökad global konkurrens, brist på gemensamma visioner (och även brist på stolthet

hos tillverkarna), önskan att växa hos de flesta mm.

Om man jämför resultaten från idag mot dem från igår, visar det sig att förr kunde kedjan

i Sverige samarbeta av olika skäl med innovationer medan idag sker samarbete inte

särskilt ofta. Förhållanden och attityder i samhället har också förändrats, vilket måste

tas med i analysen. Men någon form av samarbete krävs inom vissa områden som hållbar

utveckling, säkerhet, kostnad mm, vilket framgår av litteraturen. Att det dessutom

finns ett konsumentmisstroende mot industrin, vilket Wikström et al. (2010) redovisat,

gör det inte lättare, om man inom sektorn vill förändra något i hur man arbetar med

utveckling och samtidigt bygga förtroende.

Det finns vissa tecken på en önskan att samarbeta och konceptet ”coopetition”, samarbeta

och konkurrera samtidigt (Bengtsson och Kock, 2000) är intressant. Detta sker

ju faktiskt när producenter utvecklar och producerar för handelns egna varumärken och

vissa gör det i en separat organisation från den som utvecklar producent varumärken.

Ett annat tecken är att några av respondenterna från varje grupp av aktörer uttryckte en

önskan om att kunna hjälpa varandra mer.

Bidraget som denna studie ger, förutom förslag till ny definition på innovation, är en

överblick över hur de tre olika grupperna diskuterar och ser på innovation. Inom varje

grupp är kanske resultaten inte särskilt nya men om man jämför så erhålls en holistisk

bild av hur olika personer bedömer vad man gör, hur, vilka etc. från olika synvinklar.

Frågan som väcks måste vara om detta är vad aktörerna önskar eller om man vill förändra

något? Jag ser möjligheter till samarbete, men inte generellt utan inom områden

där svensk livsmedelsindustri (handel, producenter, förpackningsleverantörer och andra

här inte undersökta leverantörer) har förutsättningar och kan konkurrera. För att illustrera

detta har ett antal förslag till handling inför framtiden lagts fram, baserat på mina

personliga reflektioner och intresse inom sektorn.

Avdelning/ar