Markers of Prognosis in Neurodegenerative Dementia
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
De två vanligaste typerna av neurodegenerativ demenssjukdom är Alzheimer’s sjukdom
och Lewy body demens. Båda sjukdomarna drabbar framförallt äldre människor
och risken att insjukna ökar med stigande ålder. Detta innebär att demenssjukdom
kommer att bli vanligare i samhället, eftersom vi blir allt äldre och andelen
invånare >65 år blir allt större. Att drabbas av demens innebär ett stort lidande
för individen och dess anhöriga. Gemensamt för Alzheimer’s sjukdom och Lewy
body demens är att symtomen kommer smygande och tilltar successivt över tid.
Symtombilden skiljer sig då Alzheimer’s sjukdom i typfallet debuterar med minnesbesvär,
medan Lewy body demens oftast börjar med försämrad rumsuppfattning,
påverkan på vakenhet och uppmärksamhet eller hallucinatoriska upplevelser.
Nedsatt minne kan tillkomma i senare stadier av sjukdomen.
Hur snabbt demenssjukdomen fortskrider skiljer sig mycket från individ till individ
och vi saknar kunskap om hur vi kan förutsäga vem som drabbas av en aggressiv
sjukdom och vem som försämras långsammare. Det gör det svårt för oss att
sätta upp delmål och att ta medicinska beslut i rätt tid. Om vi skulle lära oss att
förutsäga prognosen skulle vi bättre kunna svara på patienters och anhörigas frågor.
De skulle bättre kunna förebereda sig för framtiden. Vårdpersonal och kommunala
instanser skulle lättare kunna planera för kommande hjälpbehov och medicinering.
Osäkerheten som föreligger nu, kring t ex förväntad överlevnadstid, leder till att
demens inte hanteras som en terminal sjukdom och det blir i sin tur en barriär för
att erbjuda svårt demenssjuka patienter en högkvalitativ vård i livets slutskede.
I vår kliniska vardag används ofta biomarkörer för att mäta biologiska processer
eller tillstånd. Markörer kan förutsäga risk att utveckla sjukdom, sk trait markers.
Diagnostiska markörer kallas state markers. Stage markers ger information om hur
långt en sjukdomsprocess har progredierat. Rate markers kan användas som mått på
sjukdomens intensitet och kan därför indirekt användas för att förutsäga prognosen.
Mitt forskningsprojekt handlar om att försöka hitta prognosmarkörer vid demenssjukdom.
Dessa prognosmarkörer bör kunna förutsäga överlevnad eller hur snabbt
symtomen förvärras under sjukdomsförloppet.
Vid Minneskliniken i Malmö följer man patienter i strukturerade uppföljningsprogram.
Genom åren har man samlat in stora, prospektiva patientmaterial för
longitudinella studier. I mina studier använder jag mig av olika delar av dessa material
och jag har inriktat mig på diagnosgrupperna Alzheimer’s sjukdom, Lewy body
demens och Parkinsons sjukdom med demens.
Resultatet i mitt första arbete (Paper I) indikerar att man med hjälp av markören
total-tau i ryggvätska (cerebrospinalvätska) kan förutsäga prognosen vid Alzheimers
sjukdom. I arbete nr 2 (Paper II) fann jag att patienter med Lewy body demens har
kortare överlevnad jämfört med patienter med Alzheimer’s sjukdom, om man mäter
från tiden då de får diagnos och från den tidpunkt då de presterar 17 eller 20 poäng
på Mini-Mental test (MMT). I mitt tredje arbete (Paper III) visar jag att förekomst
av svår autonom dysfunktion troligen är associerad med kortare överlevnad hos patienter
med Lewy body demens och vid Parkinsons sjukdom med demens. I mitt
fjärde arbete (Paper IV) talar resultaten för att behandling med Memantine och
behandlingsrespons, har betydelse för överlevnaden hos patienter med Lewy body
demens och Parkinsons sjukdom med demens.
Jag har alltså funnit att etablerade kliniska variabler som T-tau i cerebrospinalvätska,
typ av demens, autonom dysfunktion och svar på läkemedelsbehandling
möjligen även kan användas som prognosmarkörer vid neurodegenerativa sjukdomar.
Mina studiepopulationer är små och fynden måste bekräftas i större studier
innan man kan tillämpa dem kliniskt.
De två vanligaste typerna av neurodegenerativ demenssjukdom är Alzheimer’s sjukdom
och Lewy body demens. Båda sjukdomarna drabbar framförallt äldre människor
och risken att insjukna ökar med stigande ålder. Detta innebär att demenssjukdom
kommer att bli vanligare i samhället, eftersom vi blir allt äldre och andelen
invånare >65 år blir allt större. Att drabbas av demens innebär ett stort lidande
för individen och dess anhöriga. Gemensamt för Alzheimer’s sjukdom och Lewy
body demens är att symtomen kommer smygande och tilltar successivt över tid.
Symtombilden skiljer sig då Alzheimer’s sjukdom i typfallet debuterar med minnesbesvär,
medan Lewy body demens oftast börjar med försämrad rumsuppfattning,
påverkan på vakenhet och uppmärksamhet eller hallucinatoriska upplevelser.
Nedsatt minne kan tillkomma i senare stadier av sjukdomen.
Hur snabbt demenssjukdomen fortskrider skiljer sig mycket från individ till individ
och vi saknar kunskap om hur vi kan förutsäga vem som drabbas av en aggressiv
sjukdom och vem som försämras långsammare. Det gör det svårt för oss att
sätta upp delmål och att ta medicinska beslut i rätt tid. Om vi skulle lära oss att
förutsäga prognosen skulle vi bättre kunna svara på patienters och anhörigas frågor.
De skulle bättre kunna förebereda sig för framtiden. Vårdpersonal och kommunala
instanser skulle lättare kunna planera för kommande hjälpbehov och medicinering.
Osäkerheten som föreligger nu, kring t ex förväntad överlevnadstid, leder till att
demens inte hanteras som en terminal sjukdom och det blir i sin tur en barriär för
att erbjuda svårt demenssjuka patienter en högkvalitativ vård i livets slutskede.
I vår kliniska vardag används ofta biomarkörer för att mäta biologiska processer
eller tillstånd. Markörer kan förutsäga risk att utveckla sjukdom, sk trait markers.
Diagnostiska markörer kallas state markers. Stage markers ger information om hur
långt en sjukdomsprocess har progredierat. Rate markers kan användas som mått på
sjukdomens intensitet och kan därför indirekt användas för att förutsäga prognosen.
Mitt forskningsprojekt handlar om att försöka hitta prognosmarkörer vid demenssjukdom.
Dessa prognosmarkörer bör kunna förutsäga överlevnad eller hur snabbt
symtomen förvärras under sjukdomsförloppet.
Vid Minneskliniken i Malmö följer man patienter i strukturerade uppföljningsprogram.
Genom åren har man samlat in stora, prospektiva patientmaterial för
longitudinella studier. I mina studier använder jag mig av olika delar av dessa material
och jag har inriktat mig på diagnosgrupperna Alzheimer’s sjukdom, Lewy body
demens och Parkinsons sjukdom med demens.
Resultatet i mitt första arbete (Paper I) indikerar att man med hjälp av markören
total-tau i ryggvätska (cerebrospinalvätska) kan förutsäga prognosen vid Alzheimers
sjukdom. I arbete nr 2 (Paper II) fann jag att patienter med Lewy body demens har
kortare överlevnad jämfört med patienter med Alzheimer’s sjukdom, om man mäter
från tiden då de får diagnos och från den tidpunkt då de presterar 17 eller 20 poäng
på Mini-Mental test (MMT). I mitt tredje arbete (Paper III) visar jag att förekomst
av svår autonom dysfunktion troligen är associerad med kortare överlevnad hos patienter
med Lewy body demens och vid Parkinsons sjukdom med demens. I mitt
fjärde arbete (Paper IV) talar resultaten för att behandling med Memantine och
behandlingsrespons, har betydelse för överlevnaden hos patienter med Lewy body
demens och Parkinsons sjukdom med demens.
Jag har alltså funnit att etablerade kliniska variabler som T-tau i cerebrospinalvätska,
typ av demens, autonom dysfunktion och svar på läkemedelsbehandling
möjligen även kan användas som prognosmarkörer vid neurodegenerativa sjukdomar.
Mina studiepopulationer är små och fynden måste bekräftas i större studier
innan man kan tillämpa dem kliniskt.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2014
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
Volym
2014:54
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Clinical Memory Research Unit, Lund University
Ämne
- Clinical Medicine
- Neurology
Nyckelord
- Lewy body disease
- Alzheimer's disease
- dementia with Lewy bodies
- prognosis
- survival
- longitudinal studies
- biomarkers
- cerebrospinal fluid
- dysautonomic orthostatic hypotension
- memantine
Status
Published
Forskningsgrupp
- Clinical Memory Research
Handledare
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1652-8220
- ISBN: 978-91-87651-80-9
Försvarsdatum
9 maj 2014
Försvarstid
09:00
Försvarsplats
Lilla Aulan, Jan Waldenströms gata 5, Skåne University Hospital, Malmö, Sweden
Opponent
- Agneta Nordberg (Prof)