Between Growth and Sustainability : Exploring the Construction of Sustainable Mobility in Swedish Transport Policy
Författare
Summary, in Swedish
Samtidigt som bilen är själva grunden för det sätt vi förflyttar oss i samhället, utgör bilismen den främsta orsaken till transportsektorns negativa miljö- och hälsoeffekter. Denna avhandling handlar om politiska försök att gå bortom bilen, mot en mer hållbar form av mobilitet.
Hållbar mobilitet eller hållbara transporter, som är den mer använda termen i Sverige, har de senaste decennierna kommit att bli en central utgångspunkt inom transportsektorn. Inte sällan har det framställs som lösningen för att ta samhället bortom ‘mobilitetens dilemma’, det vill säga, att förena det moderna samhällets omättliga behov av transporter med jordens ekologiska gränser.
När nya sätt att framställa, förstå och samtala kring centrala samhällsfenomen får fäste och börjar dominerar politiska sammanhang, tenderar alternativa representationer att tystas ner. Denna avhandling behandlar ‘hållbar mobilitet’ som en dominerande politisk ‘diskurs’, vilket kan förstås som ett system av regler och tendenser för hur ett ämne talas och skrivs om i ett bestämt sammanhang. I avhandlingen avgränsas detta ‘bestämda sammanhang’ till transportpolitiken och närmare bestämt Stadsmiljöavtalet, en politiskt viktig svensk transportsatsning med syfte att skapa ‘hållbara stadsmiljöer’ genom statlig medfinansiering av kollektivtrafikåtgärder.
Där tidigare forskning ofta outtalat är baserad på en normativ förståelse av hållbar mobilitet, utgår denna avhandling utifrån hur hållbar mobilitet faktiskt tar sig uttryck i centrala förslag och diskussioner inom den svenska transportpolitiken. Detta induktiva angreppssätt bygger på en utförlig textanalys av Stadsmiljöavtalet och vägleds av ett nyskapande diskursanalytiskt ramverk med vetenskapsteoretisk och metodologisk utgångspunkt i kritisk realism och kritisk diskursanalys.
Avhandlingen bidrar framför allt till den kritiskt inriktade fåran av transportstudier och planeringslitteraturen. Inom transportstudier har makt, i synnerhet diskursiv makt, varit frånvarande som analytiskt perspektiv. På samma sätt har transport och transportpolitik sällan genomlysts inom planeringslitteraturen. Avhandlingen motiveras således av att utveckla dessa områden inom respektive fält och utgör på ett övergripande plan ett bidrag till kritiska transportstudier.
Avhandlingens resultat berör främst tre områden. För det första identifieras tre ‘konstituerande sätt att resonera’. Dessa representerar övergripande men skilda sätt som hållbar mobilitet beskrivs i Stadsmiljöavtalet. Dels framställs hållbar mobilitet som en nödvändighet. I grunden handlar detta resonemang om att en ökning av transporter tas för givet och att hållbar mobilitet är något som samhället måste anamma för att hantera de negativa miljö-, trängsel- och hälsokonsekvenser som kommer av denna transporttillväxt. Dels framställs hållbar mobilitet som en form av framåtskridande. Detta sätt att resonera bygger istället på det eftersträvansvärda med olika former av tillväxt och att dessa antas främjas av hållbar mobilitet. Sammantaget utgör ‘hållbar mobilitet som nödvändighet’ och ‘hållbar mobilitet som framåtskridande’ de två helt dominerande framställningarna i diskursen. I kontrast till dessa två, identifieras ett antal ‘tystnader’ i diskursen. Dessa bildar tillsammans ett tredje sätt att resonera, ‘hållbar mobilitet som begränsning’ och utgår från att grundantaganden om kontinuerlig tillväxt är problematiska från ett socialt och miljömässigt perspektiv. Detta tredje sätt är frånvarande i diskursen.
För det andra görs en syntes av de generella drag som diskursen uppvisar. Utifrån detta dras teoretiska insikter om den övergripande diskursen om hållbar mobilitet, bortom Stadsmiljöavtalet och det svenska sammanhanget. I diskursen framställs framför allt tre aspekter som naturliga och bortom ifrågasättande. Dessa är ‘tillväxtens ofrånkomlighet’, ‘hållbarhetens nödvändighet’ och ‘omställningens löfte om räddning’. Den sistnämnda utgörs av tre logiker som på olika syftar till att lösa konflikten mellan tillväxt och hållbarhet: byggandets logik (konflikten kan lösas genom att bygga ‘hållbar infrastruktur’), resandets logik (konflikten kan lösas genom att flytta över resande till ‘hållbara trafikslag’) och teknikskiftets logik (konflikten kan lösas genom att introducera ‘hållbar teknik’). I avhandlingen utvecklas metaforen om tillväxthjulet som ett sätt att fånga hur dessa centrala delar är relaterade. Metaforen illustrerar hur olika former av tillväxt (bostadstillväxt, befolkningstillväxt, mobilitetstillväxt och ekonomisk tillväxt) samspelar och skapar ‘naturalisering’ där de ses som naturliga och utanför politisk kontroll. I diskursen om hållbar mobilitet är det mobilitetstillväxt som är i fokus och som förstärks genom sin relation till de övriga tillväxtformerna. Problemet uppstår när mobilitetstillväxt som tas för givet ska förenas med hållbarhet. Det är i detta diskursiva sammanhang som ovan nämnda logiker fungerar som rättfärdigande.
För det tredje berörs hur diskursen om hållbar mobilitet i Stadsmiljöavtalet förhåller sig till den traditionella transportdiskursen. Fyra centrala normer som genomsyrar den senare lyfts upp: ‘prognosstyrd planering’, ‘restidsminimering’, ‘bilnormen’ och ‘ekonomisk tillväxt’. Resultaten visar att endast bilnormen ifrågasätts och enbart delvis. De övriga tre normerna återskapas i hög grad av Stadsmiljöavtalet även om de till viss del formuleras genom alternativa utgångspunkter.
Transportsektorn beräknas stå för omkring en tredjedel av utsläppen av växthusgaser. Trots detta faktum möts försök att minska denna påverkan ofta av stort motstånd bland företag, organisationer och personer som byggt sin verksamhet och tillvaro på miljöskadlig mobilitet. Denna avhandling belyser hur politiska försök att kringgå denna problematik tenderar att fokusera på ökad tillväxt trots de inneboende ekologiska och sociala risker som tillväxtcentrerade lösningar innebär. Avhandlingen utgör således ett teoretiskt bidrag till den brännande diskussion inom akademin, politiken och sociala rörelser som rör konflikten mellan tillväxt och ekologisk hållbarhet.
Hållbar mobilitet eller hållbara transporter, som är den mer använda termen i Sverige, har de senaste decennierna kommit att bli en central utgångspunkt inom transportsektorn. Inte sällan har det framställs som lösningen för att ta samhället bortom ‘mobilitetens dilemma’, det vill säga, att förena det moderna samhällets omättliga behov av transporter med jordens ekologiska gränser.
När nya sätt att framställa, förstå och samtala kring centrala samhällsfenomen får fäste och börjar dominerar politiska sammanhang, tenderar alternativa representationer att tystas ner. Denna avhandling behandlar ‘hållbar mobilitet’ som en dominerande politisk ‘diskurs’, vilket kan förstås som ett system av regler och tendenser för hur ett ämne talas och skrivs om i ett bestämt sammanhang. I avhandlingen avgränsas detta ‘bestämda sammanhang’ till transportpolitiken och närmare bestämt Stadsmiljöavtalet, en politiskt viktig svensk transportsatsning med syfte att skapa ‘hållbara stadsmiljöer’ genom statlig medfinansiering av kollektivtrafikåtgärder.
Där tidigare forskning ofta outtalat är baserad på en normativ förståelse av hållbar mobilitet, utgår denna avhandling utifrån hur hållbar mobilitet faktiskt tar sig uttryck i centrala förslag och diskussioner inom den svenska transportpolitiken. Detta induktiva angreppssätt bygger på en utförlig textanalys av Stadsmiljöavtalet och vägleds av ett nyskapande diskursanalytiskt ramverk med vetenskapsteoretisk och metodologisk utgångspunkt i kritisk realism och kritisk diskursanalys.
Avhandlingen bidrar framför allt till den kritiskt inriktade fåran av transportstudier och planeringslitteraturen. Inom transportstudier har makt, i synnerhet diskursiv makt, varit frånvarande som analytiskt perspektiv. På samma sätt har transport och transportpolitik sällan genomlysts inom planeringslitteraturen. Avhandlingen motiveras således av att utveckla dessa områden inom respektive fält och utgör på ett övergripande plan ett bidrag till kritiska transportstudier.
Avhandlingens resultat berör främst tre områden. För det första identifieras tre ‘konstituerande sätt att resonera’. Dessa representerar övergripande men skilda sätt som hållbar mobilitet beskrivs i Stadsmiljöavtalet. Dels framställs hållbar mobilitet som en nödvändighet. I grunden handlar detta resonemang om att en ökning av transporter tas för givet och att hållbar mobilitet är något som samhället måste anamma för att hantera de negativa miljö-, trängsel- och hälsokonsekvenser som kommer av denna transporttillväxt. Dels framställs hållbar mobilitet som en form av framåtskridande. Detta sätt att resonera bygger istället på det eftersträvansvärda med olika former av tillväxt och att dessa antas främjas av hållbar mobilitet. Sammantaget utgör ‘hållbar mobilitet som nödvändighet’ och ‘hållbar mobilitet som framåtskridande’ de två helt dominerande framställningarna i diskursen. I kontrast till dessa två, identifieras ett antal ‘tystnader’ i diskursen. Dessa bildar tillsammans ett tredje sätt att resonera, ‘hållbar mobilitet som begränsning’ och utgår från att grundantaganden om kontinuerlig tillväxt är problematiska från ett socialt och miljömässigt perspektiv. Detta tredje sätt är frånvarande i diskursen.
För det andra görs en syntes av de generella drag som diskursen uppvisar. Utifrån detta dras teoretiska insikter om den övergripande diskursen om hållbar mobilitet, bortom Stadsmiljöavtalet och det svenska sammanhanget. I diskursen framställs framför allt tre aspekter som naturliga och bortom ifrågasättande. Dessa är ‘tillväxtens ofrånkomlighet’, ‘hållbarhetens nödvändighet’ och ‘omställningens löfte om räddning’. Den sistnämnda utgörs av tre logiker som på olika syftar till att lösa konflikten mellan tillväxt och hållbarhet: byggandets logik (konflikten kan lösas genom att bygga ‘hållbar infrastruktur’), resandets logik (konflikten kan lösas genom att flytta över resande till ‘hållbara trafikslag’) och teknikskiftets logik (konflikten kan lösas genom att introducera ‘hållbar teknik’). I avhandlingen utvecklas metaforen om tillväxthjulet som ett sätt att fånga hur dessa centrala delar är relaterade. Metaforen illustrerar hur olika former av tillväxt (bostadstillväxt, befolkningstillväxt, mobilitetstillväxt och ekonomisk tillväxt) samspelar och skapar ‘naturalisering’ där de ses som naturliga och utanför politisk kontroll. I diskursen om hållbar mobilitet är det mobilitetstillväxt som är i fokus och som förstärks genom sin relation till de övriga tillväxtformerna. Problemet uppstår när mobilitetstillväxt som tas för givet ska förenas med hållbarhet. Det är i detta diskursiva sammanhang som ovan nämnda logiker fungerar som rättfärdigande.
För det tredje berörs hur diskursen om hållbar mobilitet i Stadsmiljöavtalet förhåller sig till den traditionella transportdiskursen. Fyra centrala normer som genomsyrar den senare lyfts upp: ‘prognosstyrd planering’, ‘restidsminimering’, ‘bilnormen’ och ‘ekonomisk tillväxt’. Resultaten visar att endast bilnormen ifrågasätts och enbart delvis. De övriga tre normerna återskapas i hög grad av Stadsmiljöavtalet även om de till viss del formuleras genom alternativa utgångspunkter.
Transportsektorn beräknas stå för omkring en tredjedel av utsläppen av växthusgaser. Trots detta faktum möts försök att minska denna påverkan ofta av stort motstånd bland företag, organisationer och personer som byggt sin verksamhet och tillvaro på miljöskadlig mobilitet. Denna avhandling belyser hur politiska försök att kringgå denna problematik tenderar att fokusera på ökad tillväxt trots de inneboende ekologiska och sociala risker som tillväxtcentrerade lösningar innebär. Avhandlingen utgör således ett teoretiskt bidrag till den brännande diskussion inom akademin, politiken och sociala rörelser som rör konflikten mellan tillväxt och ekologisk hållbarhet.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2023-06
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund Political Studies
Issue
213
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Lund University
Ämne
- Political Science
- Human Geography
- Civil Engineering
Nyckelord
- Stadsmiljöavtal
- Urban Environment Agreements
- Discourse Analysis
- Planning
- Environmental politics
- Environmental politics
- Urban Environment Agreements
- Discourse Analysis
- Planning
Status
Published
Handledare
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 0460-0037
- ISBN: 978-91-8039-732-2
- ISBN: 978-91-8039-731-5
Försvarsdatum
18 augusti 2023
Försvarstid
10:15
Försvarsplats
Edens hörsal, Paradisgatan 5H, Lund
Opponent
- Timothy Richardson (Professor)