Hon har sitt drömjobb. Lovisa Dal är konservator på Historiska museet.

– Det här är min moderklubb. Ända sedan jag var här som praktikant har jag vetat att det är här jag vill jobba.

Och så blev det också. Även om hon har hunnit med att arbeta på såväl Vasamuseet som Kulturen, hamnade Lovisa Dal till slut på Historiska museet.

– Jag har inte hittat något annat som lockar så mycket som samlingarna här. Det är så variationsrikt – de bästa förhistoriska föremålen finns här. Och det kommer hela tiden in nya.

Varför blir man då konservator? Lovisa Dal har fått mycket av intresset med sig hemifrån. Båda hennes föräldrar är utbildade på Konstfack.

– Jag har alltid hållit på med konsthantverk, och hämtat inspiration vad gäller färger och former från just förhistoriska föremål på museer. Jag pluggade arkeologi här i Lund, men när jag var på utgrävningar upptäckte jag att jag blev frustrerad av att behöva lämna ifrån mig föremålen – jag ville ju arbeta mer med dem!

Därför blev det konservatorsutbildningen på Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. Hon har också arbetat på Ottossons linoljefärgfabrik i Genarp, med färger som har naturliga pigment som ger ljus och djup, och som inte stänger in fukten i träet, utan istället bygger och förstärker underlaget.

På fritiden renoverar hon hus. Närmare bestämt sitt eget sekelskifteshus, som hon långsamt rensar från masonitlager och plastmattor och tar fram de ursprungliga materialen.

– För varje lager man skalar av kommer det nästan som en pust från huset, som om det äntligen kan andas igen.

Att få vara med om Uppåkra och de arkeologiska utgrävningarna där har varit oerhört spännande.

– Jag fick vara med och ta upp den figur som vi kallar Völund, berättar Lovisa Dal, som var fältkonservator den dagen det märkliga, vackra lilla bevingade föremålet gav utslag i metalldetektorn.

– Så det var bara att gå raka vägen upp till mikroskopet. Det är det allra bästa – föremålen är aldrig i bättre skick än när arkeologen precis har fått upp dem, när de kommer direkt från den fuktiga jorden innan materialet börjat torka.

Det finns många hot mot föremålen: syre, ljus, allt som riskerar att reagera med det material föremålet är gjort av. Historiska museet har ansvaret att ta hand om alla skånska arkeologiska fynd som görs utanför Malmö kommun och Lunds medel-tida stadskärna, och ju snabbare föremålen kommer i museipersonalens händer desto större är möjligheterna att ta reda på mer om historien bakom just det fyndet.

– Jag gillar lite skitiga föremål! Då vet jag att originalytan är orörd, under smutsen, säger Lovisa Dal.