Hej, allihopa! Välkomna till ett nytt avsnitt
av Ämnespodden.

I dag ska vi prata om ekonomi, juridik
och samhällsvetenskap.

Jag heter Alva och läser juristprogrammet.
Jag flyttade till Lund–

–och började plugga här, för från
första början har jag släkt från Skåne.

Jag kände att jag ville ta mig tillbaka
till mina rötter och hitta tillbaka till Skåne.

Jag heter Anna och har läst
en kandidat i pol kand och en i psykologi.

Nu läser jag en master
i strategisk kommunikation.

Jag valde att flytta till Lund
för att jag var lockad av studentlivet–

–och kvaliteten på studierna
som man får här.

Jag heter Carolina, jag pluggar Economy
and society vid Ekonomihögskolan.

Jag valde att plugga i Lund
för att det är ett välrenommerat universitet–

–och för att det är en mysig studentstad
med många möjligheter.

Jag heter Fridmer och jag pluggar
systemvetenskap på Ekonomihögskolan–

–som Carolina. Jag valde Lund
för att det verkade så härligt!

"Ett härligt studentliv och en bra utbildning,"
fick jag höra av min studievägledare–

–så jag körde på det!

Yes! Dagens upplägg är så
att vi kommer att börja prata lite–

–om respektive ämnesområden.

Därefter besvarar vi de frågor
som ni skickat in.

Sen på slutet så ska vi prata
om livet efter studierna–

–som vi egentligen inte vet så mycket om,
men vi ska försöka svara ändå.

Ja, då kanske ni kan börja prata lite
om ekonomi.

Jag kan börja prata
om ekonomie kandidatprogrammet–

–som är ett ekonomiprogram på tre år,
vilket betyder att det är sex terminer.

Vi kanske behöver definiera ordet termin,
blivande studenter vet kanske inte vad det är.

–Vad är en termin?
–Ett halvår av studier – 30 hp.

Ja, en termin, 30 hp.
Ett års studier, 60 hp.

En utbildning på tre år är 180 hp,
om min matte är rätt.

–Och hp är högskolepoäng.
–Det har inget med högskoleprovet att göra.

Nu virrade jag bort mig. Jag ska prata
om ekonomie kandidatprogrammet.

Det är ett treårigt program, där man i början
läser grundkurserna i företagsekonomi–

–nationalekonomi, statistik och handelsrätt,
sen inriktar man sig–

–på det man tycker är intressant.
Tänker man att marknadsföring är kul–

–då väljer man den inriktningen.
Om nåt annat är kul, väljer man det.

I programmets slut skriver man sin kandidat-
uppsats om det som är roligt och relevant.

Förutom det har vi systemvetenskap,
nåt jag pluggar och brinner för.

Det är en kombination av it och ekonomi.
Vi är trots allt på Ekonomihögskolan–

–men vi har it-tänket inom oss.
Vi programmerar en del, lite databaser–

–men har även organisation och juridik,
it-rätt, inte er sorts juridik så klart.

–Och så har vi Economy and society.
–Precis!

Totalt på Ekonomihögskolan har vi
fyra program. Fridmer pratade om två.

Sen har vi även två engelskspråkiga: Economy
and society och International business.

Jag läser Economy and society som fokuserar
på ekonomisk historia och nationalekonomi.

Vi lär oss om globala samhällsfrågor–

–och utvecklar färdigheter för problemlösning
i internationella miljöer.

Man kollar mycket
på långsiktiga samhällsförändringar.

I slutet av programmets tre år skriver man
sin kandidatuppsats, och kan åka på utbyte.

Sen har vi även International business
som program – också helt engelskspråkigt.

Det är lite som en ekonomie kandidat,
fast på engelska.

Man får inte välja inriktning själv, det är
redan gjort mot en internationell profil.

Man lär sig analysera och förstå
global handel.

Man läser nationalekonomi,
ekonomisk historia, statistik–

–informatik och handelsrätt,
så det är ett väldigt varierat program.

Samma sak där,
man skriver en kandidatuppsats i slutet.

Man kan arbeta inom affärsutveckling, finans,
ekonomistyrning, organisationsutveckling...

Det är väldigt många som pluggar på
Ekonomihögskolan, ett par tusen studenter.

–4 000, har jag för mig att det är.
–Jag vet inte exakt...

–Vi killgissar!
–Vi bara kör på!

Vi har fått nåt som kallas för Triple Crown–

–i ackrediteringar, förra året.
Vad är Triple Crown?

Jag känner att vi måste skryta om det.

En liten grupp handelshögskolor i världen
har fått det.

Det finns runt 13 000 handelshögskolor
i världen.

Endast hundra av dem
har fått Triple-ackrediteringen.

Hundra av 13 000, vad är det?
Nån som är bra på matte?

–Det är väl ni.
–Fråga inte juristen.

0,8 procent. En procent av alla
handelshögskolor i världen har fått det.

Vi är väldigt stolta över det
på Ekonomihögskolan.

Jag måste även skryta. En Nobelpristagare
har pluggat här. Ska jag säga namnet?

Jo, jag droppar namnet: Bertil Ohlin! 1977
vann... Man kan inte säga priset i ekonomi–

–för att det är ett... Jag ska säga namnet:

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk
vetenskap till Alfred Nobels minne.

Så det är inte... Det är typ ett Nobelpris,
men det instiftades lite senare än vanligt.

Men jag var tvungen att säga det
så ingen besserwisser rättar mig sen.

–Det brukar finnas ibland, måste jag påpeka.
–Snyggt!

På Ekonomihögskolan har vi även
fristående kurser, och inte bara program.

–Då har vi sex olika...
–Du kollar på mig när du säger det!

Vi har sex olika huvudområden
som vi kan läsa inom.

Ekonomisk historia, handelsrätt,
nationalekonomi, statistik...

–...informatik och...
–Företagsekonomi!

I ekonomisk historia läser man hur
ekonomiska strukturer förändras över tid–

–och hur allt hänger ihop: företag, människor,
marknader och offentliga institutioner.

Sen har vi handelsrätten,
det är den juridiska delen–

–som är viktig för företag,
både internationellt och nationellt.

Sen har vi nationalekonomi som ett område,
och det är hur samhällsekonomin fungerar.

Där lär man sig om finansmarknaden,
globalisering, inflation, ekonomisk politik–

–och det hjälper oss att förstå
konsekvenserna av ekonomiska händelser–

–eller politiska beslut
på samhällets ekonomi.

Sen har vi även informatik
som är ganska likt systemvetenskap–

–då läser man mycket om... It-kurser,
helt enkelt. Jag ska inte gå in mycket på det.

Det som är finurligt
med de fristående kurserna–

–är att du läser
tre terminer obligatoriska kurser–

–sen kan du lägga till tre terminer av vad
du vill och bygga din egen kandidatexamen.

Det är som att skräddarsy
sin egen utbildning.

Det kan vara unikt att ha en kombination
av ämnen som inte finns i generella program.

Utöver informatik har vi företagsekonomi–

–där man läser mycket om organisation,
bokföring, redovisning, marknadsföring–

–ekonomistyrning och sånt. Vi har även...
Vad är det sista vi har? Statistik, så klart.

Statistik är väldigt viktigt här i världen.

Man läser olika statistikkurser,
fördjupar sig inom det.

Sen kan man ta ut en kandidat inom det
och ge sig ut på arbetsmarknaden och kötta!

–Eller läsa masters.
–Det kan man göra på alla program.

Vill man kan man läsa en tvåårig master,
vissa är faktiskt ett år på Ekonomihögskolan.

–Men de flesta är runt två år.
–Precis.

En master är det man läser
efter sin kandidat.

Man måste ta ut en kandidat
innan man kan läsa en master.

Du läser inte master först och sen
en kandidat, utan kandidaten är alltid först.

Och alla masters kan man inte läsa med alla
kandidater. Det är ofta specifika kandidater–

–man behöver ha tagit för att kunna läsa
vissa typer av masters.

–Det kanske låter jätteluddigt!
–Ska du läsa en master inom finans...

...då räcker det inte
att du läst en kandidat i typ...

–Economy and society.
–Till exempel.

Sen finns det vissa masterprogram
som har öppen ingång.

Det betyder att vem som helst kan läsa det.
Vi har ett på Ekonomihögskolan:

Entrepreneurship and innovation,
som har öppen ingång.

Men oftast måste man ha förkunskap inom
området innan man söker masterprogrammet.

Nu babblar vi mycket om master. Vi kanske
ska chilla lite, för ni är gymnasieelever!

–Men det är ändå bra att ha påpekat det.
–Mycket bra information.

–Snyggt jobbat! Är ni klara?
–Är det nåt mer vi behöver säga?

–Nej, jag känner att jag blev upplyst!
–Du kanske vill byta.

Sista terminen.
Kör en liten kandidat i företagsekonomi.

Alright, då tänker jag prata lite om
samhällsvetenskap, vilket är otroligt brett.

Det är inte riktigt samhällskunskap
som på gymnasiet, utan ännu bredare.

Vi har många program inom samhällsvetenskap
på Lunds universitet, jag tror vi har 17.

Jag kommer att gå igenom de stora–

–sen får man söka mer information,
om man är nyfiken, i vår utbildningskatalog.

Man kan säga att vi har lite olika delar
av sam, olika inriktningar.

Vi har en som är mer inriktad
mot politik och samhälle–

–vilket är vårt pol kand-program
och freds- och konfliktsprogram–

–som har utgångspunkt i människor
i samhället, som statsvetenskap–

–och historia, den typen av ämnen.
Pol kand har även en del nationalekonomi–

–för att förstå alla delar av politiken,
även ekonomisk politik.

Freds och konflikt har även folkrätt,
man läser lite den inriktningen.

Vi har även utvecklingsstudier
som är ett helt engelskt program–

–som handlar lite mer
om den moderna världen.

Sen har vi en gren som är inriktad på
service och management, lite olika program.

Ett är inriktat på logistik,
där man också läser en hel del ekonomi.

Och ett som är inriktat på turism och hotell
och ett inriktat på hälsa.

Det finns lite olika vägar att gå där. Vi har
också ett gäng kommunikationsprogram.

Vi har strategisk kommunikation
varav en med inriktning mot digitala medier.

Det finns lite olika delar av sam som man kan
läsa beroende på vad man är intresserad av.

Även vi har möjlighet till master
på alla våra kandidatprogram.

De är inte lika strikta som era, att man måste
ha läst ett program för att läsa en master.

Det är lite mer öppet, för att läsa
en master i stats...statsvetenskap–

–så räcker det att du har haft det
som huvudämne, att du har tre terminer–

–med...alltså grundkurs, fortsättningskurs
och kandidatkurs inom stats.

Sen om du läst utvecklingsstudier eller
fred och konflikt spelar inte så stor roll.

Samma sak med service och management,
men då ska man ha läst de kurserna.

Alla våra program har ju huvudämnen.

I vissa program kan du välja ditt huvudämne.
När du har kommit in lite i programmet–

–kan du välja mellan ekonomi,
statsvetenskap och samhällsgeografi.

I freds och konflikt har du
ett satt huvudämne när du börjar.

Du ska ta din kandidat i freds och konflikt.
Du kan inte välja nåt annat huvudområde.

Men alla huvudområden finns som kurser,
så om man är osäker–

–och känner att man inte riktigt vet
vad statsvetenskap är–

–eller freds och konflikt, så finns de också
som fristående grundkurser.

Är man osäker på service och management
eller strategisk kommunikation–

–så finns de att läsa som fristående kurser
så man inte hoppar på ett program.

Om man känner att statsvetenskap var roligt
och vill fortsätta med det–

–så kan man hoppa på pol kand-programmet
och får tillgodoräkna sig den första terminen.

Man förlorar inget på att testa en kurs först
om man inte är säker.

Utöver kurserna i huvudämnena–

–så finns det även andra kurser,
som underrättelseanalys, folkrätt, den typen.

Så det finns hur många kurser som helst
att läsa.

Är man lite osäker är det alltid bra att testa
och börja där.

Som sagt, vi har även masterprogram.

Skillnaden mellan att läsa master
och att läsa kandidat–

–är att mastern är kortare,
lite mer komprimerad–

–och det förväntas att man kan studera
på lite mer avancerad nivå.

Exempelvis mastern i statsvetenskap är ju
avancerade kurser i statsvetenskap.

Man bygger på det man redan har gjort
på kandidatprogrammet.

Därför måste man ha läst alla kurser
innan man kan gå till mastern.

Då förväntas man ha mer avancerade
kunskaper kring ämnet när man börjar.

Vi har precis som ni, strategisk
kommunikation, mitt program–

–är också öppet för vilken kandidat
som helst.

Du behöver ha en kandidat
i ett relevant ämne för att söka.

Du behöver inte ha en kandidat
i just strategisk kommunikation för att börja.

Vi har också öppna masterprogram.

Då behöver man inte ha avancerad kunskap
i strategisk kommunikation för att börja.

Det räcker att man har ett mål och ett intresse
för strategisk kommunikation att visa–

–med sina tidigare studier.

Ja...

Jag vet inte om jag har så mycket mer
att säga. Det blir mer specifika frågor sen.

Vi kan plocka upp det senare.
Jag läser juristprogrammet.

Om man jämför med ekonomi
och samhällsvetenskap så är det enklare–

–att beskriva hur det ser ut
på den juridiska fakulteten.

Vi har ju bara ett program
och det är juristprogrammet.

Juristprogrammet är uppbyggt så
att det är nio terminer.

Vilket innebär att det är nånstans
varken en kandidat eller en master.

På engelska översätter man dock programmet
till Master of laws–

–så internationellt sett så är det
på samma nivå som en master–

–men i Sverige kallar vi det
för en yrkesexamen–

–för när man är färdig
är man helt enkelt jurist.

Men det roliga är att jurist är inte en skyddad
titel, vem som helst kan kalla sig det.

Det är lite motsägelsefullt.

Men det är ändå så uppdelat att man läser
tre år först, alltså sex terminer.

Då får man egentligen en kandidat,
en rättsvetenskaplig kandidat.

I princip ingen väljer att ta ut en kandidat
efter tre år–

–för man måste ha hela juristprogrammet,
alla nio terminer, för att få en juristexamen–

–och således då kunna bli advokat,
domare eller åklagare.

De här typiska, klassiska juristyrkena,
då måste man ha genomfört ett juristprogram.

–Hur blir man advokat, då?
–Advokat blir man om man suttit ting...

...eller om man har jobbat tre år
på en advokat- eller juristbyrå.

Man måste ha nån typ
av praktisk erfarenhet–

–antingen genom att ha suttit ting
eller ha jobbat som jurist.

Så man tar inte ut en juristexamen
och kan gå till domstolen och leka advokat?

Nej, precis. Det är Advokatsamfundet
som bestämmer vilka som är advokater.

Man får dels läsa advokatkurser
och sen söka in till samfundet efteråt.

Det här är nåt som sker efter studierna.
Ingen kan läsa till advokat på universitetet.

Där har vi en skyddad titel! Advokat får man
inte säga att man är hur som helst.

Så ser det ut.

Vi har också faktiskt dock masterprogram
på juridiska fakulteten.

Då kan man tänka om man redan får
en master direkt i princip–

–varför ska man då läsa en extra master?

Helt enkelt så är det mest
för att man har intresse för det ämnet–

–eller för att man vill jobba inom nåt väldigt
specifikt och vill bygga på sin erfarenhet.

Våra masterprogram går på engelska
och är då Human rights law–

–European business law
och International taxation, tror jag den heter.

Det är internationella program, till exempel
vårt Human rights-masterprogram–

–är känt i hela världen. Studenter från hela
världen söker sig till Lund för att läsa det.

Man har en fördel om man pluggar
juristprogrammet i Lund, för man får–

–som en liten särskild kvot,
möjlighet att komma in lite lättare.

Men då får man en dubbel master. Har man
läst juristprogrammet och en master–

–så får man två masterexamina.
Det kan man göra om man vill.

Men det är inget måste, utan mer
om man har ett särskilt intresse, eller så.

Vi har ju också fristående kurser,
liksom ni.

Men återigen, det är inte alls på samma sätt
som inom de andra ämnesområdena.

Vi har till exempel,
man kan läsa arbetsrätt, affärsjuridik...

Man kan läsa juridisk introduktionskurs
eller utvidgad juridisk introduktionskurs.

–Är det UJIK:en?
–Precis! Utvidgad juridisk introduktionskurs.

Jag tror att vi ska prata lite mer
om det senare.

Vi kommer in på UJIK:en sen, men det är
en möjlighet att komma in på juristprogrammet–

–via den här fristående kursen.

Det finns lite annat att läsa
förutom programmet–

–men det är vanligast att man har en examen
i nåt annat och känner att:

"Jag vill känna till lite mer om arbetsrätt
så jag läser den kursen"–

–"för att bli lite drillad inom det
av olika anledningar."

Kan man tillgodoräkna sig kurserna
i programmet?

Det har jag ingen aning om!

Man skulle säkert kunna göra det
på våra...

Efter de sex första terminerna så läser man
på avancerad nivå det sista 1,5 året–

–då har man två terminer, 7 och 8–

–där man har möjlighet att välja lite fritt
vad man vill göra.

Man kan ha praktik, utbyte och så, där skulle
man eventuellt kunna tillgodoräkna sig–

–men man kan inte tillgodoräkna sig
nåt man redan läst på programmet.

Arbetsrätt läser vi under termin tre.

Det skulle bli lite konstigt om man kunde
tillgodoräkna sig ännu mer arbetsrätt.

Jag ska låta det vara osagt, för det beror nog
lite på hur mycket det skiljer sig också.

Ja, jag tror att jag har sagt
nästan det mesta.

Nåt jag tänkte på att vi inte har pratat om–

–är skillnaden mellan gymnasiet
och universitetet.

Jag vet inte hur ni känner, men jag känner...
Det är många som frågar om det:

"Är det svårare att gå på universitetet
än gymnasiet?"

Jag har typ aldrig känt att det är
så mycket svårare att gå på universitetet.

Det som är svårt är väl
alla omständigheter kring det.

Att du ofta flyttar hemifrån,
kanske långt hemifrån–

–och man ska försöka bli vuxen
samtidigt som man ska plugga.

Det är mer eget ansvar på universitetet.
För mig var det inte mer eller svårare–

–men mer att du har kanske
en föreläsning om dagen–

–och sen förväntas du läsa resten själv
och samtidigt träffar du nya kompisar–

–det är massa nya sammanhang, ett helt
nytt liv, du ska handla och göra matlådor...

–Och klara sig på CSN!
–Så många intryck.

Det jag gillar med att plugga på universitet
är att man har en kurs i taget...

–Det har inte vi.
–När jag läste ekonomie kandidat...

...och systemvetenskap
hade man oftast en kurs i taget.

–Vi läser alltid parallella kurser.
–Mer som i gymnasiet.

I gymnasiet läser man många kurser
samtidigt, här läser man det man brinner för.

Vi har valt det vi valt
för att vi tycker att det är kul.

I gymnasiet måste du läsa
alla de här ämnena!

Man kommer inte älska
alla sina kurser lika mycket–

–men man har ju valt dem,
vilket gör att det är roligare än annars.

Men jag skulle säga att största skillnaden
är att man måste ha koll på allt själv.

Det är aldrig nån som berättar för en
att man ska dyka upp den här tiden där–

–utan allt måste man ha koll på. Det är ingen
som bryr sig om man dyker upp eller inte.

Det är mycket ansvar,
men det är en del av att växa upp.

På allt jag pluggat har inte föreläsningarna
varit nåt som man måste gå på.

Ingen kollar närvaro eller bryr sig om du
är där, utan det är ditt ansvar att gå dit.

Det enda som är obligatoriskt är tentorna
och de är bara obligatoriska på det sättet–

–att om du inte går dit blir du inte godkänd,
för då har du failat ditt prov.

Men ingen kommer att ringa
och fråga var du är–

–eller du får inget mejl
om att du har frånvaro...

–CSN kan springa efter dig.
–Kanske.

Ingen kommer att säga åt dig att dyka upp,
det är ditt ansvar.

Vad är en tenta?
Vissa undrar vad vi pratar om.

Tenta är ett prov, helt enkelt.
Ett stort prov.

De är lite större och...
Det beror ju på, vissa är ganska små.

Det finns olika typer av tentor:
salstentor, hemtentor, flera dagars-tentor...

Duggor. Har ni det? Vi har haft några.
Dugga är som en minitenta, typ.

Då kanske man bara skriver i 45 minuter.

Oftast kan det vara 1X2-frågor
eller snabba korta svar.

–Vad skönt!
–Ja! I stället för att ha större.

Jag vet inte hur det ser ut hos er, men nästan
alla våra tentor är typ sex timmar långa.

Vi har oftast fem timmar.
Det är en stor skillnad från gymnasiet–

–då hade vi entimmestenta eller prov,
som man kallar det.

Ja, de är längre, och hemtentor är mer
som uppsatser på gymnasiet.

Att man har en viss tid på sig att skriva
ett arbete, ofta några dagar.

Det är ganska tunga frågor
så man måste sitta varje dag och skriva.

Men det är mer som en uppsats
som man ska lämna in.

Det beror ju på vilka kurser man läser.
Om några veckor har jag tenta–

–då har vi 72 timmar på oss
för fyra frågor, 3 000 ord.

Då har man 72 timmar, tre dygn,
all tid man vill att bara sitta och skriva det.

Jag vill också,
innan vi pratar klart om tentafrågan...

Man behöver inte känna panik
inför en sex timmar lång tenta.

Jag tycker det är skönt att ha så mycket tid,
för det är stora frågor man behandlar–

–så man känner ju inte:
"Nu ska jag sitta här i sex timmar."

Man får ju också gå. Vi brukar ha
att första timmen får ingen lämna salen–

–men sen kan man blanka dem
eller lämna in.

–Vad är blanka?
–När man väljer att lämna in en blank tenta.

Att man inte svarar på den utan bara kryssar i
att man inte vill lämna in eller svara på nåt.

Då blankar man. Jag har kompisar
som vill ha höga betyg i vissa ämnen.

Om man tror att man bara får ett B
kan man blanka den och göra omtenta.

Om man känner sig säker på
att klara omtentan.

Då har vi kommit in på ett intressant ämne.
Om man kuggar, misslyckas med en tenta–

–det är inte hela världen. Dina vänner kuggar
med vilje för att få högre betyg sen.

Det är nåt som är möjligt i vissa program
vid Lunds universitet.

Och det förekommer en del.

Det kan kännas jätteskönt, så att misslyckas
med en tenta är inte hela världen.

I gymnasiet, för min del,
failade man ett prov så var det...

Men här, misslyckas du med en tenta
så finns det omtentor.

Jag trodde det i början. När jag misslyckades
med min första tenta, jag grät.

Sen insåg jag att det förekommer
och det är helt okej.

–Är det bara jag som haft omtenta?!
–Jo, jag också.

–Jag har inte haft det än!
–Det kommer!

Jag håller med dig, det är inte en stor grej.
Det är verkligen sånt som händer.

–Det är bara att göra om.
–Inom sex veckor är omtentan.

Sen ett halvår senare har Ekonomihögskolan
den tredje omtentan.

Man har alltid minst ett tillfälle
samma termin att skriva tentan.

På vårterminen brukar man också ha
möjlighet att skriva under sommaren.

Det ska alltid ges minst ett extra tillfälle
samma termin, så det är inte hela världen.

Det är inte alla fakulteter,
alla ämnen och program–

–som gör att man får högre betyg vid omtenta.
Det kan vara bra att veta när man börjar–

–att inte alla program kan ge högre betyg
andra gången.

På vissa kan man bara få ett C andra gången.

Vissa har inte ens betyg. Läkarprogrammet
har godkänt eller icke godkänt.

–De har det gött!
–Det kan vara värt att veta.

Man har alltid möjligheten att skriva igen.
Det är aldrig kört för att du kuggar.

Det är inte så att skolan kastar ut dig.
Det förekommer i vissa länder.

–Har ni stoppkurser som man måste passera?
–Spärrkurser. Jag tror det...

–Vi har inte det.
–Fortsättningskurser måste ju vara det.

Om man ska läsa statsvetenskap B
då bör man ha klarat statsvetenskap A.

Och för kandidaten måste du klarat
A och B.

Ska man skriva masteruppsats i juridik
så ska man nog ha klarat grundkursen.

Vi hade det på våra electives, man måste klara
mikro, makro och International economics–

–för att kunna gå in och läsa fortsättningen.
Man kan inte läsa makro 2 utan makro 1.

Det finns säkert nån typ av spärrsystem
inom alla program.

Vi kanske ska gå in lite på frågorna
som alla följare har ställt till oss.

Den första här som vi fick: "Hur är det
att läsa politices kandidatprogrammet?"

–Sa jag rätt?
–Jag har aldrig lärt mig att uttala det.

Pol kand, i folkmun.

Hur det är? Det är svårt att säga...
Jag tyckte det var väldigt kul och givande.

Det som är kul med pol kand i Lund,
jag kan inte uttala mig om andra städer–

–är att det är lite mer öppet än andra program
för att du väljer vilket huvudämne du vill ha.

Då får man välja mellan statsvetenskap,
vilket är grunden i pol kand–

–eller nationalekonomi
eller samhällsgeografi.

Första terminen läser man stats A,
första kursen i statsvetenskap.

Andra terminen läser man nationalekonomi A,
sen får man välja vad man tycker är kul.

Vill jag testa på samhällsgeografi
så kör jag en kurs i det eller vill jag läsa...

I termin tre kan man göra tre val,
man kan läsa samhällsgeografi, statistik–

–eller juridik.
Efter det börjar man fördjupa sig.

Vill man fördjupa sig i samhällsgeografi
så gör man det, och skriver sen en kandidat.

Vill man fördjupa sig i nationalekonomi
så gör man det, läser fortsättningskursen–

–sen gör man kandidaten i det.
Vi har två valbara terminer.

Den här första är ju halvvalbar,
man väljer mellan tre alternativ:

Samhällsgeografi, juridik och statistik.

Vi har även termin... Vad blir det? Fem,
den är helt valbar.

Man kan göra utbyte, praktik...
Jag läste en kurs i psykologi då.

Vill du läsa biologi – kör hårt!
Man får läsa vad man vill.

Jag tyckte om det för att man kan vinkla det
mot det man är intresserad av.

Man kan få lite spets inom precis det
man är intresserad av att göra.

Alla kurser är inte satta från början
utan det är ganska mycket valbarhet.

Många chanser att få en spets redan
på kandidatnivå, vilket jag tyckte om.

Sen är det väldigt kul kurser.

Det är lite mer matte än i många
andra samhällsvetenskapliga program.

Vi måste läsa nationalekonomi,
så det ska man vara beredd på–

–att det är lite matte.

Jag tänker... Fråga två,
för du har väl också lite koll på den?

Om det finns fristående kurser
inom samhällsvetenskapliga–

–och psykologiska fakulteten,
där man kan plugga utomlands?

Först ska man väl säga att psykologi läser
man på beteendevetenskapliga fakulteten.

Det är lite oklart. Beteendevetenskapliga
fakulteten har psykologprogrammet–

–psykologkurser även socionomprogrammet
och den typen av kurser–

–och en hel del beteendevetenskapliga
kurser och typ kriminologi, rättssociologi.

Allt det är beteendevetenskapliga fakulteten
så ni hittar rätt när ni söker.

Det man kan säga om utbyte är
att det finns lite behörighetskrav.

Man ska, när man söker, ha läst en termin,
30 poäng, och klarat dem.

När man åker ska man ha klarat 60 poäng.

Man ska ha läst ett år på universitetet när
man åker, man söker ofta en termin i förväg.

Men när du sätter dig på flyget ska du ha
ett år avklarade studier bakom dig.

Det du läser utomlands ska också ha relevans
för din examen.

Du ska när du söker skicka in
en motivationstext–

–kring varför du ska läsa det,
varför på det universitetet–

–och på vilket sätt har den kursen betydelse
i den examen jag tar ut.

Tekniskt sett måste man inte läsa programmet,
man kan läsa kurser–

–men då ska man ha en ganska klar
idé och plan kring vad man ska ta för examen–

–när man läser fristående kurser,
man kan inte göra det helt planlöst.

Man måste kunna säga att den här kursen–

–kommer att hjälpa mig
i min examen i det här senare.

Har man specifika frågor om fristående kurser
och om man kan åka på utbyte–

–fråga alltid studievägledaren först. Jag kan
inte lova att alla kurser kan leda till utbyte.

Generellt sett är det bara de riktlinjerna–

–att du ska kunna tillgodoräkna dig kursen
i examen.

Det finns ett avsnitt av podden
om utbytesstudier som folk kan lyssna på.

Utbytesstudier är väldigt populärt,
många vill veta mer om det.

Att slå ett slag för studievägledningen
är skitbra!

Om nån fråga är specifik eller krånglig
så är studievägledningen perfekt.

Ja, och de flesta program
har ju utbytesmöjligheter.

Dock inte till samma ställen,
bör kommas ihåg och nämnas.

Det är bra att kolla upp innan, men det
antar jag att poddavsnittet hanterar också.

För Ekonomihögskolan har vissa
partneruniversitet, och ni har vissa.

–Och så finns det universitetsgemensamma.
–Vissa är uppdelade mellan oss och Uppsala.

Har man väldigt specifika frågor om program,
kurser och universitet...

Alla såna specifika... Skicka i väg ett mejl
till studievägledare eller boka in en tid.

–De finns till för gymnasieelever...
–Det är för er skull de finns.

Var inte rädda. Jag var jätterädd
i gymnasiet, minns jag.

Var inte som jag i gymnasiet!
Var inte blyga.

Man kan ju tänka att universitetets studie–
vägledare bara är till för oss som pluggar här.

Men de hjälper jättegärna potentiella
studenter också med alla frågor man har.

Och även när man väl är här
så finns de ju tillgängliga.

Jag har varit hos min studievägledare
många gånger!

Det finns alltid nån att ställa frågor till
när man väl är här också.

Kom ihåg att de har tystnadsplikt också,
så ingen fråga är för dum.

Perfekt att häva ur sig allt man har i sig!

Om man inte vet vem man ska prata med
så finns det centrala–

–som är allmänna för Lunds universitet.
På nåt sätt kan de typ allt.

Om inte de kan så kan de peka dig till
en studievägledare på en viss fakultet.

Det finns alltid nånstans att vända sig även
om man inte vet vad eller vem man ska fråga–

–så finns det superbra
centrala studievägledare som pekar dig rätt.

Med tanke på det här med stöd
under utbildningen, så är en fråga vi fått:

"Finns det lärare man kan kontakta
för frågor och stöd under utbildningen?"

Min uppfattning är, på juristprogrammet–

–att man är lite lämnad till sitt öde
som utgångspunkt på universitetet.

Man ska ta eget ansvar, man ska se till
att man pluggar, är förberedd och så vidare–

–men i alla fall hos oss går det bra att prata
med professorer och lärare–

–under föreläsningar, i paus, efteråt...

Man kan också mejla till dem
när man inte har en planerad föreläsning.

Jag tycker att även
om lärare och student-relationen–

–inte alls är på samma sätt
som i gymnasiet.

Det är inte så att man träffas varje dag–

–och läraren har koll på
vad alla 150 studenter heter–

–så är det ändå möjligt att få ett stöd
när man behöver–

–även om relationen inte är på samma sätt
och lika nära.

Lärarna brukar vara väldigt medvetna om
att studenter har frågor.

Många av mina professorer har
nåt de kallar office hours, eller via Zoom–

–så har de typ en timme, ofta nån vecka
innan tenta, där alla kan ställa sina frågor.

Så man får ställa frågor, inte via mejl
utan att man får en personlig kontakt.

–De är väldigt tillmötesgående.
–Precis.

På juristprogrammet har vi inför varje tenta
en frågestund.

Den brukar vara förlagd
mellan tre dagar och en vecka innan.

När man tentapluggat och har en massa
tankar så kan man gå på en frågestund.

Då sitter alla som på en föreläsning
och så får man ställa frågor.

Det finns jättemycket möjlighet till hjälp.

Sen är det ju lite så att universitetet är
en ganska stor maskin–

–till skillnad från gymnasiet där en lärare är
ansvarig för sitt ämne och alla frågor om det.

Det finns mycket administrativ personal,
som studievägledare–

–och om man tycker att plugget är jobbigt
som plugg, så finns ju Studenthälsan–

–om man tycker att det är för tungt,
för jobbigt eller för mycket.

Det är inte lärarna man vänder sig till,
det kan man göra också...

Vi har liksom en hel del i universitetet
som hanterar svårigheten i att flytta hemifrån–

–börja plugga, kanske inte hänga med,
må dåligt när man kuggar första tentan.

Man kanske aldrig har gjort det,
utan alltid har klarat alla prov.

Alla omställningarna och problem
som kan komma med det–

–finns det ju hjälp att få från universitetet.

Vi tar hand om våra studenter, men då är
det inte lärarna man pratar med först...

Det bästa är att kontakta studievägledaren
och fråga vart man ska vända sig.

Det finns hjälp att få med allt möjligt.
Lärare och professorer är bra på att svara–

–om just utbildningsrelaterade frågor,
men det finns mycket annan hjälp man kan få.

Det finns väldigt mycket hjälp att få
om man tycker det är jobbigt.

–Det är väldigt skönt med det stödet.
–Jag såg nu att de skickat ut om Ukraina...

...om att det finns stöd att få.
Universitetet erbjuder samtalstider.

Universitetet bryr sig ju om mer än
att vi bara producerar goda studieresultat.

Den hjälpen finns att få också.

Fråga fyra – snabb fråga, snabbt svar!
Vem vill ta den?

Frågan är: "Om man läser en kurs på 15 hp,
alltså en halv termin, på höstterminen"–

–"kan man då hoppa på en kurs
i andra delen av terminen?"

En termin är 30 hp.

Man kan läsa kurser som är på 10, 15...
Det vanligaste är 15 eller 30 kurser...

–30 hp.
–Det finns ju kurser som är 15 hp.

Jag hörde fel, jag hörde "30 kurser".

En termin... Man kan läsa
två 15-poängskurser på en termin.

–Så enkelt svar är ja.
–Men sen är det det med ansökningstider.

Det finns en deadline när man ska ha sökt
till sina kurser till höstterminen.

Nu har inte jag den i huvudet,
men det brukar vara ett bra tag innan.

Så om du redan läser en kurs på 15 poäng
och vill läsa hela terminen–

–då kanske inte du kan hoppa på vilken kurs
du vill, utan får ta dem som inte är fyllda.

–Typ i mån av plats.
–Det handlar om när du söker.

Om man söker direkt, då kan du absolut läsa
två 15-poängskurser i vad du vill.

Men om du söker sent,
om du har läst 15 hp–

–och vill läsa 15 till,
då får man ta det som finns.

Jag tror att jag fick frågan på kontot
och frågade vad han menade mer exakt.

Han frågade:
"Om jag har sökt 15 hp till hösten"–

–"kan jag då söka direkt
efter jag läst klart mina 15 hp?"

–Svaret är: Nej, du söker terminen innan...
–Ansökningstiderna måste man ha koll på.

Det finns sen anmälan, men det är endast
ett fåtal program som har det.

–Var ute i god tid, är väl det bästa svaret.
–Ja.

Och nu har vi Alvas time to shine!
Massa jurrefrågor!

Nu ska jag bara dra en lång harang
om juridik och allt som har med det att göra!

Nej, jättetråkigt lät det. Det var massor
av frågor om juridik, bland annat:

"Hur är det att läsa juridik i Lund?
Är det som du tänkt?"

Jag hade noll förväntningar
när jag flyttade till Lund för att plugga–

–för jag hade tänkt plugga
till civilingenjör innan, men nej.

Så jag kollade Suits och sen sökte jag
till juristprogrammet.

Det är helt sant, det var verkligen så.

Jag visste inte alls om jag gillade juridik,
men det gjorde jag.

Var det som jag tänkte mig?
Jag tänkte inte så mycket–

–men det var ju över de låga förväntningar
jag hade, för jag hade inga förväntningar.

Jag hade ju noll förväntningar! Jag hade
ingen erfarenhet av juridik sen innan.

Jag visste inte vad jag gav mig in på.
Helt klart är det en otroligt bra utbildning!

Jag är jättenöjd, och jag har faktiskt tyckt
typ att allt är kul.

Jag rekommenderar alla som då kanske har
ett intresse för juridik att läsa det i Lund–

–för att även för en sån som mig
har det varit väldigt roligt.

"Kan man skriva hp eller plugga upp betygen
och komma in på juristprogrammet i Lund"–

–"även om man inte kommit in på UJIK:en?"
Jag tolkar frågan så...

UJIK:en, som vi nämnde tidigare, man kan
bara komma in på juristprogrammet–

–genom UJIK:en en gång.
Har man skrivit tentan på UJIK:en–

–och man då inte kommer in för att man
inte är en av de 20 med högsta betyget–

–som därmed får en plats på programmet,
då är den chansen körd, tyvärr.

–Kan man aldrig komma in på programmet?
–Jo, men inte genom UJIK:en.

Om du då bara: "Fasen, det gick åt skogen!
Vad gör jag nu?"

Då kan du plugga upp ditt hp. Du sätter dig
och skriver en massa högskoleprov–

–och kommer in den vägen,
eller att du pluggar upp dina betyg.

Du kan fortfarande komma in på programmet,
men du kan inte söka UJIK:en två gånger–

–och försöka att bli bättre
och till slut komma in.

Men högskoleprovet rekommenderar vi
generellt sett alla att göra.

Om det står mellan två
som har lika mycket i betyg–

–så ofta så går platsen till den
som har skrivit högskoleprovet.

–Oavsett hur högt man har skrivit.
–Man kan ha skrivit 0,1.

En vanlig rekommendation är
att alla ska skriva det.

Till skillnad från UJIK:en kan du skriva
högskoleprovet så många gånger du vill.

–Det är det högsta du skrivit som gäller.
–Bara i tre år.

Men skriver du 1,5 första gången och
0,5 andra gången så är det 1,5 som gäller.

Skriv det hur många gånger som helst.
Det högsta du skriver, under tre år, gäller.

Skriver du dåligt sista gången
så stryks det bara.

–Skriv högskoleprovet många gånger.
–Exakt!

"Hur många föreläsningar är det per dag?"
Det varierar, men generellt en per dag–

–typ inte ens det. Vi har inte en per dag,
fem dagar i veckan.

Det kanske är en per dag, fyra dagar
i veckan, tre dagar i veckan. Lite olika.

Sen ibland har vi lite seminarier,
lite övningar, lite annat, men generellt...

Om man gör ett snitt över hela programmet,
säg två timmar schemalagd tid per dag–

–och resten är egenstudier.
Egenstudier är extremt viktigt.

Det är mycket egen läsning,
på en kurs hade vi 14 böcker.

–14 böcker?!
–Jajamän! Jag läste absolut inte alla.

Men så är det,
mycket läsning på juristprogrammet.

Men som sagt, två timmar schemalagd tid.
Det är otroligt skönt–

–för jag gillar att hantera min egen fritid!
Jag tycker om egenstudier.

"Är det mycket skrivande och inlämningar
på juristprogrammet?"

Nej, det är det inte. Vi har tentor,
det är de examinationer vi har.

Sen kan det vara, termin sex till exempel–

–när man ska få sin kandidat
då är det ju en uppsats.

Vi har uppsats i termin ett också,
men annars är det...

Vi har en examination per kurs,
eller vad man ska säga.

–Hur långa kurser hade ni?
–Det varierar jättemycket.

Termin ett så är hela terminen en kurs–

–men då har vi delat upp kursen
i två examinationer–

–så det är typ två kurser,
fast det räknas inte som två kurser.

Termin två, till exempel,
då är också hela terminen en kurs.

Då samlar man på sig lite poäng,
du går på ett seminarium så får du 2 hp.

Du gör ett litet projekt i grupp,
då får du 2 hp.

Men sen är det stora sluttentan.

Kollar man på termin sex, då har vi folkrätt,
rättshistoria och kandidatskrivande.

Då har vi tre kurser på en termin,
så det varierar jättemycket.

Men inlämningsuppgifter har vi typ aldrig.

Det är inte så att på föreläsningen så:
"Till nästa gång ska ni lämna in det här."

Det är examinationerna, de slutgiltiga,
som egentligen är det stora vi gör.

Man kan säga det att nästan alla kurser
har samma sak–

–att du får ut hela ditt schema för terminen
första dagen, eller innan till och med.

Det kommer inte att komma några surprises,
utan allting finns redan.

Framförallt allt som är prov
och betygsgrundande–

–är bestämt långt sen innan,
så det kommer inget:

"Surprise, det är prov nästa vecka."
Allting vet man från början.

Man vet det när kursen börjar så vet man
sitt schema för så lång tid kursen är.

–No surprises.
–Skönt, då kan man planera sitt liv lite.

Ja, till breaken. Vi har 7,5:are,
så vi läser fyra kurser per halvår.

Och så får man ibland schemat
samma vecka som de nya kurserna börjar–

–för sista delen av vårterminen. Innan det
har man ingen aning om vad man gör i vår.

Nej, men som ni hör, det varierar mycket
mellan programmen, hur man lägger upp det.

På juristprogrammet har vi generellt
lite större kurser, 15 hp eller 30 hp–

–men att det kan vara lite individuella
examinationer inom dem.

En annan fråga var hur många tentor man har
på juristprogrammet, det kom vi in lite på.

Det varierar från kurs till kurs,
men generellt en examination per kurs.

"Vilken är den roligaste terminen?"
Det är ju högst individuellt.

Nu är det ju bara min egen preferens här–

–och jag inser att jag inte har
nån preferens överhuvudtaget!

Jag tycker typ att allt är kul. Jag tycker
att juridik är jättekul, alltså så generellt.

Det är väl en jättelyx.

Som du nämnde innan att det inte är säkert
att man tycker alla kurser man läser är kul–

–men jag har typ tyckt det.
Skatterätten tyckte jag var skitkul.

The naturvetaren inside of me
blev jätteglad av att ha lite matte, typ.

–Har du matte?!
–Ja, på skatterätten.

Är det plus och minus-matte?
Inga integraler?

Nej! Det är inga sjuka ekvationer,
utan det är väldigt basic.

Men den lilla matten jag fick
gjorde mig väldigt glad.

Straffrätten är ju sjukt spännande. Alla får
tycka vad de vill, men det är spännande.

Lite så där gå in i olika rättsfall
som har hänt–

–och liksom kolla på olika aspekter av det.

Så jag tycker allt är kul. Det var
ett jättedåligt svar, men det är mitt svar.

Jag hoppas att man tycker
att nåt är kul i alla fall.

"Hur svår är sluttentan för UJIK:en?"

Det är också svårt att svara på.
Det beror på hur mycket man har pluggat–

–om man tycker juridik är svårt eller lätt,
om man tycker det är kul eller tråkigt.

Men ska man göra UJIK:en
då ska man gå in för det helhjärtat.

Man ska plugga, göra det man ska och vara
fokuserad under veckorna som den pågår.

Det är inte bara att lalla sig igenom kursen,
skriva tentan och så kommer du in.

–Du får en chans, glöm inte det!
–Det är de 20 bästa som får en plats.

Till det hela hör att UJIK:en
får vem som helst söka in till.

Det finns ingen gräns,
utan det kan vara 3 000 personer–

–som läser UJIK:en vid ett tillfälle.
20 av dem får plats på juristprogrammet.

Ha det i åtanke, att ska du göra det
så ska du göra det helhjärtat från början.

–Men hur svår den är...
–Du har ju inte skrivit den tentan.

Nej, jag vet inte! Jag kom in på hp-poäng–

–så jag har ingen aning om hur svårt det är
när man väl går den.

Det är klart att det är ju universitetsjuridik,
antagligen nåt man inte gjort innan.

–Allt är ju relativt för alla också.
–Precis!

Alla kan ju söka in så man ska inte beat
yourself up om du inte är en av de 20 bästa.

Precis!

Och det finns andra vägar in,
men om man gör det ska man göra det bra.

Precis! Vi brukar säga generellt
att UJIK:en är den sista utvägen.

När man har skrivit hp hundra gånger
utan att nå de poäng man ville ha–

–och man har försökt plugga upp betygen
och man inte hade så bra gymnasiebetyg–

–och man står på en klippkant,
då ska man göra UJIK:en, lite så.

"Finns det nåt som utmärker programmet
i Lund jämfört med andra lärosäten?"

Jag skulle säga så här, många som man
träffar på mässor brukar fråga:

"Har ni problembaserat lärande?"

Det har vi inte, i Lund så läser vi inte
problembaserat på juristprogrammet–

–men det jag tycker är sjukt bra är att vi har
en fantastisk kombination av föreläsningar–

–och case-övningar, seminarier och sånt.

Det innebär att vi har föreläsningar
som grund–

–där man får lära sig grunden inom
det rättsområdet, det viktiga att ta med sig.

Sen går man vidare och får case–

–man får seminarieuppgifter
där man ska mer diskutera med varandra–

–och där man mer praktiskt lär sig.

Även om vi inte har ett problembaserat
lärande i grunden så har vi en jättebra mix–

–av klassiska föreläsningar
och problembaserat lärande.

Det är väl det jag känner är det
som utmärker Lund lite grann.

Jag har ju dålig koll på hur det är
på de andra universiteten.

Men sen, en liten grej är att vi har ju också
Sveriges främsta studentkår:

Juridiska föreningen – registrerad
som Sveriges främsta studentkår!

–Det kan ni också ta med er!
–Lyxigt.

Vi har fått in en till fråga: "Hur lyckas man
ha struktur på alla kurser man läser?"

Jag vet inte hur ni gör, men varje söndag
sätter jag mig och skriver...

...eftersom jag läser dubbla kurser:
vilken litteratur, när föreläsningen är–

–om jag behöver lämna in nåt,
om det är nåt grupparbete...

Planering är viktigt, för mig också.
Jag måste skriva i min almanacka.

Jag har en fysisk almanacka
där jag skriver in deadlines och...

–Hur gör ni?
–Jag har aldrig mer än en kurs.

På juristprogrammet
läser vi ju en kurs åt gången, bara–

–och har en sak åt gången,
även inom en kurs så är det en sak i taget.

Just det problemet har inte vi, men jag håller
fortfarande med att struktur generellt...

...eftersom vi har mycket egentid
så är det så här:

Struktur är väl alltid
the key to success, typ.

–Kalendern är din bästa vän.
–Annars vet man inte vad man ska plugga.

–Vi har väldigt bra...Canvas...
–Vad är Canvas?

Canvas är... Jag vet inte
hur jag ska förklara Canvas.

–En läroplattform. Vi har en annan...
–Va?! Jag hörde att alla hade Canvas!

–Nej! Det finns en massa olika.
–Vad heter de?

–Jag vet inte om vi får säga det!
–Sorry, det finns en plattform.

Det är ju läroplattformar, där man får
uppdateringar från kursen, har sitt schema...

Alla moduler, all litteratur, kommunikation
med lärare och kursare i grupper...

Vi lämnar även in arbeten däri och ibland
skriver vi tentor via läroplattformen.

–Man kan ha den som app också.
–Ja, det är så himla bra!

Men i alla fall för mig, varje kurs jag
har läst har haft olika upplägg.

Nu på masternivå är det
väldigt många moving parts.

Det är en massa grupparbeten,
inlämningar och tentor.

Andra kurser har varit: Nu ska vi läsa,
sen är det en tenta. Det är ett annat upplägg.

Man kan ha en strategi för en kurs,
sen kanske man behöver ändra den–

–för att det är mindre inlämningar och mer
läsning, mer grupparbeten och mindre tentor.

För mig har det varit olika på olika kurser
hur man behöver lägga upp det–

–och hur mycket tid man ska spendera
i skolan eller i seminariegrupper, det är...

Jag har inte haft en strategi
för hela mitt universitetsliv.

–Men kalendern är din bästa vän oavsett.
–Du höll på att svara på en annan fråga.

"Hur många timmar per dag
och dagar per vecka lägger man på studier?"

Det är högst individuellt. I perioder
har jag inte mycket att göra–

–sen finns det hektiska perioder.

Veckan före tentan då sitter jag i min bunker,
mitt studentboende, och bara köttar.

–För oss så varierar det från vecka till vecka.
–Ja!

Jag håller helt med.

Förra veckan hade jag ingen föreläsning,
inga seminarier – ingenting.

–Du bara chillade hemma?
–Jag tar inte tag i mitt liv då.

Då ligger jag och äter chips i sängen,
fastän man borde ha egenstudier.

Man kan plugga lite, men det blir inte
lika mycket som när man har föreläsningar.

Det går ju upp och ner, andra veckor
sitter jag kanske 60 timmar i stället.

–Inför tentor eller stora inlämningar.
–Allt det här är individuellt.

Det finns kanske vissa personer
som pluggar lika mycket varje vecka–

–så vi kan bara tala
utifrån våra erfarenheter och strategier.

Jag brukar försöka hålla mig
till måndag–fredag, gärna 8–16.

Det är en jättebra utgångspunkt att tänka:

–"Vi siktar på åtta timmar per dag."
–Se det som en arbetsdag.

Man försöker, det funkar inte alltid.
Det kan vara nåt annat kul som händer.

Men försök ha det som riktlinje.

Det bästa, som jag alltid har gjort,
är att man går hemifrån för att plugga.

Jättebra tips!

Det är skitjobbigt, framför allt om
man har en vecka utan föreläsningar.

Varför gå i väg? Jag kan sitta hemma,
i korridorköket eller i sängen–

–och läsa och skriva, men man blir mycket
effektivare om man går till en "arbetsplats".

Får jag säga nåt som är sjukt psykologiskt
som min psykologkompis har sagt?

Han sa att man ska inte för allt i världen
plugga eller jobba i sängen–

–för då associerar din hjärna sängen
med typ jobb och plugg–

–så när du ska sova
kan inte din hjärna slappna av–

–för att den associerar det inte med sömn
utan med jobb.

Jag följer ju inte det rådet alls,
men bara som en tanke.

Det har jag också hört. När man pluggar sent
i sängen och ska lägga sig–

–då är man ju kvar i det.

Dagen innan en tenta,
det är nog det sämsta man kan göra.

Mitt bästa tips: Plugga aldrig dagen
innan en tenta. Jag är ledig.

Jag tänker alltid att det ska vara så,
och sen gör jag aldrig så.

Oavsett hur bra jag ligger till så: "Nej, det
är dagen innan tentan, jag är ledig."

–Smart!
–Otroligt skönt!

Det funkar inte för mig så det beror på
vilken personlighetstyp man är.

Jag får som mest information dagen
innan tentan för då får hjärnan nån sorts...

–Din hjärna får adrenalin.
–Jag presterar bäst under press. Nu kör vi!

Men som ni nämnde innan, det är ett bra tips
att försöka att inte plugga hemma.

När jag gör det
så går det inte bra heller.

Det händer, men det är inte bra
för min del personligen.

Även om man inte pluggar i sängen
utan vid sitt skrivbord–

–och så tar man 15 minuters paus,
så tänker man att där är en säng...

Jag kanske bara lägger mig där
i två minuter och så bam, så är man körd!

Och man är aldrig så bra på att städa
sin lägenhet som före en tenta.

"Jag måste verkligen fixa min tvätt nu."
Det händer inte på biblioteket.

Det är också så himla kul att sortera
strumpor då, så det är bra.

Just den dagen!

En gång så deep cleanade jag
hela min ugn dagen före en tenta–

–för att det var så otroligt viktigt.
Gummihandskar på, sprej, skrapor...

Det där är psykologiskt också, tycker jag!

Stress inne i huvudet och så är det bara rent
runt omkring, då mår man ändå bra.

Det är skönt att ta ut lite ilska på en ugn...

Vi har fått in: "Hur går praktikansökan till
och hur lång är praktiktiden?"

–Har nån gjort praktik?
–Jag har gjort praktik.

Det här måste jag ändå säga
borde ju skilja sig mellan olika program.

På juristprogrammet ingår det
ingen praktik i programmet–

–eller man har en vecka under termin fem.
Det är som prao när man gick i åttan.

Man hinner ju inte med så mycket
under en vecka. Corona hände ju, ni vet.

Jag fick inte ha nån praktik alls,
men skulle ha varit på en åklagarkammare.

Då får man gå bredvid en åklagare.
Man gör inget, man bara tittar...

–Du skuggar en åklagare.
–Man tittar vad de gör.

Man får tydligen följa med på polisförhör.
Så spännande att bara sitta med där.

"Jag kan inget,
jag vet inte varför jag är här," typ.

Så är det på juristprogrammet,
men jag valde att ha "riktig" praktik.

Jag sökte en praktikkurs
på min fria termin, som det heter.

Termin sju eller åtta kan man ha
som en fri termin, där man gör vad man vill.

Utbyte eller praktik, till exempel.

Då är det inte så att det finns en lista
med alla praktikplatser som man kan ha–

–utan man får söka fritt.

Jag sökte mig till Regeringskansliet
och var i Stockholm ett halvår–

–och hade praktik där.

Ansökningen går ju då via Regeringskansliet
som var den arbetsplats jag var på–

–sen får jag skicka in det till fakulteten
och säga:

"Hej, jag har fått en praktikplats
under min fria termin."

–De måste ändå godkänna det.
–Precis.

Det måste vara ett visst antal jurister
som arbetar på platsen man är på.

–Jag kan inte ha prao på Ica i ett halvår!
–Och sen tillgodoräkna dig det!

Man måste vara på en arbetsplats
där det finns juridisk anknytning.

–Fick du CSN eller lön?
–Jag fick CSN.

Ingen praktik på juristprogrammet genererar
nån typ av lön, vilket jag förstått är...

Det är standard, va?

Jag har hört att folk inom ekonomi får lön
under praktik. Inte mycket, men en lön.

Vi har ju... Nu pluggar inte jag ekonomi,
men på vårt basprogram har vi praktik–

–då är det lite...oj, förlåt...annorlunda–

–för då finns det en del praktikplatser
som betalar ganska bra–

–men då är det högst konkurrens
om dem också, de betalda vill alla ha.

Vi har krav. Krav för att få ha praktik
är att du inte får lön.

Det är ju lite sjukt, men så är det.

Jag vet inte hur det är på Ekonomihögskolan
just nu. En kompis fick ingen lön.

Jag har också kompisar
som gör internships som inte har lön.

–På Ekonomihögskolan...
–Det går nog att få både och.

Vi har dock praktik under termin fem.
Det är samma termin som utlandstermin–

–så där kan man välja om man vill åka
på utbytesstudier eller göra praktik...

Eller läsa fristående kurser.

Om du inte får lön på din praktikplats då får
du CSN i stället. Du blir inte utan pengar.

Får man inte lön så får man CSN, i regel.

Jag undrar fortfarande hur man klarar sig
som student i Stockholm.

–På CSN?
–Japp!

–Det är en helt annan femma.
–Jag ville bara flika in det.

Lund är en studentvänlig stad!

I alla program jag läst har praktik ingått,
jag har aldrig valt att göra det.

Nu läser jag master, då måste man.

Men man får väldigt bra information.

Terminen innan kom då ett gäng lärare
och studieadministratörer och berättade:

"Hej! Nästa termin är valbar,
man kan åka på utbyte eller göra praktik."

"Man ska börja söka nu,
det är en ganska lång ansökningsprocess."

"Så här gör man, hit kan man åka."

Om ditt program har praktikplatser
då säger de: "Här kan man söka."

Om det inte har det
berättar de hur man söker praktikplatser.

Det har aldrig varit så att det plötsligt är
praktiktermin och jag visste inte det.

De kommer och förklarar terminen innan,
att nästa termin händer det.

Så här gör man om man vill åka nånstans
och så här om man vill göra praktik.

Det är inget som bara händer
och med allt ansvar på sig själv–

–utan i de flesta program
är de väldigt tydliga i god tid före.

–Det håller jag med om.
–En fråga om distansundervisning:

"Kommer undervisningen ske delvis
på distans i höst eller helt på plats?"

–Fråga corona, känner jag där.
–Jag vet inte det, ärligt talat.

Det enda vi kan säga är hur det ser ut nu.
Vi har börjat gå tillbaka till att vara på plats.

Alla kurser som börjar om två–tre veckor
är helt på plats.

–Vi har vissa på plats och vissa via Zoom.
–Lite mix, typ, har vi också.

Office hours, frågestunder,
är på Zoom fortfarande.

Precis, och de har haft vissa... Men jag tror
att man har lärt sig lite av hybridversioner.

Vissa grejer... Min master går i Helsingborg.
Det är en bit för vissa att åka.

Har vi en timmes frågestund kan vi
ta det på Zoom. Ni behöver inte komma hit.

Så att...ja...

Det snabba svaret är att vi vet inte
hur det blir till hösten–

–så håll er uppdaterade, helt enkelt.

–Just nu hänger vi på skolan igen.
–Oftast.

Nu kommer det lite ekonomifrågor
eller Ekonomihögskolefrågor.

Det här är mitt område! "Vilka kurser ingår
i ekonomie kandidatprogrammet?"

Som jag berättade innan, treårig utbildning,
180 högskolepoäng.

I början är det företagsekonomi,
sen nationalekonomi – grundkurserna.

Tredje terminen är statistik och Jöken,
juridisk översiktskurs–

–sen efter det, termin fyra, då kan man välja
att inrikta sig på det man tycker är kul.

Om makroekonomi är som ljuv musik i öronen
då inriktar man sig mot nationalekonomi.

Känner man att marknadsföring är min grej
då kör man åt det hållet.

Man väljer riktning andra året
och sen skriver man kandidatuppsatsen–

–om det man tycker är intressant
inom sin inriktning sista terminen.

Var det svar på frågan? "Vad är skillnaden
mellan ekonomi och International business?"

Det har vi också som fråga. De är hyfsat lika.
International business är helt på engelska.

Man väljer ingen inriktning på International
business som på ekonomie kandidat.

Men på International business
har programmet redan valt åt en.

Det är på engelska
och är internationellt inriktat.

Man har många internationella studenter
i den klassen, även på Economy and society.

Ja, jag har typ inga svenska vänner
från programmet.

–Oj!
–Vi är typ 50/50.

På ekonomie kandidatprogrammet
är det enbart svenskar...

–För att svenska är undervisningsspråket.
–Ja.

Det kanske kommer nån från nåt annat land
som lärt sig svenska och läser programmet.

–Ja, som gått i svensk gymnasieskola.
–Eller bara en vuxen från ett annat land.

Jag vet inte hur det är med behörigheten
på ekonomie kandidatprogrammet för det–

–men mycket möjligt! Who knows?

–Okej: "Är det mycket matte?"
–Det här vill jag verkligen veta.

Vi läste ekonomi en vecka.

–Vilken kurs?
–Vi läste skatterätt.

–Då fick vi två föreläsningar i ekonomi.
–Vad var det för typ?

–T-konton.
–Bokföring och sånt! Debet och kredit.

–Det är inte den mysiga typen av matte.
–Det var fruktansvärt!

Då kände jag: "Gud, vad skönt att jag inte
pluggar ekonomi, att jag valde rätt för mig!"

Vi har en kurs i nationalekonomi på ekonomie
kandidatprogrammet som även ni kan läsa–

–och där är det lite ekonomi...lite matte!

Där är lite matte på mikroekonomi,
och även på...

Men det är ingen svår matte,
men matte som man behöver ha.

Det är inte så avancerad matte
som typ civilingenjör.

Nej, och lärarna hjälper ju en.
De förklarar ofta.

För min del så förklarade läraren matten,
för det är inte min starka sida–

–men jag klarade den,
för att läraren förklarade–

–hur man ska tänka och göra.

Svar på frågan: Ja, det förekommer
lite matte på ekonomie kandidatprogrammet.

Oj! Ännu en: "Är det mycket
programmering i systemvetenskap?"

Wow, det är min favoritfråga!
Man programmerar i systemvetenskap–

–men det är grundläggande programmering,
inte superavancerad.

Vi läser till exempel Javascript, C-sharp
och lite SQL-databaser.

Det finns programmering, men den är inte
jätteavancerad och det är inte jättemycket.

Systemvetenskap är inte enbart it
och det tekniska–

–utan det är även en del management.
Vi är ju på Ekonomihögskolan.

För att göra ett svar kort
så är det lite programmering.

Vill man programmera mycket
ska man bli dataingenjör.

Civilingenjör och datateknik har väl
lite mer programmering, så klart.

Nu handlar det om fristående kurser
och för- och nackdelar med dem–

–men också om man får ta del av student-
livet när man läser dem. Där säger vi nej.

Jag skojar! Så länge man pluggar på Lunds
universitet så får man vara med på allt.

Det jobbiga med fristående kurser
är att man måste söka för varje termin–

–då kanske man inte hamnar i samma klass
hela tiden. Man går i olika klasser.

Då kan det vara svårt att skaffa vänner
än om man går i samma klass i flera år.

Det blir också att man måste
hela tiden söka in på kurserna.

De i ett program behöver inte tänka
så mycket på vad som kommer.

Man simmar med strömmen liksom.

Söker du in till ett program då är du ju
automatiskt antagen till alla kurser i det.

Kommer du in på pol kand då är du
automatiskt inne på nationalekonomin–

–som kan vara svår att komma in på.

Om du läser fristående måste du söka
varje termin. Du måste ha behörighet–

–och betygen för att komma in på varje kurs,
men du får en helt unik examen ofta.

Om du vet precis vad du vill göra,
det här är min tanke med mitt arbetsliv–

–det här är mitt eget huvudämne.

–Du kan skräddarsy, liksom.
–Man får en spets.

Det är riktigt coolt,
och man kommer in i studentlivet även då.

Jag tänkte med vänner och så–

–det är skönt att gå ett program, då hänger
man ihop med sina kompisar hela vägen.

Men läser man fristående kurser
kanske man får skitmycket vänner!

Först får man vänner på den kursen
och sen på den kursen...

–Man kanske har sjukt mycket vänner!
–Det finns ju nationer, kårer, spex...

Inte som på gymnasiet,
att man bara hänger med folk i sin klass.

Du kan ju gå till olika studentverksamheter
och hitta nya vänner genom olika aktiviteter.

Jag hänger mer med vänner som jag hittat
via nationer och studentföreningar.

Min erfarenhet av att läsa fristående också
är att ofta kommer man tillbaka till varandra.

Man kanske inte läser samma kurser...

Jag plockade ihop min kandidat
i psykologi själv. Man träffas ofta igen.

Man läste grundkursen ihop, sen när vi skulle
läsa kandidatkursen kom många tillbaka.

"Just det, vi läste grundkursen ihop.
Vad kul att du är här!"

Även om man läser fristående
så är det inom nåt ämnesområde.

Man finns på samma fakultet, man försvinner
inte helt från varann när man läser fristående.

Nej!

Så är det ju i många program,
vi blandas ju med olika program.

Vi läser ihop med International business
och ekonomie kandidat.

–Man träffar ju folk från andra program.
–Vi läser nationalekonomi med er.

Just det! Ni läser nationalekonomi ihop.

Man är jättemånga, alla ekonomstudenter
och alla pol kand-studenter.

Ganska häftigt!
Det blir en röra, på ett bra sätt!

–Undrar om vi läser med er också då.
–Nej.

Nej, ni har alla kurser på engelska,
eller hur?

Just det, ni läser på svenska.
Jag vet att vi var så många på de kurserna!

När jag läste det var det på svenska så jag
antar att vi är med dem...och lite andra!

Randoms? Nice!

Men de får vara med i studentlivet i alla fall–

–så att ingen missade
mitt dåliga skämt i början.

Jag får frågor om: "Jag pluggar på Campus
Helsingborg får jag vara med i nation?"

–Ja!
–Även om du pluggar i Malmö.

Så länge det är Lunds universitet
och du är med i Studentlund, då är det okej!

–Då kan du ha studentliv som vem som helst.
–Allt det förklaras när man kommer hit.

Man ska inte pilla med det
innan man kommer hit. Det behövs inte.

Jag fattade frågan som:
"Vilken nation ska jag välja?"

När man börjar här finns det nåt som kallas
för Hälsningsgillet, ett par veckor in.

–Där får man information om nationer.
–Och mingla med alla.

–Det är inget man behöver tänka på innan.
–Man behöver inte stressa över nåt.

Allt sker när man kommer hit,
man pratar runt.

Det är ingen brådska att välja nation
eller bli medlem.

Det kommer.
Börja inte pilla med det innan du är här.

Det är ett bra tips, faktiskt! Det löser sig.

Sen har vi frågan: "Kan man läsa kandidat
och master inom olika områden?"

Ja, vissa masterprogram
har öppen intagning–

–och då kan man ha läst
alla möjliga olika kandidater.

–Men vissa måste man ha läst...
–Specifika.

Svaret är väl att det är olika, men det finns.

Man måste inte läsa båda i Lund, man kan ta
kandidaten här och mastern nån annanstans.

–Det finns oändligt med möjligheter.
–Jag läser ju internationell master.

Det är tre svenskar i min klass, resten är
internationella studenter som läst allt möjligt!

Men man behöver inte tänka på masterprogram
innan man ens har börjat på universitetet.

Men om man sitter hemma och tänker:
"Just det masterprogrammet vill jag läsa!"

Då kan det vara en god idé att kolla upp det.

Är det en öppen intagning eller inte,
så man vet det innan.

Som utgångspunkt behöver man inte fundera
på masterinriktning innan man ens kommit in.

Vilken framförhållning vissa gymnasieelever
har som tänker på mastern redan nu!

–Jag hade ingen aning i gymnasiet!
–Har man ens det under kandidaten?

Jag bytte karriäridé typ för ett halvår sen,
och jag tar examen i år.

Det är helt okej,
man kan byta under studiernas gång.

Man känner efter när man läser olika kurser.
Man känner vilka kurser som:

"Det var kul, men jag är inte så bra på det."
Eller: "Det här var jag bra på på riktigt."

Då känner man kanske vad man vill göra.

–Nu då: "Livet efter studierna för oss."
–Sista avsnittet av avsnittet.

–Är det lätt att få jobb efter juristprogrammet?
–Vad sa du?

Ja, det är faktiskt otroligt lätt – en riktigt
bra arbetsmarknad just nu i alla fall.

Min pappa berättade om när de tog examen
för många år sen...

–Är han också jurist?
–Nej, men han har vänner som är det.

Det var katastrofarbetsmarknad.
De fick ta det de fick, vissa fick inte jobb.

Men nu är det superbra arbetsmarknad.

Jättemånga, inklusive jag, har fått jobb
innan man tar examen.

De som inte har fått jobb innan examen
får det inom typ tre månader efter.

Det är ingen stress överhuvudtaget.
Du får ett jobb.

Man kanske inte får drömjobbet,
det är kanske lite svårare.

Jobb kommer du att ha, inget snack om det.
En toppenmarknad, helt enkelt.

Gött!

Jag kan fortsätta,
jag pluggar systemvetenskap.

Det är it-branschen, det är ju framtiden.
Det är också ganska nice arbetsmarknad.

Men man ska inte välja ett program
för att det är bra jobbmöjligheter efteråt–

–utan man ska välja det man brinner för.

Tänk inte så mycket på lönen
eller om det är lätt att få jobb.

Tänk mer: "Vad är det jag vill här i livet?"
Nu slog jag på bordet, förlåt.

–Jag blir så upphetsad av det här. Fel ord...
–Det heter så!

Om man väljer nåt bara för att det är lätt
att få jobb eller är bra lön...

Du måste ta dig igenom programmet,
är det inte kul så är det jättesvårt.

När man läst kurser och tyckt:
"Jag vill inte, jag kan inte."

–Hur kan man ta en kandidat eller master då?
–Och kanske inte gillar jobbet heller!

Jobb kommer vara 70 procent av ditt liv sen.
Du kommer gå till jobbet varje dag–

–då kan du inte sitta där och:
"Det var en bra arbetsmarknad."

–Jag håller helt med.
–Så är det verkligen.

Våga gå din egen väg.
Jag minns när jag gick i gymnasiet–

–då var det mycket familj som sa:
"Det här borde du plugga."

"Alla dina syskon har pluggat det här."
Kör på det du vill.

Lyssna på dig själv, gör din grej.
Jag menar inte att tala dåligt om min familj.

Jag älskar min familj!

Ibland kan de indirekt
försöka påverka dig på nåt sätt.

Det är svårt.

Det är väl vanligt att man kanske har
föräldrar som jobbat inom ett visst yrke...

Farsan är hantverkare, farfar också,
så nu ska jag gå i familjetraditionen!

Var inte rädd att tänka utanför boxen–

–bara för att alla i din släkt varit läkare
så behöver inte du också vara det.

Bara för att din pappa jobbar som jurist
behöver inte du också bli jurist.

Fundera på: "Vad tycker jag är roligt?
Vad har jag uppskattat i skolan?"

"Vad brinner jag för?" Om man nu brinner,
det behöver man inte heller göra.

Man behöver inte vara helt säker på
vad man vill, då kan man testa med kurser.

Det finns så mycket kurser att läsa
och man har tid på sig.

Om man är osäker,
om man inte vet vad man vill–

–testa på lite. Det finns hur mycket kurser
som helst, de flesta är jättekul.

Det knyter an till en annan fråga här
om möjligheter att studera vidare.

Jag tänker så här att ingen tid du lägger
på studier är förlorad tid.

Om du läser ett program och sen tänker
att det inte riktigt var vad du ville–

–så läs nåt annat.

Du hade ju flera kandidatexamina.
Ingen tid man pluggar är förlorad tid.

Du lär dig saker som du får användning av.

Man blir kanske lite mer specialiserad
och har mer bred kunskap–

–än om man bara har läst ett specifikt ämne.

Jag har vänner som efter gymnasiet sa:
"Jag ska backpacka i andra länder"–

–"sen vet jag vad jag vill plugga."
Många gånger har det inte hänt.

Jag vill ändå slå ett slag för
att även om man inte vet vad man vill–

–så läs lite strökurser och hitta din nisch.

När man börjar plugga får man också
en större inblick i hur andra program är.

Och vilka kurser som finns!

–Man kan läsa om vin och mat.
–Man kan läsa allt möjligt...

–Harry Potter-kunskap.
–Det hade vi innan.

Man kan läsa danska också.
Det kan vara kul.

–Det finns så sjukt mycket.
–Var inte rädd att söka enstaka kurser.

Verkligen. Det är som Alva sa, ingen tid är
bortkastad tid när det kommer till studier.

Och möjligheterna att studera vidare
är goda, både master–

–dubbla kandidater eller fristående kurser.

Vill man forska... Det som är trevligt
med att vara vid ett så stort universitet–

–det är att det finns så mycket möjlighet
till forskning...

...och att doktorera på samma universitet.

Allt finns här om man vill ta sig vidare
efter man har pluggat.

–40 000 studenter är ganska mycket!
–Det är mer, typ 43 000.

Hur många bor i Lund? Typ 100 000?

Det är över 40 procent. Det är ganska häftigt
i en sån liten studentstad.

Jag tänkte på det nu, när man tänker på
hur nära studentlivet är i Lund–

–just för att Lund är så litet
och studentlivet är överallt.

Jag skulle gå till Ica häromdagen
och så kommer det en tiger på gatan.

–En riktig tiger?
–En människa med tigerdräkt.

Då var det nån student
som hade klätt ut sig till tiger!

Kul grej! Såna konstiga saker
upplever man typ bara i Lund.

Man blinkar typ inte två gånger.
Man är "jaha"...

Han skulle till nån sittning, typ.

Eller när folk börjar dyka upp i balklänningar
nu på vårkanten...

–Och frack!
–Åker Voi på...

–En sån!
–Med balklänning.

Eller att det finns studentmat,
typ falafel, som kostar 25 spänn.

–På nationerna kostar lunchen 30 spänn.
–Det är ju studentpriser.

Då märks det att vi är många studenter,
för även restauranger har...

Alltså seriösa restauranger
och kebabvagnar...

–Seriösa restauranger och kebabvagnar!
–Seriösa kebabvagnar!

–Jag menar inte studentanordnat.
–Det är inga Stockholmspriser.

Vi har en fråga kvar nu. Det känns som vi
försöker undvika den, men jag tror inte det.

"Bryr sig de som anställer ekonomer"–

–"om betyg eller bara erfarenhet och driv?"

Där är ju svaret lite så här: "Det beror på."

–Till stor del så handlar det väl om...
–Driv, skulle jag säga.

Och erfarenheten, i Sverige. Internationellt
kan det vara lite mer på betyg.

–Men som sagt, det beror på.
–Ibland kan det vara en blandning.

Man måste ju så klart oftast vara godkänd
för att kunna få jobb och allt sånt.

Det är från person till person. Har man
mycket erfarenhet kanske de går på det.

–Det beror på var man ska jobba.
–Vem man är som person, och vilket arbete.

–Precis, så att det varierar.
–Ja.

–Men det är inte bara betyg, i alla fall?
–Nej, vissa kan tro det, men så är det inte.

Vilket kan vara skönt.

Ja, vi har verkligen tagit oss
igenom alla frågorna–

–och allt vi skulle prata om.

Men innan vi stänger ner maskineriet för
den här gången så behöver vi också säga–

–att, som vi redan pratat om,
studievägledningen finns och de är grymma!

Vi har en central studievägledning
som jättegärna svarar på alla era frågor.

Vi har lu.se/studera.
Vi har vår utbildningskatalog.

Känner ni att det är nåt som är obesvarat
så in där och läs, kolla och surfa runt...

–Vi finns på Instagram och Snapchat också.
–Precis!

Och blogg! Den!

Var inte rädda
för att kontakta studievägledaren.

–Har vi inte öppet hus i vår också?
–Nej, det har vi inte.

–Kanske har vi det digitalt? Vi är inte säkra.
–Vi finns att nå utanför podden.

Föddes på Insta... Ni kan se det här
via Instagram, i och för sig!

Men som sagt, glöm inte att söka in.

–Jag tror ansökningsperioden stänger i april.
–15:e.

–Det brukar vara 15:e.
–Glöm inte det. Hoppas vi ses till hösten!

–I fontänen!
–Nånstans.

–Ta hand om er!
–Hej då!