Om poddavsnittet

Inspelningsdatum: 29 mars 2021

Medverkande:

• Isabella, läkarstudent
• Andrietta, biomedicinstudent

Beskrivning: I den här podden får du veta mer om hur det är att studera vid Lunds universitet. Studenterna Isabella och Andrietta delar med sig av hur de gick tillväga för att hitta boende i Lund och om man verkligen någon fritid som student på universitet? Detta och mycket mer i Studentdjungeln med Isabella och Andrietta.

Här följer textversionen av poddavsnittet

Isabella: Hej

Andrietta: Hej, vi är i gång!

Isabella: Vi är i gång, tror det eller ej. Gud vad vi har längtat!

Andrietta: Ja men faktiskt, lite nervöst också.

Isabella: Ja, men jättekul. Vi älskar ju att babbla så det här är helt perfekt.

Andrietta: Det här passar oss jättebra.

Isabella: Vad ska vi göra då?

Andrietta: Ja men först och främst, jag som pratar nu heter Andrietta. Men det kanske man hör på dialekten?

Isabella: Ja dem skiljer sig lite åt.

Andrietta: Extremt mycket skulle jag vilja säga.

Isabella: Jag vill ju då säga, jag är Isabella som pratar nu, och jag tänker att jag har en rikssvenska.

Andrietta: Ja det är väl lite mer åt det hållet jämfört med min.

Isabella: Senast förra veckan så diskuterade jag och min kompis det, vi båda är från Växjö, och så var det en som stensäkert sa till min kompis: ”Ja men är du från Göteborg?”. Isabella vi hör att du är ifrån Småland. Okej nej jag kanske inte pratar rikssvenska.

Andrietta: Nära kanske. Nej men du Bella, kommer du ihåg din första dag på universitetet? Du läser ju till läkare, för det första.

Isabella: Ja lite introduktion först kanske. Jo men jag heter Isabella och pluggar femte året på läkarprogrammet och kommer ifrån Växjö och gillar Pressbyrån korv.

Andrietta: Det var en bra beskrivning.

Isabella: That’s me.

Andrietta: Jag heter då Andrietta och jag pluggar min master i biomedicin just nu. Jag är uppväxt faktiskt i Danmark och Sverige, så jag är halv dansk/svensk. Jag tänker ”vad gillar jag?”. Det bästa jag vet om vi ska gå in på matspåret, det är bröd.

Isabella: JA det vet jag, herregud vad du gillar bröd!

Andrietta: Ja men jag älskar bröd och det vet alla mina kompisar också. Jag har fått smeknamnet bullen.

Isabella: Men för att tillägga, du är också extremt duktig på att baka bröd.

Andrietta: Hm ja, det är väl kul att baka.

Isabella: Det är bra att du är ödmjuk!

Andrietta: Så det är väl lite om mig.

Isabella: Kul! Så ni kommer få hänga med oss nu i några poddavsnitt. Okej, första dagen i Lund, det var längesedan.

Andrietta: Tiden går så jäkla snabbt.

Isabella: Ja, trotts att vi båda har pluggat här länge nu. Men minns du din första dag? Typ kvällen innan är kanske lite kul?

Andrietta: Oj, kvällen innan där, jag tror att man var väldigt förväntansfull och tänkte har man valt rätt? Man vet ju inte det. Man har sökt en utbildning och man vet ju inte hur det kommer vara. Och Lund framför allt. Jag bodde i Malmö och pendlade första året, så jag bodde inte i Lund från början. Jag kände ju till Malmö, men hade inte varit i Lund alls mycket. Så det var ju väldigt nervöst på det sättet. Första dagen när vi kom dit, vi var inte så många i klassen under kandidatprogrammet som jag gick de första tre åren.

Isabella: Och hur många är inte så många om man kommer direkt från gymnasiet?

Andrietta: Ungefär 40 stycken var vi. Vi fick då en liten introduktion om programmet och så hade dem bjudit in en forskare som skulle berätta om hur det är att forska. Vilket många gör när de pluggar biomedicin, då det är ett program som många väljer om man vill forska. Och den här forskaren började prata och sa: 70 % av tiden söker ni pengar, så ni labbar kanske 5–10 % av er tid och så vidare. Och vi alla satt där och tänkte mer och mer, är det de här vi ska göra? Vi ska söka pengar, nej men det är ju perfekt, kul!

Isabella: När du sa att det kom en forskare och föreläste första dagen så tänkte jag, inspirations pratande.

Andrietta: Ja men eller hur, för att tillägga forskare är ju extremt duktiga på sin sak och det är extremt kompetenta personer. Men man blev ju lite avskräckt när de sa att 70 % av tiden så ska man söka pengar när man har sökt ett program där man faktiskt vill lära sig mer om biologi, kemi med mera. Men det blev ju väldigt bra ändå efterhand. Första dagen var man lite osäker och tänkte vad har jag valt, men sedan så finns det ju så mycket mer än bara forskning. Man kan jobba med läkemedel och inom globalhälsa, man kan bli kriminaltekniker som jag var lite inne på också, det var just därför jag sökte.

Isabella: Ni var ju en ganska liten klass, 40 personer, det är ganska liten klass när man pluggar på universitet. Men hur var det med nya kompisar i början, satte man sig bredvid någon, eller det är ju klart man gjorde men..

Andrietta: Ja alltså, det är ju väldigt nervöst för jag kände ju inte en enda person. Nu är jag i och för sig ganska extrovert och vill prata med många, men det är ju svårt i början. Men jag tror det blir lite naturligt att man pratar lite med alla sedan så kanske man hittar någon som man klickar lite extra bra med men att man försökte vara ett så stort gäng som möjligt i början, sedan så blir det ju så klart lite mindre med plugg-grupper. Men vi är ju många studenter från alla möjliga program och inriktningar i Lund, så det finns ju alltid någon man kan bonda med.

Isabella: Men jag minns att jag tyckte det var jättespännande att folk var från olika städer, man skulle gissa dialekter.

Andrietta: Ja men läkarprogrammet är ju väldigt stort, hur många är ni?

Isabella: Nu tror jag att det är cirka 130 personer som tas in. Så ja vi är betydligt större klasser, men jag tyckte det var jättespännande och folk var olika gamla, hade gjort olika grejer innan de kom eller började plugga på universitetet. Nej men lite som att dejta, att man får lära känna nya människor och liksom ta sig igenom deras liv.

Andrietta: Och det är ju väldigt trevligt, då man lär känna så många olika personer och få höra deras historia.

Isabella: Och innan i gymnasiet så hade man sina kompisar och alla var ifrån Växjö och hade gått på högstadiet. Men nu var det så mycket mer och man lärde sig så himla mycket av vad andra hade gjort. Jag började direkt efter gymnasiet så jag hade inte gjort så mycket.
Men kvällen innan om vi börjar där, lite kring min boende situation glider vi nog in på.

Andrietta: Ja men kör!

Isabella: Jag kör. Jag visste inte riktigt att jag hade kommit in på läkarprogrammet för jag var ganska slarvig, sjukt nog! När jag sökte till universitetet så valde jag mellan massa olika program vilket är väldigt normalt att man gör. Så jag hade sökt lite olika städer, jag var första ganska inne på Stockholm till en början och det var nog framför allt då min storasyster bor i Stockholm. Där hade jag sökt ett ekonomiprogram, så det var ganska långt ifrån läkarprogrammet, för jag visste nog inte riktigt vad jag ville göra och sedan så hade jag väl några drömmar som jag kanske egentligen inte vågade erkänna för mig själv.

Andrietta: Du trodde att det var det du ville, men så innerst inne så var det kanske inte det?

Isabella: Ja men kanske, och sedan också det som jag tyckte var skrämmande med läkarprogrammet, det är ju väldigt höga antagningspoäng och det tror jag skrämde mig lite från att faktiskt erkänna för mig själv att jag verkligen ville in på det här programmet. Att säga det högt till andra kändes ganska jobbigt, och om jag inte hade kommit in så hade jag upplevt det som ett misslyckande, vilket man absolut inte ska göra.

Andrietta: Men det är väldigt normalt, att man inte vågar för att man är rädd för att misslyckas. Men det är jätteviktigt att man faktiskt vågar misslyckas för det är ju då man lär sig. Gällande antagning så finns det ju så många olika sätt man kan komma in på.

Isabella: Ja men exempelvis högskoleprovet hade ju kunnat vara en väg in. Och sedan så finns det ju olika lärosäten. Så jag var lite inne på Stockholm, det finns ju ett första och ett andra urval. Första urvalet, jag vet inte exakt när antagningsbeskedet kommer där men, någon gång i slutet av sommaren men sen så kommer det definitiva kort efter det. Och det är de som gäller sen när man ska börja, något jag inte hade jättebra koll på, jo men det är klart jag visste det. Jag trodde inte jag skulle komma in på något annat än det första urvalet och inte urval två. Så jag fixade boende i Stockholm, vilket inte var en enkel resa heller. Och sedan så hade jag förberett mig och några dagar innan avfärd, jag hade packat och meddelat alla på planet att nu drar jag till Stockholm! Och sedan så ordentlig som man ska vara när man ska börja på universitetet så kollade jag igenom min mejl. Jag började rensa och tänkte att nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv och det ska inte vara en inkorg med 365 meddelande utan det ska var 0. Jag scrollade förbi mejlet från antagning.se som jag då fått några dagar innan och klickade in på länken och ser då att det är grönt på läkarprogrammet i Lund. Och den känslan, det var väldigt blandade känslor. Först bara hjälp! Pappa kommer döda mig. För han hade verkligen suttit och letat lägenhet i Stockholm så det var väl min första tanke och sedan någon millisekund efter så kände jag sådan lycka. Antagning.se, idag är du min vän.

Andrietta: Men var Lund då, tänkte du på Lund i sig? Vad var det som fick dig att söka läkarprogrammet, sökte du det bara i Lund?

Isabella: Nej där var jag nog inte heller så klok när jag sökte, och det är ju väldigt bra att öppna upp sig att man kanske inte var så klok när man sökte.

Andrietta: Man behöver absolut inte vara det heller

Isabella: Nej, för jag hade inte så många i min omgivning som hade pluggat på universitetet. Jag hade kanske inte så bra koll och jag kände att jag ville ha kul på universitet då jag hade pluggat väldigt hårt på gymnasiet och fokuserat mycket på skolan och varit väldigt strikt mot mig själv. Så jag kände nu ska jag ha kul, och jag hade hört att det var väldigt kul på de här programmet i Stockholm och det var ju inte så att jag inte hade ett intresse av ekonomi heller. Utan det hade jag ju såklart.

Andrietta: Jag tror att man får gå en del på rykten och vad kompisars kompisar säger. Det är mycket sådan som spelar in när man ska välja. Det är väldigt svårt när man inte vet, staden kan man ju uppleva på sitt sätt, det är ju perfekt att man kan kolla miljön men att man går på det också.
Så du, vad sa du till din pappa sedan? ”Du pappa jag ska flytta till Lund?”

Isabella: När jag hade samlat mig och tårarna hade runnit färdigt, så tog jag tag i det och ringde pappa, för jag satt nämligen på ett café när jag gjorde detta så jag var inte hemma. Och jag kände att nu måste jag säga detta direkt. Och så ringer jag upp pappa och bara: Jag ska till Lund och han bara: Va? Vad säger du? Är du förvirrade eller vad försiggår. Så jag bara nej alltså pappa jag ska börja på läkarprogrammet i Lund och jag tror att han hela tiden har vetat att det kanske är det jag vill egentligen. Så han blir superlycklig. Men snälla lägenheten det sköter vi, jaha var vill du bo i Lund då? Liksom så jätteengagerad pappa som ta sig an detta nya projekt.

Andrietta: Det är skönt när man har föräldrar som hjälper än, men samtidigt också att man det är så svårt själv att veta var man ska börja och att få det stödet från nära och kära det gör ju jättemycket. Boende löser sig alltid det är många som är oroliga över just boendet och att ”nu kommer jag få sova på gatan” men jag har aldrig hört om någon student som fått sova på gatan. Man kanske behöver vara lite flexibel i början och bo på lite olika ställen i början. Det löser sig alltid med boende

Isabella: Och det vi säger nu, det stämmer verkligen för första dagen på universitet då lär man känna några och då är det bara att öppna upp sig. Man har faddrar och fakulteten som man kan vända sig till. Faddrar hjälper ofta till och kan låna ut sin soffa eller liknande i början. Nu blev det en jättelång utläggning här jag skulle bara berätta om min kväll innan men det handlar ju då om min bostad. Detta säger mycket om min personlighet, ofta när jag ska berätta en sak så..

Andrietta: Så går det kanske fem minuter och sedan vad var det du skulle berätta nu? Kvällen innan?

Isabella: Ja kvällen innan, det är då jag ska flytta in för vi har fått tag på en bostad morgonen innan jag skulle börja. Så jag hade packat ihop alla mina saker och hittat en bostad via Blocket. Blocket är så bra, jag trodde bara man kunde köpa typ cyklar där.

Andrietta: Nej men alltså, där kan man hitta allt möjligt. På tal om allt möjligt, en liten instickare, min kompis berättade om en annons om en hamster som de skulle ge bort, som de hade utannonserat på blocket.

Isabella: Men är inte det ganska vanligt? Brukar inte du jaga hamstrar på blocket?

Andrietta: Nej det har jag aldrig hört, så det var lite annorlunda.

Isabella: Men summan av kardemumman det finns allt på blocket, detta är inte ett samarbete.

Andrietta: Så det löste ju sig väldigt bra till sist.

Isabella: Så jag bodde i alla fall inneboende hos en äldre kvinna, ganska nära skolan eller allt är ju nära skolan. För att Lund är ju litet vilket är väldigt nice, då man har nära till allt.

Andrietta: Det är så skönt, det räcker med att man har en cykel. Första året så pendlade jag från Malmö för jag bodde hemma, så då tog det ungefär lite mer än en timme enkelväg för mig.

Isabella: Jag älskar att typ alla stockholmare tänker typ, det där är ju normal pendlingssträcka?

Andrietta: Ehh va? Ja inte här i alla fall. Det ska tilläggas att om man bor i centrala Malmö så är det väldigt nära, nu bodde jag lite utanför Malmö. Men sedan när jag väl skaffade cykel, så tog det så korttid att ta sig från A till B.

Isabella: Idag tog det dig ganska långtid.

Andrietta: Jag gick idag, jag brukar cykla.

Isabella: Och det är också en stor fördel för Lund att det är så litet

Andrietta: Det är så mysigt. Nu vet jag inte om detta stämmer men kan man inte cykla från ena punkten i Lund till nästa på typ..

Isabella: 20 minuter brukar vi säga.

Andrietta: Plus minus 20 minuter. Ja 30 min är kanske lite mer rimligt. Så det är en väldigt liten stad. Men sedan så på tal om boende, det andra året så var jag också lite sugen på att flytta till Lund. Och då kollade jag på Facebook och var med i en massa grupper för lägenheter i Lund och hittade där en annons där någon hyrde ut sin lägenhet i andrahand, i sex månader, omöblerad och såg var den låg och skrev direkt! – Ja jag kan komma imorgon, jag vill kolla på den helst typ nu. Så då hade jag turen att få den och sedan sa hon upp sitt kontrakt och jag fick ta över förstahandskontraktet.

Isabella: Och det är ju helt fantastiskt, för du bor ju i en fantastisk lägenhet.

Andrietta: Ja och jag hade väldigt tur! Så det gäller ju också att ha lite flyt och är man lite på och uppdaterar och ringer till hyresvärdar. Innan jag fick mitt förstahandskontrakt så ringde jag till hyresvärden flera gånger i två veckor.

Isabella: men det är nog bra!

Andrietta: Nu är detta en privat hyresvärd för det är ju kösystem på vissa bostäder och inte kösystem på vissa, så det är lite olika. Men eftersom jag redan bodde där så var det ju så skönt att få bo kvar där.

Isabella: Men jag kan inte riktigt släppa Blocket och hur man ska ta sig ann det här med bostad. Jag hittade min lägenhet via en utannonsering, men sedan så sökte jag nytt boende då jag inte ville bo inneboende längre. Jag la då ut en bild på mig själv och skrev: Kvinnlig läkarstudent, man får skriv lite så att man tänker det här hade jag själv nappat på. Men att skriva att man är en student som är driven, glad aktiv med mera.

Andrietta: Nästan som en dejtingannons?

Isabella: Ja men precis,

Andrietta: Men att man framhäver sig själv.

Isabella: För det gör många studenter och det är många som nappar på det då de vill ha drivna studenter. Så där hittade jag bara efter cirka fyra dagar, så fick jag ett meddelande på Blocket och flyttade sedan in till ett kollektiv.

Andrietta: Jaha, det finns det många av i Lund.

Isabella: Att få testa att bo med andra studenter vilket var så lärorikt och kul speciellt när man var ny i Lund. Många tycker väldigt olika om korridorer, men en stark fördel med det är att man träffar massa människor som man bor med.

Andrietta: Jag har hört så gott om det, gemenskapen.

Isabella: den är fantastiskt.

Andrietta: Det är perfekt framför allt i början när man ska lära känna nya vänner. Det blir en stor umgängeskrets.

Isabella: Jag vet kompisar som inte bott i korridor, känner så här typiskt, att det också hade velat prova på det livet, men att det nu är lite svårt att gå från lägenhet till korridor. Men ja jag har ju bott i korridor och det är som du säger att man blir som en familj och man lär känna massa kompisar via de som bor där och man har lite olika tillställningar.

Andrietta: För du bodde väl på Malmö nation?

Isabella: Ja precis,

Andrietta: Hur var det, man har ett rum?

Isabella: Det varierar lite beroende på nation och på Malmö nation också vet jag. Men jag hade min egen dusch, det kan variera lite. Men man har egen toalett och sedan har man ett rum då som blir lite allt i allo.

Andrietta: Hur stor var din?

Isabella: Jag är en sådan som börjar säga det som faktiskt stämmer typ 19 kvm sedan efter några år så säger jag typ 25 kvm, så jag vet inte riktig vad som stämmer. Men jag skulle tippa på typ 20 kvm. Sedan så har man ett gemensamt utrymme där man kan sitta och äta och ett gemensamt kök då i korridoren. Vi var väl cirka nio som bodde i korridoren. Men supertrevligt, och jag blev väldigt tajt med några i min korridor, vi hängde på kvällarna och..

Andrietta: Ja men man gör saker ihop

Isabella: Lite familjekänsla, pratade om helgens händelser och så, det var jättekul.

Andrietta: Det är många som säger att det är en upplevelse, som man ska ha upplevt.

Isabella: Antingen via sig själv eller via andra kompisar.

Andrietta: Ja men princip det är väl lite så som jag har gjort. Jag vill gärna ha mitt eget kök och mina saker för mig själv, så där är man ju också väldigt olika som person. Men för att hitta de preferenserna så får man ju prova sig fram. Det är ju inte allt som pluggar i Lund som bor där, utan många bor ju i Malmö också, det tar cirka 15 minuter med tåget, det går jättesnabbt. Och det finns ju campus i Helsingborg också.

Isabella: Det är ju superfina städer också, och kanske lite skönt att komma ifrån ibland också.

Andrietta: En liten fristad om man känner att det blir för mycket med studentbubblan.

Isabella: Det är ju ganska intensivt i Lund, det händer mycket!

Andrietta: Men sedan så behöver man ju inte engagera sig och vara med på allt. Även om man i början vill uppleva lite olika saker, men man kommer ju hitta sina saker. Nu kanske jag inte vill göra detta, för man vill lägga tiden på studierna först och främst. I början första året, bodde jag ju hemma så då engagerade jag mig kanske inte jättemycket och det var ganska skönt för att man vill ju komma in i studietekniken i sig.

Isabella: Klokt! Det är något jag vill rekommendera alla.

Andrietta: Det är ju skillnad från gymnasiet, det är en helt annan studieteknik och allt möjligt och då tar man ju hjälp av sina studiekamrater, kompisar, studievägledare med mera.

Isabella: Det finns supermycket hjälp att få och det är också en stor fördel med Lund att det finns ett stort utbud av hjälp att få och att alla är väldigt omtänksamma i klassen och hjälps åt vi har ju alla samma mål att ta sig till.

Andrietta: Och det är ju också skönt med kanske för båda våra program, vi har ju inte känt att där är någon konkurrens på det sättet då alla hjälper varandra. På mitt program finns det godkänt och icke godkänt.

Isabella: Samma på läkarprogrammet

Andrietta: Och att man hjälper och stärker varandra, vilket är jätteviktigt

Isabella: Det skulle jag säga, många undrar om gymnasiet kontra universitet, vad är de stora skillnaderna och det måste jag också säga är en stor skillnad för mig i alla fall. För på gymnasiet skulle man ha sina A, man skulle ha sina betyg som man bestämt sig för och var väldigt fokuserad på sitt.

Andrietta: Och att inte dela med sig av sina anteckningar. Det var så destruktivt och jag kände mig helt slut efter gymnasiet, jag var så stressad och hade nästan gått in i väggen så jag tog ett sabbatsår. Jag kunde liksom bli stressad av att jag skulle träna och jobba på samma dag. Man får försöka hitta det som funkar för en själv.

Isabella: Som jag nämnde innan så var jag inne på att jag skulle ha kul i Lund. Så jag var väldigt pang på studentlivet och allt vad Lund erbjöd, så jag var väl den mest engagerade personen i min omgivning då jag skulle vara med på allt och överallt hela tiden. Jag förstår inte hur mitt liv gick ihop det var så mycket. Och sedan så gick man ju i skolan också och det glömde man nästan bort lite i början. Men i med att man gjorde detta tillsammans med alla kompisar, så fick man någon typ av struktur med tiden tror jag. Men om jag skulle göra om mitt första år så skulle jag nog ägnat lite mer tid åt att vara hemma, andas! Jag minns första gången jag kom hem till Växjö igen efter cirka en månad in, så minns jag att jag sov i typ 20 timmar och bara låg på soffan. Jag hade taggat till och skrivit till alla mina vänner i Växjö, men jag kom in tog av min jacka och la mig på soffan och jag ska bara villa lite, det blev en lång villa. Och det blev inte att träffa så många kompisar, för jag behövde nog en paus. Men liksom ta hand om sig själv.

Andrietta: Det är så viktigt att hitta en balans och något man kanske kan släppa lite med studierna, hitta någon avkoppling på något sätt. För mig var hästarna väldigt viktiga för mig när jag bodde hemma att jag kunde gå till stallet och rida och bara fokusera på det. Det var så skönt. Det är viktigt man måste ta hand om sig själv och hitta en balans, men det kommer naturligt. Det går upp och ner som allting, men att man allt eftersom kommer hitta en bra balans.

Isabella: Men för att vända och vrida, många undrar har man verkligen någon fritid på universitet eller inte? Och här sitter vi och pratar om att vi har väldigt mycket fritid, men det är ju såklart individuellt och man väljer lite vad man vill lägga sin tid på. Men skolan tar ju så klart mycket tid, men det är inte dag och natt vilket jag tycker är viktigt att poängtera.

Andrietta: Det är väl många som har den känslan och jag tänkte när jag gick i gymnasiet att universitet för mig, de pluggar bara och gör inget. Hur har de ens tid att äta, sova?

Isabella: Det var ju en skräckbild!

Andrietta: Det var så extremt mycket, men just i Lund, då är så mycket mer. Och att man kommer hitta en balans mellan de sociala om man känner för det eller det man vill lägga tid på och studierna men det tar ett tag att komma in i studietekniken, men det kanske vi kan prata lite mer om nästa gång.

Isabella: Det låter rimligt, för nu har vi babblat på vi kollar på klockan och känner att nu är det nog dags. Men gud vad kul!

Andrietta: Ja men detta har ju gått ovanligt bra.

Isabella: Vi var lite nervösa innan vi skulle köra i gång, vad ska vi prata om ifall vi inte kommer på något, men det här var ju jättekul!

Andrietta: Förhoppningsvis så har vi gett lite insikter och tips om hur vi har det.

Isabella: Men nu är det bara en vecka kvar tills ni får lyssna på oss igen.

Andrietta: Men vi hoppas att ni vill lyssna vidare då, för vi har bara börjat!

Isabella: Vi har bara börjat.

Andrietta: Tillsdess ha det så bra och ta hand om er!