Fyra av de fem risker som experter anser kommer att påverka vår värld allra mest inom de närmsta tio åren är miljörisker enligt Global Risks Report 2018.

– Extrema väderförhållanden har störst inverkan på sårbara och utsatta grupper. Som forskare måste vi samarbeta med dessa grupper; vi behöver göra dem delaktiga i arbetet för att mildra eller anpassa oss till klimatförändringarna. Vi kan inte längre införa åtgärder ovanifrån, i synnerhet som det handlar om faktiska kostnader i form av människoliv och uppehälle samt vad gäller ekonomin i stort, säger Emily Boyd, föreståndare för Lund University Centre for Sustainability Studies.

Forskarna måste även kritiskt analysera och undersöka vem som har tillgång till energi, mark, vatten och livsmedel i en värld där ojämlikheten ökar mellan den lilla gruppen rika och det stora flertalet fattiga, enligt Boyd.

– Jag ser en rättvisefråga växa fram som allt viktigare: Vem har tillgång, vem betalar och vilka behov och intressen tillgodoses i nya försök att lösa hållbarhetsutmaningar?

Engagerade forskare och kontakter mellan forskare och medborgare är också centrala pusselbitar för att förebygga negativa effekter på klimatet och bygga framtidshopp, menar hon.

– Det är vanligt bland forskare att tala om vikten av vetenskaplig kommunikation, men det har aldrig varit viktigare än just nu. Om vi inte kan nå ut med vår forskning kommer vi inte att kunna rå på miljörisker som extrema väderförhållanden, vattenbrist och naturkatastrofer.

Emily Boyd ser konst och kultur som möjliga verktyg för att åstadkomma möten mellan forskare och medborgare, i synnerhet som man då kan nå flera medborgargrupper. De kan, enligt henne, också bidra till att skapa framtidshopp. Något som hon ser som helt centralt för att lyckas i klimatarbetet.

– Teater, musik och skapande kan engagera människor känslomässigt och användas för att sprida kunskap och förmedla forskning till ungdomar och icke-akademiker. Jag tror att konstnärliga uttrycksformer inte ska underskattas som verktyg för att skapa gemenskap och en tro på en bättre framtid.

Men alla försök att hantera miljörisker och hållbarhetsutmaningar är beroende av en fortsatt granskning av det internationella och nationella överenskommelser.

– Vi måste ständigt fråga oss om de överensekommelser vi har idag är tillräckliga för att åstadkomma förändringar. Särskilt som det var så lätt för Trump att dra sig ur Parisavtalet. Kan vi räkna med att överenskommelserna håller, nu när vi ser allt fler geopolitiska motsättningar?

Även FN:s Globala mål för hållbar utveckling behöver analyseras och diskuteras fortlöpande, enligt Emily Boyd. Trots vissa framsteg finns det mycket som återstår att göra vad gäller energitillgång, hållbar vattenhantering och skillnaderna mellan priviligierade och egendomslösa grupper i stadsområden.

– Vi måste arbeta på alla nivåer för att ta oss an och hantera de problem vi står inför. Fler människor måste göras delaktiga i vår forskning, vi måste nå ut och engagera medborgarna och vi måste fortsätta att kritiskt granska de ramverk som finns på nationell och internationell nivå.