Sextio sidor rapport och över hundra sidor bilagor. Så omfattande är utredningen av hur den svenska regeringens arbete med att främja svensk-kinesisk samverkan inom innovation, forskning och högre utbildning kan förbättras. Sylvia Schwaag Serger tror att tillit är en av vägarna till framgångsrika samarbeten.
Vilka är de största utmaningarna för svenska företag, forskare och studenter som söker sig till Kina?
– För det första så finns det ett problem i att många som har vistats i Kina ofta har en ögonblicksbild av landet, som är extremt präglad av sin tid. Olika personers syn på Kina kan därmed se väldigt olika ut, beroende på om de var där på 1980-talet, 90-talet eller i nutid. Kina förändras så otroligt fort, vilket gör att om man lyssnar för mycket på någon med en gammal bild så kanske det inte är lämpliga råd man får. Det är en otrolig utmaning att hålla sig á jour gällande Kina och förstå vad som händer på alla olika nivåer, säger Sylvia Schwaag Serger.
– För det andra så finns det i dag ett antal stora svenska företag som är duktiga och som har jobbat med Kina länge, vilket ger dem ett institutionellt minne. Vi som jobbar på lärosäten och i den offentliga sfären borde dra nytta av företagens kunskap och inspireras av hur de har jobbat.
– Sist men inte minst, så menar jag att tiden för mer allmänna ”lära känna”-delegationsresor till Kina är över. Från kinesiskt håll vet man vad man vill få ut av möten med internationella gäster, men från svenska sidan är fortfarande så att man åker till Kina och ”kollar lite”. Vi måste komma ihåg att de tunga beslutsfattarna bland kineserna har hela världen som uppvaktar dem.
Går de här budskapen fram? Blir det förändring?
– Det har redan skett förändringar sedan jag först började prata om det här i Sverige. Jag har länge sagt att vi måste koordinera oss bättre. Sverige är ett litet land, men lärosäten och kommuner tror ändå att vi ska konkurrera med varandra i Kina. Där tror jag snarare att det kan vara smart att samarbeta, och det börjar hända nu. Det finns redan ett Team Sweden för Kina, där UD samlar människor som jobbar med Kina på olika nivåer. Generellt handlar det hela om att vi bör sätta oss in i frågor som rör Kina bättre och skaffa oss en mer djupgående kompetens.
– En annan sak är att vi bör fundera på hur vi kan stärka Kina-undervisningen i skolorna. En stor utmaning för framtiden är att många av oss kommer behöva förhålla oss till Kina, både vad gäller utbildning och affärer. Det kräver en viss baskompentens för att själv kunna fatta beslut och inte vara beroende av så kallade Kina-experter.
Vad är den största utmaningen för kinesiska forskare och studenter som söker sig till Sverige?
– För kinesiska studenter är studievalet ett viktigt strategiskt beslut med tanke på den framtida karriären. Därför är de också beredda att betala för en bra utbildning och därför är det många kineser som studerar i USA i dag. Men de flesta vill också kunna skaffa sig lite arbetslivserfarenhet. Det är bättre att kunna komma hem och säga att ”jag har inte bara pluggat på Harvard, jag har också jobbat i ett labb i fem år”. Det är inte så lätt för kinesiska studenter att kunna göra något sådant i Sverige i dag.
– Många kinesiska studenter som kommer till Sverige under ett år umgås bara med andra kineser. Hur kan vi skapa möten där både kinesiska studenter och svenska studenter träffas och drar nytta av varandra? Samarbete måste byggas på tillit. Och tillit skapas inte över en natt – det tar lång tid att bygga upp. I dessa tider där vi globalt inte verkar lita på varandra och det finns tendenser till nationalism och protektionism, där tycker jag att vi behöver se att långvariga relationer är viktiga för att kunna samarbeta. Kanske träffas man redan som studenter och bygger en tillitsfull relation med den tiden som grund.
Vad hoppas du händer med rapporten och dess innehåll nu?
– Jag hoppas att rapporten kan bidra till en saklig och kunskapsbaserad diskussion bland olika aktörer. Det finns inga standardlösningar, men om man menar allvar med att vilja samarbeta med Kina, vilket man bör göra precis som med andra länder, så ska man sätta sig in i frågorna och ta sig tid att lära känna samarbetspartnern. Jag hoppas att vi med vår rapport och dess bilagor har kommit med ett kunskapsunderlag som både företag, lärosäten och offentlig sektor kan ha nytta av.
Rapporten ”Sverige och Kina – stärkt samverkan för en hållbar framtid” som PDF
